Oskars handbollsblogg

Ikväll var en bra kväll för en H43-supporter. Bara minuter efter slutsignalen nere i Ystad som förkunnade H43-seger mot IFK Ystad med 29-24 så tog även damerna en oerhört viktig seger mot Spårvägen med 38-29. Herrarna är nu blott två segrar från ett säkrat elitserieavancemang, och damerna säkrade med stor sannolikhet en slutspelsplats i och med kvällen seger.

 

Om vi börjar med herrarnas insats nere i Ystad så var det i mina ögon ett styrkebesked att så klart vinna över IFK Ystad. Frånsett matchens inledning hade H43 god kontroll över händelserna och var helt enkelt klassen bättre än IFK Ystad. En tät och stabil defensiv ska ha grundlagt segern. Och framåt var Fahrudin Zaimovic formidabel med tolv gjorda mål.

 

Själv valde jag att bänka mig i Fof Arena ikväll för att se damerna ta sig an Spårvägen i en riktig fyrapoängsmatch. Jag ska på en gång erkänna att det var första gången i år som jag såg damerna spela så på förhand visste jag inte riktigt vad som väntade mig.

 

Efter en ganska god inledning på matchen var man stundtals under den första halvleken ganska illa ute. Spårvägen ledde långa stunder med både ett och två mål. H43/Lundagård försökte stundtals spela med ett tempo man kanske inte riktigt behärskar. Korta anfall och många tekniska fel gav Spårvägen kontringslägen som de förvaltade väl. Och när hemmaspelarna dessutom gjorde Spårvägens målvakt Louise Eriksson till en världsmålvakt, samtidigt som Tove Kronqvist i hemmamålet inte fick tag i bollarna så var hemmalaget ett tag i brygga.

 

Men ett målvaktsbyte till Ilse Köhne, och en närmast magnifik Ebba Engdahl i den andra halvlekens inledning gjorde att H43/Lundagård kopplade ett grepp om matchen. När Ebba inte gjorde mål själv så satte hon sina medspelare i utmärkta läge. Med ett mer tålmodigt anfallspel och en tät defensiv kontrollerade man sen resten av matchen ganska väl.

 

Det var en småtrevlig match jag fick se. Och klart är att damerna har något bra på gång. Man ligger väl en bit efter trion Sävehof, Skuru och Lugi, men sen tror jag faktiskt att man kan slå alla övriga lag. Man har ett bra kontringspel och ett imponerande tryck i andrafasspelet som dessutom är riktigt roligt att titta på. Däremot har man en tendens att försöka spela me ett genomgående för högt tempo i det uppställda anfallspelet. Något man inte riktigt klarar av. Längre anfall med en tydligare speluppbyggnad minimerar risken för tekniska fel.

 

Nästa vecka kan herrarna bli klara för elitserien. Och damerna kan bjuda oss H43-supportrar på slutspel, något vi inte fått uppleva på ganska många år nu.

H43:s herrar ger sig imorgon av till Ystad för bortamatch mot vad som förmodligen är allsvenskans formstarkaste lag, möjligen med undantaget av H43 självt. Ystad har efter nyår vunnit fem av sex möjliga matcher, och den enda plumpen har kommit på bortaplan mot topplaget Rimbo.

IFK Ystad som egentligen åkte ur allsvenskan förra våren men fick en gratisplats när andra lag drog sig ur har en intressant mix i laget. Väldigt många unga spelare, men också spelare med nödvändig rutin. Per Ögren är en duktig högernia med flera elitseriesäsonger i HK Malmö. Joseph Azizi prövade vingarna i Aranäs förra säsongen. Och André Olsson spelade elitseriehandboll i IFK Kristianstad för bara ett år sedan.

Man har helt klart något intressant på gång. Inför nästa säsong har man redan gjort klart med nye tränare Kenneth Andersson som för inte så länge sedan förde Kristianstad upp i elitserien. Jag kan tänka mig att ha gärna gör samma resa med IFK Ystad. Men än så länge är det Robert "Knirr" Andersson som sitter vid rodret, och han vill säkerligen avsluta sin tränarsejour på bästa tänkbara sätt.

H43 är verkligen inne i ett intensivt matchande. Matcherna som sköts upp under vm spelas nu på ganska kort tid. Hur det påverkar insatserna är inte helt enkelt att sia om, men det har sett betänkligt trögt och tungt ut mellan varven. Kanske är det största problemet att ladda om mentalt vid tätt matchande!

Laget är som bekant fortfarande obesegrat så här långt i allsvenskan den här säsongen. Något man med all säkerhet vill fortsätta vara. Men kanske ställs man imorgon kväll inför ett av de svåraste proven hittils. En bortamatch i Ystad är aldrig lätt, mot ett riktigt formstarkt lag är det ännu tuffare.

Klubben gör i alla fall vad man kan för att öka lagets chanser. En buss kommer att rulla från Lund till Ystad med ett antal H43-supportrar. Och för bara någon dag sedan fanns endast ett fåtal platser kvar. Information finns på H43:s facebooksida om någon är intresserad.

