Oskars handbollsblogg

Persoligen anser jag att man inte ska gödsla med superlativ i onödan. Vi är annars duktiga på att måla upp förutsättningar och betydelser kring matcher som inte är riktigt sanningsenliga. Men om inte gårdagens elitseriematch mellan IFK Kristianstad och Lugi är lite av tidernas match i den svenska elitserien så vet jag inte vad som skulle vara det. I synnerhet inte om tar i beaktning att det rörde sig om "serielunk" i början av november, och inte någon het slutspelsmatch framåt vårkanten.

Seriefinal, skånederby, 4723 personer på läktaren, ett stort medialt intresse. Förutsättningar som knappast är vardagsmat i handbollsverge. Och när det gäller publiksiffran och det mediala intresset får det till och med ses som en utopi för merparten av handbollsverige.

Lugitränaren Tomas Axnér påpekade efter matchen att stämningen i Kristianstad Arena påminner om den i Bundesliga och är något som varje elitseriespelare måste lära sig tycka om och hantera. Spelare som i dagsläget är ovana vid den högljudda publiken uppträder ibland skärrat i matchinledningen och bjuder på enkla misstag. I detta faktum ligger en enorm hemmaplansfördel för de orangeklädda spelarna. Igår ledde det till en tidig Kristianstadledning som Lugi aldrig klarade av att hämta ikapp, även om man var nära i slutet. 22-20 slutade matchen.

För svensk handboll är givetvis det enorma intresset i Kristianstad fantastiskt roligt. Det leder till ökat intresse, ökade intäkter, och än så länge kan delar av handbollsverige åka snålskjuts på framgångarna i nordostskåne. Men på sikt måste intresset i övriga sverige närma sig. Gårdagens övriga fyra elitseriematcher hade tillsammans ett lägre åskådarantal än vad matchen Kristianstad-Lugi hade ensamt.

Som anhängare till allsvenska H43 känns det kanske lite bittert att elitserien i handboll känns lite hetare än på bra länge, i alla fall för oss i skåne. Två lag i den absoluta serietoppen, och frånsett Sydsvenskan så har media ökat sin bevakningen känns det som. Även på riksnivå där svt ger handbollen ett ökat utrymme. Matcher som den i Kristianstad igår behöver bli vanligare. Då kommer handbollen att ges ännu mer utrymme.

Sveriges herrlandslag spelade igår sin första tävlingsmatch sedan OS-silvret bärgades i augusti månad. Ett lag som till vissa delar bestod av nya spelare, eller spelare som fick betydligt mer ansvar än tidigare hade inga större problem att besegra Ukraina. Men det var heller inte tal om att övertyga eller att springa ifrån Ukraina i en match som slutade med seger 27-23.

Tyvärr passade jag inte på att titta på landslagshandboll när nu Lund stod som spelplats, något jag kanske borde. Men istället bevittnade jag matchen framför teven och tycker att det stundtals var en ganska trevlig handbollsmatch. Ukraina bjöd bättre motstånd än jag väntat mig samtidigt som Sverige åtminstone inledningsvis inte var så bra som man kunnat förvänta sig. Avsaknaden av Tobias Karlsson och Magnus Jernemyr i mittförsvaret märktes främst i den första halvleken och Ukraina fick komma till lite väl enkla avslut.

Annars finns det många som förtjänar ett plus. Jonas Källman och Jonas Larholm drar upp åldersnittet i ett lag som annars till stora delar består av spelare i dryga 20-års åldern, spelare som har framtiden för sig och som ska leda Sverige till nya framgångar. Givetvis saknades Kim Andersson som tackat för sig, men Johan Jakobsson förtjänar beröm för att han gör det han är bra på. Och Albin Tingsvall gjorde det med beröm godkänt under de 10 minuter han fick spela.

Spelare som Kim Ekdahl Du Rietz, Andreas Nilsson och Niclas Ekberg var framstående och tog också mycket ansvar i det svenska laget. Unga spelare som redan nu visar att dem både kan och vill fylla luckan efter spelare som redan har eller kommer att falla för åldersstrecket.

En fyramålsseger mot Ukraina imponerar kanske inte. Men ett generationsskifte är aldrig enkelt, och någonstans är det viktigare nu att vinna matcherna och kvala in till mästerskapen oavsett hur det ser ut, än att göra det på ett imponerande sätt.

Dryga 2800 personer kom till Fof Arena och skapade en trevlig inramning. Detta bevisar också att det finns ett handbollsintresse i Lund med omnejd, vilket gör det än mer förvånande att lundaborna är så motvilliga att gå på handboll när det är H43 eller Lugi som spelar. Lundaklubbarna har en rejäl utmaning i att få de personer som mer än gärna tittar på landslaget att också komma och titta på elitserie och allsvensk handboll.

Från igår tål också att nämnas att Zoran Roganovic och Nebojsa Simic vann em-kval matchen borta mot Tyskland med sitt Montenegro. Oerhört kul för dem, och samtidigt sätter det kanske Sveriges förlust mot Montenegro i vm-kvalet i ett lite annat perspektiv. Kanske är det så att Montenegro börjar bli att räkna med i handbollseuropa!

Precis som aviserat i mitt förra inlägg så spenderade jag delar av gårdagskvällen i Fof Arena för att se matchen Lugi-IFK Skövde. Jag var faktiskt lite nyfiken på att se elitseriehandboll live för första gången denna säsongen, då jag fullt naturligt inte följer elitserien lika väl sedan H43:s degradering.

Jag kan inte påstå att det var en högkvalitativ handbollsmatch jag fick se. Lugi hade en dag på jobbet, vann matchen och återtog serieledningen, men man gjorde det utan att vara på topp. Det vanligtvis så säkra försvarspelet visade upp påtagliga brister mellan varven, och framåt hade man inledningsvis lite problem med ett offensivt försvarspel som Skövde praktiserade. Men Lugi har ett imponerande lag denna säsongen. Många som kliver fram, många som vill ta initiativ och vara delaktiga. Sammarbetet mellan Jonathan Leijonberg på linjen och niometersspelarna imponerade stundtals, och gav en dimension till Lugis anfallspel som jag saknat under många år. Och när Espen Christensen i målet för första gången denna säsongen hade en lite sämre dag så gick Joakim Svensson in och blev matchens lirare.

Det som någonstans imponerar mest är att Lugi vinner utan att just imponera. Många kom inte upp på topp, men där finns hela tiden någon annan att luta sig mot. Anders Hallberg framhålls i dagens Sydsvenskan, då han blev bäste målskytt med sju mål. Men jag minns också mängder med tekniska fel från Hallbergs sida som i mina ögon drar ner hans insats.

Att elitserien är bättre än allsvenskan är ganska självklart. I vissa fall är skillnaden större, och i andra mindre. När det gäller tempot är skillnade nog faktiskt mindre än jag på förhand trott. Många allsvenskan lag kan idag vissa upp ett snabbt och kontringstarkt spel som matchar det som spelas i elitserien. Däremot är intensiteten en helt annan. Det smäller på ett helt annat sätt i försvaren, och varje aktion måste utföras till 100% för att man ska lyckas. Känslan är också att det tekniska kunnandet är högre i elitserien. Tekniska fel förekommer absolut här också, men inte i lika hög grad och på samma sätt.

Hur H43 hade stått sig i elitseriekonkurrens denna säsongen är givetvis svårt att sia om. Lugi är nog snäppet för bra, men Skövde imponerade knappast på mig, och på en bra dag hade H43 defenitivt kunnat besegra Skövde. Rent hypotetiskt, men det är roligt att leka med tanken.

1045 lundabor tyckte att det var värt entrépengen att se Lugi återta serieledningen. Den här bloggen fyllde två år för dryga veckan sedan, och under de två år som gått så vet jag inte hur många inlägg som berört de dåliga publiksiffrorna och det sviktande intresset i Lund. Jag behöver inte dra alltsammans här igen. Men om inte ett Lugi i serieledning attraherar fler personer i Lund, så har jag svårt att se vad som ska göra det. Att de 1045 som väl är där, knappast gör sitt yttersta för att skapa en god stämmning gör inte heller saken bättre.

Kände mig förmodligen som H43:s sämste supporter ett tag igår när det helt plötsligt gick upp för mig att H43 hade match mot Kroppskultur i Uddevalla. Något som jag helt missat. I och för sig förändrade det inte så mycket då jag inte hade några funderingar på att ta mig till Uddevalla ändå. Men jag skulle tro att det är första gången på fem år eller något som jag inte har stenkoll på när H43 spelar. Och som en god supporter känns det som att man bör ha koll på när favoritlaget spelar.

Med eller utan mitt supporterskap och stöd så imponerar H43 rejält i allsvenskan för tillfället. Efter en något tveksam start på matchen igår där Kroppskultur ett tag ledde med 9-7 så var det sen H43 för hela slanten. De sista 11 minuterna i första halvlek vinner H43 med 9-2, och sen har man bra kontroll på händelserna.

Med två månader kvar till jul så firade Fahrudin Zaimovic något som kan liknas vid tidig julafton. 8 mål till slut och bäste H43-målskytt. Duktig lär också Nebojsa Simic varit, som med hjälp av försvaret såg till att H43 inte släppte in mer än 21 mål.

Knappa tredjedelen av allsvenskan är nu spelad, och H43 vet ännu inte hur det är att förlora i allsvenskan. Känslan är dessutom att spelet sitter allt bättre och varje seger som kommer är mer övertygande än den förra. Samtidigt säger ett gammalt ordspråk inom idrotten att ju fler segrar man har, desto närmare en förlust kommer man. Och för H43:s del gäller det att inte sväva iväg och tro att varje match är vunnen på förhand.

Nu väntar ett drygt två veckor långt speluppehåll för H43 innan Lindesberg kommer på besök till Fof Arena den 11:e November. Under tiden ska Zoran Roganovic och Nebojsa Simic på em-kval med Montenegro. En landslagssamling som säkerligen är ett skönt avbrott i vardagen och som ger spelarna en möjlighet att komma in i ett lite högre tempo än det som gäller i allsvenskan. Lyckas de sedan ta med tempot hem till H43:s träningar kan H43 dra nytta av de bägges landslagsäventyr.

För egen del ska jag ikväll känna en doft av elitserien igen för första gången sedan H43 åkte ur. Lugi-Skövde gäller i Fof Arena ikväll. Ska bli intressant att se hur stor kontrasten är mellan allsvenskan och elitserien.

Utan att behöva anstränga sig allt för mycket besegrade H43 Varberg igår kväll med 35-24. En match jag dessvärre var förhindrad att se på grund av mitt arbete. En elvamålsseger utan att spela på topp är givetvis en styrka. Dessutom gjorde man det utan Nemanja Cvetinovic som uppenbarligen har probelm med skadan han ådrog sig mot Tumba, och även utan Christoffer Geissler som har problem med en skadad vad.

Av rapporterna att döma så skärpte H43 till sig periodvis och så mycket som behövdes för att gå ifrån till en klar ledning. Men att siffrorna inte blev ännu större berodde också på att "Kos" luftade i princip hela bänken och lät alla få speltid. Bland annat fick egna produkten Viktor Bruhn speltid och antecknades för ett mål.

Joakim Bååk är uppenbarligen kvitt alla skadekänningar. 9 mål från hans högerhand igår understryker att Bååk av allt att döma trivs i omgivningen han har i H43. Sidan om honom märktes Måns Gerdtsson, Simon Nyberg och Fahrudin Zaimovic som framträdande målskyttar.

Vägen tillbaka till elitserien har alltså nu inletts med sju segrar av sju möjliga. Känslan är också att H43 faktiskt imponerar allt mer. Laget som till stora delar var nytt när säsongen inleddes börjar bli allt mer samspelt. Mycket återstår av säsongen, men riktningen är utpekad.

Vill man vara lite lustig kan man faktiskt kalla kvällens möte mellan H43 och Varberg för ett nykomlingsmöte. För det är faktiskt två lag som är nya för säsongen i allsvenskan. Men det är också två lag med rejält skillda förutsättningar. H43 som närmast kommer från en 12-årig elitseriesejour, och dessutom gör en satsning på att snabbast möjligt ta sig tillbaka till högsta serien. Varberg som i våras tog klivet upp från division 1 och med förhållandevis små resurser i första hand får inrikta sig på att hålla sig kvar. En match som på förhand bara ska kunna sluta på ett sätt. Men en stor del av idrottens charm handlar om lag som överraskar, såväl positivt som negativt.

Det börjar kännas som om H43 övertygar allt mer i allsvenskan. Sex segrar och noll förluster så här långt talar sitt tydliga språk. Men inte minst övertygade man på alla plan, såväl spelmässigt som mentalt när man åkte upp till Tumba förra söndagen och vann tämligen komfortabelt med 31-24. Zoran Roganovic närmar sig formen efter handskadan, och Joakim Bååk övertygar i match efter match, så länge han är frisk och kry.

Läste att Nemanja Cvetinovic fick någon form av knäskada i mötet med Tumba. Har inte hört något om hans status så jag utgår från att det endast var en lättare skada, och att han ska vara spelklar ikväll. Annars är jag säker på att Simon Nyberg vikarierar på ett förtjänstfullt sätt.

Varberg har inlett allsvenskan helt okej. Bland annat spelade man oavgjort mot topptippade OV Helsingborg i den tredje omgången. Men formen känns nedåtgående. Man kommer till Lund med två raka förluster i bagaget och en tiondeplats i tabellen.

H43 är givetvis jättestora favoriter till seger i kvällens drabbning. Men som vanligt gäller ödmjukhet och rätt inställning. Det tål att nämnas att Varberg i nuläget har en bättre tabellplacering än Hästö som var senaste lag på besök i Fof Arena. Och jag tror nog att vi alla kommer ihåg vad som höll på att hända mot Hästö!

H43 tog en fin skalp igår, borta mot Caperiotumba. Seger med 31-24 mot den tippade toppkonkurrenten är ett styrkebesked. Inte bara genom sjumålssegern i sig, utan också för sättet att genomföra en bortamatch en söndagseftermiddag med en sex timmar lång bussresa i kroppen som började redan 06.00 på söndagsmorgonen.

Frånsett matchens inledning så var det här H43:s match. En tidig tumbaledning på 7-4 vändes genom sju raka H43 mål till 11-7, då med H43:s siffror först. En viss Zoran Roganovic visade att han nu är tillbaka på allvar efter handskadan när han gjorde fem av de sju raka målen. Sju mål blev det totalt för Zoran och med det blev han näst bäste H43-målskytt efter Joakim Bååk som gjorde nio.

15-11 ledning i paus för H43 som sedan kontrollerade matchen i andra halvlek, och även om Tumba vid något tillfälle var så nära som två mål ska segern aldrig ha kännts hotad. En mycket nöjd "Kos" konstaterade också till Skånska Dagbladet att laget visade en härlig bredd igår. Såväl de äldre rutinerade som de yngre presterade helt i linje med hans krav och förhoppningar.

Gårdagens seger var nog ett prov på när H43 är som bäst. De på pappret största stjärnorna levererade i Joakim Bååk och Zoran Roganovic. Men då inga enskilda spelare gör ett helt lag är det ack så viktigt att deras lagkamrater gör sitt, vilket var fallet igår.

I och med segern är H43 fortfarande obesegrade i allsvenskan. Man ligger nu i ensam serietopp på maxiamla tolv poäng. Det enda negativa att rapportera från gårdagens match är att Nemanja Cvetinovic ska ha utgått med en befarad knäskada redan tidigt i matchen. Vi får hoppas att det inte var något allvarligt. Lämpligt då att Simon Nyberg passade på att göra comeback efter skadeproblem.

Till att börja med vill jag beklaga att den här bloggen nuförtiden inte alls uppdateras i samma takt som förr. Jag är väl medveten om det och hade önskat att jag kunde lova bättring här på rak arm. Men i dagsläget sätter såväl jobb som livet som småbarnsförälder käppar i hjulet. Det är helt enkelt svårt att få tiden att räcka till. Jag hoppas dock att ni även i fortsättningen finner det jag skriver läsvärt, och att bloggen har en framtid i H43, och handbollskretsar.

För H43 väntar imorgon söndag resa till Tumba för ett toppmöte. Serieledande H43 ska möta tredjeplacerade Caperiotumba. Två lag som förra året spelade i elitserien och som inför årets allsvenska båda två fanns med i toppdiskusionerna har alltså så här långt motsvarat förväntningarna, kanske inte utan problem men i alla fall.

H43 kommer obesegrade till morgondagens match. Man leder allsvenskan på maximala 10 poäng. Men senaste matchen mot Hästö gav en tydlig indikation på att det inte finns några lätta matcher i allsvenskan. Ett Hästö som än så länge krigar i botten på tabellen ledde länge och väl matchen och var nog i ärlighetens namn värda åtminstone en poäng mot ett H43 som för dagen underpresterade åtminstone anfallsmässigt.

Caperiotumba mötte senast Norrtäljelaget Rimbo och åkte något överraskande på sin första förlust. Rimbo som veckan före släppt in 37 mål mot H43 fick ordning på sitt försvar och tog en meriterande seger.
Tumba har ganska stora delar kvar av sin trupp från fjolårets elitseriesatsning, och således finns mycket handbollskunnande i laget. Duktige skytten Viktor Skillhammar bör hållas ett extra öga på.

H43 har de senaste matcherna saknat kantspelarna Simon Nyberg och Hampus Olsson. I bägge fallen rör det sig om skadeproblem utan att kunna vara mer specifik än så. Men jag erfar också att comebacken närmar sig för de båda.

För första gången denna säsongen är kanske inte favoritskapet jättestort för H43. Ett Caperiotumba som inlett allsvenskan ganska förtroendeingivande ska kanske till och med ses som favoriter på sin hemmaplan. Men om H43 rättar till det som var mindre bra senast mot Hästö, och åker upp med rätt inställning så ska en seger vara klart möjlig!

Låt mig börja med att fastslå att det inte var så mycket makalöst över H43:s insats över 60 minuter idag. Vore det inte för de sista 10 minuterna där man vänder ett underläge på fyra mål till seger med 26-25, så hade jag till och med påstått att H43 stod för en dålig insats. Men en seger är alltid en seger, och en vändning på det här sättet ett tecken på styrka och god moral.

För första gången denna säsongen hamnade H43 i underläge tidigt i matchen. Och med få undantag var det Hästö som var i förarsätet. H43 fick jaga i stort sett hela matchen, och med ca. 10 minuter kvar trodde jag verkligen inte på seger.

Ska erkänna att Hästö överraskade positivt på mig. Man praktiserar ett offensivt 3-2-1 försvar, och man gör det med den äran. H43 hade oerhört svårt i sitt anfallspel, mycket på grund av att Hästö störde lagets speluppbyggnad. Dock är det oroväckande att H43 inte löste detta bättre. Ska man vinna allsvenskan och gå upp i elitserien igen, måste man klara av att hantera alla försvarsspel man ställs emot.

Det egna försvarsspelet var inte heller prickfritt. Johan Brännberg hade stundtals väl stora ytor i H43:s mittförsvar och blev Hästös bästa målskytt med 8 mål mot sin gamla klubb.

Bäste H43:are var utan tvekan Måns Gerdtsson. Även han gjorde 8 mål och en oerhört gedigen insats. Inte bara framåt, utan även i försvarspelet. Måns insats gjorde att Zoran Roganovic mest fick speltid på högerkanten i sin comeback. Men vi fick se glimtar av en spelsugen men lite ringrostig Zoran även på högernio, och två mål blev det till slut från Zorans vänsterhand. Kos har framöver ett angenämnt problem här. Det går i princip inte att hålla en frisk Zoran Roganovic i full form utanför laget. Men samtidigt har Måns Gerdtsson under säsongens inledning varit en av lagets absolut bästa spelare.

Att vinna utan att spela på topp är alltid en styrka. Och Jacob Anderbergs mål i slutminuten var ju i alla fall att bjuda hemmapubliken på ett nervpiller med lycklig utgång.

Andra raka hemmamatchen väntar H43 imorgon när Hästö från Karlskrona kommer på besök. Då Önnered spännde musklerna tidigare idag mot IFK Ystad och nu har fem raka segrar och är obesegrade så här långt, så är det seger som räknas om H43 vill ta tillbaka serieledningen.

H43 gjorde något av en styrkedemonstration senast mot Rimbo. Då utan att vare sig Zoran Roganovic eller Joakim Bååk lämnade bänken. Båda lär vara högaktuella för spel imorgon, och då lär knappast H43 tappa i slagstyrka.

Karlskronalaget Hästö har blandat och gett så här långt och känns ganska ojämna. Lagets främste spelare får nog en viss Johan Brännberg anses vara. Johan var den förste att lämna H43 i samband med klubbens kraftsamling i vintras vilket man givetvis kan ha åsikter om. Men oavsett vilket kan det konstateras att Johan verkligen har visat framfötterna i Hästö sedan han kom dit, och ofta är lagets bäste målskytt.

Sidan om Johan Brännberg ska väl ett extra öga hållas på Gustaf Samuelsson. En jättetalang i unga år som sedan varit rejält skadedrabbad.

Om H43 fortsätter på den inslagna vägen med rätt inställning och ödmjukhet, så ska man också vinna morgondagens match mot Hästö. Men några riktigt lätta matcher finns inte i allsvenskan om nu någon skulle tro det. Vi ses väl i arenan 16.15 imorgon och hejar fram di blåe till seger.

Lugi gick upp i elitserieledning igår. Inför 2500 på läktarna i Fof Arena visade man prov på fantastiskt fint spel och förnedrade Kristianstad med siffrorna 30-19. Med Lugi i elitseriens topp, H43 i allsvenskans dito, och dessutom representation i damernas elitserie för båda klubbarna känns det som om handbollen äntligen fått en positiv skjuts i lund, åtminstone för stunden.

Född och uppvuxen i Lund som jag är har jag vant mig vid att handbollen alltid funnits som en del av stadens själ. I gamla Idrottshallen var det inte alltid lätt att få tag i en biljett när Lugi spelade elitseriehandboll i slutet på 80-talet och början av 90-talet. Och i dåvarande division 1 drog H43 publikskaror i paritet med klubbarnas publiksnitt idag. Ända in på 2000-talets första hälft var Lund verkligen en handbollstad, och jag drar mig till minnes derbyn mellan de båda lundaklubbarna när folk fyllde trapporna i Idrottshallen, något som fick brandkåren att surna till. Det pratades till och med om att flytta derbyna till Baltiska hallen på grund av den stora publiktillströmmningen som var.

Vad som hände sedan vet jag inte riktigt. Intresset avtog och inte ens lundaderbyna fyllde gamla Idrottshallen som har en publikkapacitet på 2000 personer. H43 höll med undantag för säsongen 2007-2008 oftast till i seriens nedre del, och inte heller Lugi nådde de framgångar som många hoppades på. En bra grundserie följdes ofta upp av ett ganska bedrövligt slutspel.

Många med mig trodde nog att byggandet av Färs och Frosta sparbank Arena per automatik skulle leda till en bättre publiktillströmmning. Sköna vadderade stolar istället för träbänkar. Bättre kiosker, resturang med bar, fräscha toaletter med mera med mera. Men frånsett de första matcherna för de båda klubbarna så uteblev rusningen till elithandbollen totalt. Och i mina ögon blev Fof Arena till och från en belastning istället för det lyft vi alla hoppats på. Stämningen från Idrotthallen ville aldrig infinna sig i den modernare arenan med större rymd. Feststämmningen infann sig sällan, och marginalåskådaren lockades därmed inte till handbollen.

Att ingen av klubbarna nått några särskilda framgångar på herrsidan spelar givetvis in. I H43:s fall har man de senaste fyra säsongerna tillhört elitseriens botten med avsevärt många fler förluster än segrar på hemmaplan. Att det knappast lockar publik behöver man inte var Einstein för att förstå. Men vi hittar knappast hela sanningen här, och personligen vet jag inte riktigt varför lundaborna har så svårt att hitta till Fof Arena.

Publiksiffrorna har knappast imponerat heller inledningsvis denna säsongen. H43 har haft omkring 500 personer i sina båda hemmamatcher hittils denna säsong. Men man ska beakta att det har varit mot lag som Ricoh och Rimbo som inte många känner till, och desstuom är det fullt naturligt att allsvenskan inte lockar lika mycket publik som elitserien. På sikt tror jag att en allsvensk framgångsaga kan locka tillbaka publiken till H43. Publik som tröttnade på det eviga stridandet i botten av elitserien.

Lugi inledde årets hemmasäsongen med smått skamliga 712 personer som kom att bevittna hemmamatchen mot Redbergslid. Må så vara en lördagseftermiddag, och må så vara en delvis tv-sänd match. I en stad av Lunds dignitet ska det alltid gå att hitta fler än 712 personer som vill titta på den bästa handboll som kan erbjudas i sverige. Därför kändes det som en befrielse att det kom så mycket som 2500 personer till matchen mot Kristianstad igår, och då spelar det mindre roll att minst 500 av dem var orangeklädda supportrar som rest ner från nordostskåne.

Med framgångar kommer publiken. Men det gäller också att klubbarna tar vara på eventuella möjligheter man får. När intresset får en tillfällig topp gäller det att med näbbar och klor hålla fast vid de som hittar till arenan. Det måste bli kultur i Lund att gå på handboll. Är vi på väg dit igen?

Tillbaka i Idrottshallen så visade H43 redan från början att man var snäppet starkare än Rimbo. Med undantag för några perioder med allt för många tekniska fel och slarvigt spel så var dagens insats i mångt och mycket en styrkedemonstration.

37-28 slutade den målrika tillställningen. Bra offensiva insatser från bägge lagen, mindre bra defensiva. Men H43 hade två bra målvakter. Philip Ståhl som inledde första kvarten alldeles utmärkt, men därefter mattades betänkligt. Nebojsa Simic som ersatte i slutet av första stod för en osannolikt bra insats i den andra halvleken där han bland annat räddade fyra straffar.

H43:s samtliga niometerspelare stod för en mycket bra insats. Robin Bergqvist inledde målskyttet och visade vägen med ett par fina insatser. Christoffer Geissler som vanligt väldigt nyttig i sin roll som spelfördelare, men också idag som målskytt med 6 mål.

Men bättre ändå tycker jag att Fahrudin Zaimovic och Måns Gerdtsson var. Förutom att de båda syntes flitigt i målprotokollet så var de mycket duktiga i spelet i stort. Flera fina passningar satte medspelarna i lägen.

Och så äntligen får jag väl säga att det på allvar lossnade för Nemanja Cvetinovic. 7 mål från honom idag, och i matchens slutskede hade han närmast lekstuga ute på sin vänsterkant.

Zoran Roganovic var återställd i sin hand och redo för spel man stannande på bänken hela matchen. Troligen ville Kos inte chansa med Zoran när man nu så tidigt kopplade ett klart grepp om matchen. Sidan om Zoran satt även Joakim Bååk på bänken hela matchen. I det fallet har jag dock ingen aning om han har en skadekänning eller något annat som föranledde bänkningen.

H43 vinner alltså komfortabelt, och man gör det utan två av sina bästa spelare. Har det känns trevande och tveksamt i de tidigare matcherna var det desto mer resolut och bestämt idag. Med alla hela och friska kanske H43 till och med är för bra för allsvenskan!

För första gången på ca. fyra och ett halvt år kommer H43:s herrar imorgon att spela en tävlingsmatch i Idrottshallen. Klockan 15.00 blåser domarna igång matchen mot Rimbo som kommer på besök.

För oss som varit med ett tag och följt H43, eller lundahandbollen i stort, kommer det givetvis att kännas lite speciellt att på nytt komma till Idrottshallen. 60 minuter på hårda träbänkar istället för vadderade stolar kommer att sätta sina spår kroppsligt, och allt runt omkring själva handbollen är sämre. Men just för en match så väljer jag istället på att fokusera på det positiva. En chans att bli nostalgisk i den hall man tillbringat många timmar. Och kanske en chans att skapa bättre stämmning. För i ärlighetens namn så lämpar sig troligtvis en hall i Idrottshallens storlek något bättre för en allsvensk match mot Rimbo än vad Fof Arena gör.

H43 är så här långt ett av tre obesegrade lag i Allsvenskan. Man ligger efter tre omgångar tvåa i tabellen efter Alstermo som hittils överraskat positivt. Så här långt har man fått klarat sig utan Zoran Roganovic, men av vad jag tolkar från hans eget twittrande har han idag fått grönt ljus av läkare att spela handboll igen. Jag räknar därför med att Zoran är med i truppen imorgon. Däremot är det inte säkert att det innebär oceaner av speltid direkt. Kan vara klokt att skynda långsamt med sin superstjärna efter en tids skadefrånvaro.

Rimbo är precis som de flesta lag i allsvenskan en ny upplevelse för mig. Enligt vad jag hört så har man ett ganska kortvuxet lag med snabba fötter. Kanske lite likt det lag Guif har mönstrat de senaste åren. Utan några långa bombare bygger man sitt spel på att komma till avslut från sex meter. Så nyckeln i H43:s försvarspel blir att få stopp på Rimbospelarna utanför niometerslinjen.

Ni kan också lägga namnet Tollbring på minnet inför morgondagen. Utan att veta det exakta släktskapet så brukar Jeff, Jerry och Ken Tollbring alltid synas i målprotokollet. Och på bänkan coachar Dick Tollbring.

För H43:s del handlar det om att fortsätta på den inslagna vägen. Segrarna har kommit även om man inte övertygat fullt ut. Perioder av nonchalant spel med mängder av tekniska fel måste minimeras. Försvars- och målvaktspel har dock övertygat hittils med ganska få insläppta mål. Med bättre skärpa i anfallspelet över 60 minuter kommer samtliga lag i allsvenskan att få det mycket jobbigt när man möter H43.

H43 är givetvis favorit inför morgondagens match. Men Rimbo har inlett säsongen med två segrar av tre möjliga. Och baserat på hur det såg ut förra säsongen kan det vara så att man är duktiga på att formtoppa sig tidigt. Ödmjukhet och rätt fokus ska leda H43 till två nya poäng!

Detta inlägg borde givetvis kommit redan för ett dygn sedan. Men då jag jobbade igår kväll hade jag ingen möjlighet att skriva då. Hur som helst så tog H43 sin tredje raka skalp under allsvenskans inledning då man vann borta mot Hallby med 29-24. Man gjorde det efter en riktigt bra första halvlek då man främst visade prov på ett effektivt och vägvinnande anfallspel.

Joakim Bååk, Christoffer Geissler och Pavle Karacic utmärkte sig lite extra under den första halvleken och trion turades om att synas flitigt i målprotokollet.

Rapporterna talar sedan om ett Hallby som med hjälp av ett ändrat försvarspel kröp närmare under den andra halvleken. Och för tredje matchen i rad lät H43 motståndaren komma onödigt nära. "Kos" uttalade sig också i olika medier om att han var irriterad över mängden tekniska fel som begicks under den andra halvlken när Hallby tilläts krypa närmare. H43 hade dock inga problem att knyta ihop säcken i matchens slutskede, och till slut skrevs segermarginalen till ganska betryggande fem mål.

Zoran Roganovic satt även denna gång på läktaren. Har lär ha varit i speldugligt skick men man vill helt enkelt inte chansa. Läste någonstans en kommentar som tyder på att han inte heller kommer att spela på lördag hemma mot Rimbo utan att man först därefter slussar in honom i spel.

H43 är nu ett av tre lag som tagit full pott tre omgångar in i allsvenskan. Resan tillbaka mot elitserien har inletts på bästa sätt. Seriefavoriten har motsvarat förväntningarna även om solen har haft sina fläckar!

Efter en rivstart av allsvenskan med två matcher på tre dagar har H43 nu haft åtta spellediga dagar. Ett ryckigt spelprogram som knappast gagnar någon. Belastningen och skaderisken på spelare ökar, och för oss supportrar hade det varit önskvärt med ett mer jämnt flöde av matcher. Men nog om det, imorgon söndag är det dags igen när H43-spelarna sätter sig på bussen och åker de ca. 30 milen till Jönköping för bortamatch mot IF Hallby.

H43 kommer till matchen med två segrar i ryggen. Full pott så långt men inte helt och hållet på ett imponerande sätt. De två inledande segrarna mot OV Helsingborg och Ricoh togs efter att på ett onödigt sätt släppt in motståndarna i matchen igen efter att i bägge drabbningarna haft övertygande ledningar halvvägs in i de första halvlekarna. De tekniska felen har varit för många, de dåliga perioderna för långa. Mycket behöver bli bättre, men samtidigt ska man understryka att det är en klar styrka i sig att vinna utan att imponera.

Zoran Roganovic har saknats i allsvenskans inledning. Ett par brutna ben i hans fantastiska vänsterhand har så här långt hållit honom borta. En comeback kommer troligen allt närmare, men huruvida han kommer att stå på planen imorgon återstår att se. 24 matcher återstår trots allt av allsvenskan och det vore idiotiskt att på ett så här tidigt stadium chansa med lagets viktigaste spelare alla kategorier.

Söndagens motståndare IF Hallby har de senaste åren varit ett stabilt allsvenskt lag. Om jag inte minns fel så kvalade man upp till elitserien på våren 2008 där man skakade om Lugi rätt så rejält men till slut fick se sig besegrade. Därefter har man varit ett allsvenskt mittenlag utan vare sig riktigt toppkänning eller bottenkänning.

En hel del duktiga spelare brukar komma fram i Hallby. Bland annat har H43 hämtat såväl Johan Brännberg som Martin Karlsson från klubben. Men just nu bygger man lite nytt och har många unga spelare i laget. Kenneth Andersson har hämtats in som ny tränare och det troliga är att man behöver lite tid innan det blir riktigt bra. Något säsongsinledningen också har skvallrat om. Två förluster så här långt mot Hästö och Rimbo.

Vill man vara kaxig så tycker jag inte att H43 bör ha några allvarliga problem att slå Hallby imorgon. Men nyckelordet stavas som vanligt denna säsongen för ödmjukhet. H43 är den stora favoriten som alla lag vill slå. Imorgon möter man dessutom ett lag som garanterat inte vill inleda säsongen med en tredje förlust.

Med koncentration, rätt fokus och rätt inställning i 60 minuter, inte 50 eller 55, så bör det bli seger och två poäng. Många lag har inlett säsongen bra, i vissa fall överraskande bra. Hade varit skönt om H43 hängde på i toppen och fortsatte vara obesegrade!

H43 gjorde vad man skulle när man besegrade Ricoh hemma i Färs och Frosta Sparbank Arena på fredagskvällen. Segern innebar också att man gick upp i serieledning, i nuläget främst för att man har en match mer spelad än de flesta övriga konkurrenter.

Låt oss börja med att fastslå att det var en ganska dålig match vi 445 åskådare fick bevittna ikväll. Efter onsdagens match mot OV Helsingborg skrev jag att jag då tyckte att allsvenskan bevisade att man kunde bjuda på utmärkt handbollsunderhållning. Idag fick vi kanske istället se allsvenskans baksida då de dåliga matcherna verkligen är dåliga.

H43 gjorde vad man skulle till att börja med. Tog tidigt kommandot och Fahrudin Zaimovic såg ensam till att det stod 3-0 på tavlan efter ett par minuters spel. Ricoh verkade mentalt sitta kvar på bussen i matchens inledning och H43 behövde verkligen inte förta sig när man gick ifrån till 10-3 och så småningom landade halvtidssiffrorna på 16-9.

Första halvleken bjöd på lite av det jag saknade från matchen mot OV Helsingborg i onsdags. Man fick igång lite kontringspel, mål från linjen och Nemanja Cvetinovic var närmast klinisk i sina avslut från kanten. Dessvärre bjöd den också på mändger med tekniska fel, slarv och ibland tendenser till nonchalant inställning från H43:s sida.

Andra halvleken bjöd på ett bättre spel från Ricoh. Men också ett ännu slarvigare och än mer nonchalant H43. Och med dryga tio minuter kvar att spela hade Ricoh också krupit så nära som till 22-20. I slutet drog H43 dock ifrån något igen, mycket beroende på ett par avgörande räddningar av en inhoppande Nebojsa Simic och en Joakim Bååk som fick igång målfabrikationen.

Plusvarianter i H43 tycker jag att Fahrudin Zaimovic och Pavle Karacic var. Fahrudin inledde matchen strålande och Pavle kändes säker i läget från sin högerkant. Nebojsa Simic gör ett vasst inhopp i slutet av matchen, och dessförinnan hade Philip Ståhl stått för en helt okej insats.

445 personer kom till H43:s hemmapremiär. Givetvis i minsta laget, men det känns svårt att ha för starka åsikter om publiksiffran en fredagskväll när ett lag som Ricoh står för motståndet. Nästa hemmamatch dröjer till den 29:e september och då bjuds vi supportrar på en nostalgitripp när spelplatsen blir i Idrottshallen.

Den sköna premiärsegern mot OV Helsingborg igår får man inte chansen att njuta av speciellt länge. Redan imorgon väntar nästa match för H43:s herrar när Ricoh Hk kommer på besök till Fof Arena. Hemmapremiär således med möjlighet för lundaborna att se H43 på hemmaplan klockan 19.00 en fredagskväll.

Morgondagens motståndare blir en helt ny bekantskap för mig. Ricoh Hk är nykomlingar i allsvenskan och ett lag jag i princip inte vet något alls om. Det enda jag egentligen vet är att man har föredetta förbundskapten Ingemar Linell som sportchef. Att då spekulera kring motståndet här blir mest löjligt.

Istället får jag fokusera på H43. Jag tycker laget stod för en fullt godkänd insats igår. Men med ett dygns distans till det hela inser jag nu också att en hel del faktiskt behöver bli bättre. Avsaknaden av ett fungerande samarbete mellan niometersspelarna och linjespelarna var jag inne på redan igår. Utan ett rejält hot från mittsex kommer utrymmet efterhand att bli allt mindre för niometersspelarna. Dessutom saknade H43 igår ett vägvinnande kontringspel. Detta trots en storspelande Nebojsa Simic i målet. Målvaktsräddningar skapar per automatik kontringslägen.

H43 fick också en hel del utvisningar med sig igår. Spelet 6 mot 5, 6 mot 4 och till med 6 mot 3 en kort stund lämnade ganska mycket övrigt att önska. I jämna matcher mot bra motstånd kan utvisningspelet bli direkt avgörande.

Många spelare var duktiga igår, men precis som "Bigge" påpekade i en kommentar till mitt senaste inlägg så var det också många som inte hade dagen. Främst tänker jag på Nemanja Cvetinovic. Visst, han jag gör alltid ett gediget och bra försvarsarbete. Men i mina ögon är Nemanja värvad också, om inte främst för att vara att vasst anfallsvapen på sin vänsterkant. Igår vill jag påstå att han till och med var på gränsen till dålig offensivt. Nemanja måste lyfta sig om han ska rättfärdiga alla lovord han fick i samband med värvningen till H43.

Men nog med gnäll. H43 har tagit två poäng av två möjliga. Gott så! Morgondagens motstånd är kanske inte det häftigaste, men jag hoppas att lundapubliken imorgon tar chansen att ta en första titt på det lag som ska ta H43 tillbaka till elitserien. Jag har redan tidigare beskrivit den goda stämningen som rådde bland oss H43:are i Helsingborg igår. Låt oss ta med den hem, och med hjälp av fler skapa en härlig atmosfär i Fof Arena när H43 spelar handboll.

H43 inledde årets allsvenska säsong med uddamålsseger borta mot OV Helsingborg. Segersiffrorna skrevs till 23-22, en onödigt liten segermarginal då H43 matchen igenom låg i förarsätet med en tidvis ganska komfortabel ledning.

Inledningen av matchen kändes något trevande och lagen följdes också åt till ställningen 3-3. Därefter hade H43 en tiominutersperiod när man gjorde nära nog allt rätt. Ett beslutsamt och resolut försvarspel framför en Nebojsa Simic som tog allt, låt vara med lite hjälp av stolpar och ribba. Framåt satte man upp ett tempo och tryck som jag inte sett H43 prestera på år och dar. Joakim Bååk firade stora triumfer inledningsvis, och efter 15 spelade minuter stod det 3-10 på resultattavlan.

En time-out av OV Helsingborg förändrade dock matchbilden något. En bra avslutning av den första halvleken för de grönklädda gjorde att halvtidssiffrorna skrevs till 8-11.

Andra halvlek blev en ordentligt jämn historia. H43 hade greppet i princip hela tiden med en 2-3 måls ledning. Vid flera tillfällen hade man också chansen att mer eller mindre punktera matchen, men en duktig David Andersson i OV:s mål stod allt som oftast i vägen.

Med dryga minuten kvar av matchen kontrade Henrik Wellbring in 22-22 för hemmalaget och således blev slutminuten en nagelbitare. H43:s bästa utespelare Joakim Bååk fick chansen att bli matchhjälte när han med cirka 30 sekunder kvar satte 22-23. H43 lyckades sen hålla tätt i OV:s sista anfall.

En härlig seger, och en stabil insats. Men mer finns att önska. Saknade ett fungerande linjespel i princip hela matchen, och dessutom var kanterna oroväckande ineffektiva i sina avslut. Ska förhoppningarna om en serieseger infrias måste detta bli bättre. Samtidigt ska vi komma ihåg att H43 ikväll mötte tuffast möjliga motstånd på bortaplan. Att då vinna är en styrka i sig. Att göra det utan sin klarast lysande stjärna i Zoran Roganovic gör det ännu bättre.

Två spelare förtjänar betyget väl godkänt. Nebojsa Simic i målet visade mig att H43 inte alls har målvaktsproblem. Långa stunder ett briljant målvaktspel som skapade trygghet i laget. Och framåt visade Joakim Bååk verkligen klassen. Mängder av mål och med ett fint tempo i sig så lyfte han även sina lagkamrater.

Vill också hylla de uppskattningsvis 50-talet H43:are som tagit sig upp till Helsingborg för att stötta laget. Vi som var där fick Idrottens Hus i Helsingborg att låta som H43:s hemmaplan!

Känns som om vi har en trevlig säsong framför oss. Jag tyckte att vi ikväll fick se en småtrevlig handbollsmatch mellan två lag som inte hade gjort bort sig i elitserien. Även om jag hoppas av hela mitt hjärta att H43 nästa säsong på nytt återfinns i elitserien, så fick jag ikväll visat för mig att allsvensk handboll också kan vara bra underhållning!

Imorgon 19.00 i Idrottens hus i Helsingborg inleds det som vi hoppas blir resan tillbaka till elitserien för H43:s del. Man gör det mot OV Helsingborg som åtminstone på pappret får ses som en toppkonkurrent till H43. Man gör det utan sin superstjärna Zoran Roganovic som alldeles nyligen tagit av gipset på vänsterhanden, och man gör det utan Simon Nyberg som jag tror lider av ryggproblem.

H43 har ett till stora delar nytt lag. Försäsongen har väl bjudit på fler förluster än segrar, men det betyder väldigt lite när domarna blåser till avkast imorgon. Det är nu det är upp till bevis. Har man fått ihop laget, har man hittat ett vägvinnande spel. Svaren på de frågarna har vi ca. 20.30 på onsdagskvällen.

OV Helsingborg tränas av Ola Månsson, och bland spelarna märks bland annat H43 bekantingarna Johannes Sandgren och Olof Ask. Men även Fredrik Wahlström är känd för lundapubliken sedan hans korta tid i Lugi. Elitserierutin finnes således och H43 möter defenitivt ett bra lag imorgon, och dessutom på bortaplan. Varning utfärdas alltså. H43 må vara favoriter i allsvenskan. Men att man ska vara storfavorit i varje match oavsett motstånd är något helt annat.

I H43 vill jag se ett inspirerat försvarspel, och gärna att någon av målvakterna täpper till truten på mig som anser att målvaktsidan är osäker. Framåt vill jag framförallt se ett lagspel där man inte är allt för beroende av enskilda spelare, och där man utnyttjar såväl kanter som linjespelare på ett utmärkt sätt. Ska jag lyfta fram någon som jag hoppas på individuellt så får det bli Nemanja Cvetinovic. Det är dags att leverera och visa att lovorden kring honom är berättigade!

KOM IGEN H43, NU KÖR VI!

Skrev för ett litet tag sedan mitt elitserietips. Men nu spelar dessvärre inte H43 i elitserien i år vilket gör att för alla oss med blått hjärta är det desto intressantare hur allsvenskan ser ut.

Det är inte det lättaste att sia om hur allsvenskan kommer att sluta. Till stor del beroende på att jag inte känner till vissa av de allsvenska lagen tillräckligt bra. Dessutom är den massmediala uppmärksamheten för vissa lag försumbar, så i vissa fall kommer mitt tips att bygga på gissningar baserade helt på rykten.

1. H43: Trevligt att kunna tippa mitt eget lag som seriesegrare, även om man ligger i "fel" serie. Tycker H43 har ett betydligt bättre lag på pappret nu, än vad man hade när man trillade ur elitserien i våras. Med allsvenska mått mätt har man värvat fantastiskt, och jag hoppas att lundapubliken också slutar upp så att vi tillsammans med spelarna kan föra H43 tillbaka till elitserien. Den enda svagheten skulle kunna vara på målvaktsidan som känns lite osäker.

2. OV Helsingborg: Föll på målsnöret två gånger om när man var på väg att säkra en elitserieplats i våras. Har seriens bästa målvaktspar i David Andersson och Mikael Andersson. Dessutom Olof Ask som troligen är seriens bästa mittsexa. Bygger lite nytt med Ola Månsson vid rodret samtidigt som några äldre spelare lämnat. Men man ska defenitivt vara med upp i toppen.

3. Caperiotumba: Har de senaste åren allt som oftast varit för bra för allsvenskan men för dåliga för elitserien och därmed också åkt jojo mellan serierna. Har kvar stommen av det lag som spelade i elitserien förra säsongen, och då ska man kunna hävda sig i allsvenskans övre regioner.

4. Önnered: Har med få undantag tillhört allsvenskans toppskikt de senaste säsongerna. Nu har man dessutom värvat en av sveriges bästa försvarsspelare i Andreas Ungesson. Tror att Önnered kan vara ett lag som överraskar lite.

5. Lindesberg: Hade en ekonomisk kris på vårkanten och då tappade man ett antal spelare. Men man har fortfarande en trupp som håller god allsvensk kvalité.

6. Hallby: Ny tränare i Kenneth Andersson som tog Kristianstad till elitserien för ett antal år sedan. Lär inte göra samma resa med Hallby nu, i alla fall inte än. Har ett ungt lag som troligen kan prestera ojämnt, men varning bör nog utfärdas för samtliga motståndare.

7. Rimbo: Låg länge med i toppen av allsvenskan förra säsongen men mattades på slutet. Har dålig koll här, men väldigt lite talar för att man ska vara bättre än förra säsongen.

8. Hästö: Var lite av ett bottenlag förra säsongen, men gjorde en liten satsning när man bland annat värvade Johan Brännberg. Tror att man tar ett litet kliv denna säsongen, men inte så att man blir ett topplag.

9. IFK Ystad: Åkte egentligen ur allsvenskan efter förlust mot Ricoh i kvalet. Men blev erbjudna platsen på nytt när andra lag drog sig ur. Har tappat Alexander Hansen, men fått hem André Olsson. I övrigt många unga spelare som borde vara ett år äldre, och därmed lite bättre också.

10. Kroppskultur: Precis som IFK Ystad förlorade man egentligen sin allsvenska plats, men fick en ny chans. Har ingen koll på hur truppen ser ut, men rapporterna talar om ett lag som bör klara sig något bättre än förra säsongen.

11. Eskil: Eskilstunas andra lag bakom Guif är nya i allsvenskan den här säsongen. Har bland annat fått Daniel Johansson i mål med meriter från elitseriespel med Guif. Har ett hyfsat lag för en nykomling, men kan nog ändå få det tufft.

12. Ricoh: Nykomling som gjort väsen av sig när man knutit upp gamle förbundskaptenen Ingemar Linell som ny sportchef. I övrigt har jag ingen aning om vad man har att komma med.

13. Alstermo: Även här nykomling. Man har i Daniel Steen en alldeles utmärkt handbollspelare, men inte så mycket mer. Risken att man bara är uppe och vänder i allsvenskan får ses som stor.

14. Varberg: Också en nykomling som lär få det svårt. Även här har jag dålig koll, och har mestadels förlitat mig på "experters" utlåtande!

Som ni märker har jag som sagt lite dålig koll på vissa lag. Ber om ursäkt för det, men har inte riktigt haft tid att göra min research fullt ut.