Själv har jag faktiskt inte bestämt mig än om jag kommer att ta mig till Ystad än. Matchen krockar nämligen med damernas hyperviktiga match på hemmaplan mot Spårvägen. Och då jag inte sett damerna tidigare denna säsongen är det väl på tiden, och mitt stöd kan säkerligen behövas. Samtidigt är herrarna de jag verkligen följer så vilket jag väljer lär inte bli klart förrän runt 17-tiden imorgon eftermiddag.

Låt oss hoppas att onsdagen den 20:e februari är en bra dag för H43!

H43 vann kvällens möte mot Caperiotumba med 33-29. Efter att ha legat under i halvtid med 14-18 så visade man klassen i den andra halvleken. 6 mål av Christoffer Geissler som var bättre än på länge, 7 mål av en Zoran Roganovic och 5 mål av Martin Karlsson är glädjeämnen att lyfta fram. Och även fint målvaktspel av Nebojsa Simic.

Den första halvleken däremot ska nog både vi och spelarna försöka att glömma så fort som möjligt. Utan att ha sett samtliga halvlekar den här säsongen har jag svårt att tänka mig att H43 har uppträtt på ett sämre sätt tidigare den här säsongen. Tempofattigt, lojt och oinspirerat, helt utan den energi och vilja som krävs om man ska vinna en handbollsmatch. Försvarspelet var obefintligt. Och framåt var man oerhört uddlösa och gjorde Filip Krook i tumbamålet till en världsmålvakt!

Det hade varit oerhört intressant att ha haft en mikrofon inne i H43:s omklädningsrum under halvtidsvilan. Jag är nämligen ganska säker på att "Kos" lät spelarna få veta att dem levde. Hur som helst så fick det han sa effekt. H43 kom ut som ett helt annat lag till den andra halvleken. En halvlek som man genomför riktigt bra.

Ytterliggare en seger är avklarad på vägen tillbaka till elitserien. På onsdag väntar en mycket svår bortamatch mot ett oerhört formstarkt IFK Ystad. Då har man inte råd med en bedrövligt dålig halvlek.

I samtliga av de fyra matcherna som H43 spelat efter vm-uppehållet har motståndet varit lag från tabellens nedre region. Fyra planenliga vinster har det blivit, men det har knappast rört sig om klockrena insatser rakt igenom. Eller som Zoran Roganovic uttryckte det efter tisdagens seger mot Alstermo. Vi faller mellan varven in i gamla synder, blir för individuella och börjar kasta bort bollar. Den typen av problem har vi sett i nära nog varje match. Imorgon kommer Caperiotumba på besök. Förutom H43 är Tumba ett av ytterliggare fyra lag som gått ifrån lite i tabelltoppen, det är således ett riktigt toppmöte vi har att vänta.

 

Höstens bortamatch mot Tumba kan enligt rapporterna vara en av de bästa H43 har genomfört den här säsongen. En övertygande seger som aldrig var riktigt hotad, och detta på bortaplan mot en toppkonkurrent. Kan H43 upprepa den insatsen så kan vi nog räkna med en ganska klar seger imorgon. Men mot ett lag som Tumba duger det inte att spela bra handboll 10 minuter här och 10 minuter där. Det gäller att lyfta sig och vara fokuserad i 60 minuter.

 

Joakim Bååk saknas som bekant för resten av säsongen. Philip Ståhl har saknats ett tag nu och hans status är åter osäker. Dessutom har Nemanja Cvetinovic inte spelat mot varken Varberg eller Alstermo i de två senaste matcherna. Känner inte till anledning till hans frånvaro, men kanske är även han ett frågetecken imorgon.

 

Morgondagens motståndare spelade liksom H43 elitseriehandboll förra säsongen. Ett bra handbollslag således. Men det mest intressanta med Caperiotumba just nu är det som vi såg i ett inslag i sportnytt här förledens. Tumba utnyttjar möjligheten att byta ut målvakten och sätta in en västspelare när laget spelar anfall. Ungefär som H43 gör när man har en spelare utvisad. Men skillnaden är att Tumba gör detta genomgående i matcherna, även när man är fullt antal spelare på plan.

 

Uppmaningen i mitt förra inlägg om att fylla sektion A på matchen mot Alstermo med de supportrar som vill klappa och tjoa och vara allmänt högljudda gav enligt uppgift inte mycket effekt. Synd, men vi får väl ge det några matcher att sätta sig. Ny chans imorgon således. Sektion A för er som vill ge laget det stöd man förtjänar.

 

H43 Lunds herrar tar ikväll emot nykomlingen Alstermo från smålands mörkaste skogar. En allsvensk nykomling som åtminstone till och från visat överraskande starkt spel. Men H43 ska givetvis med rätt inställning vinna den här matchen. Seriesegern kommer allt närmare, och då övriga toppkonkurrenter förlorar lite matcher här och där är laget troligtvis bara enstaka matcher bort från ett säkrat elitserieavancemang. Men det förutsätter givetvis att man inte blir för nonchalanta i sin inställning. Då kommer årets första förlust som ett brev på posten.

 

Joakim Bååk är borta för resten av säsongen med sitt nyckelbensbrott. Tråkigt för honom givetvis. Men inte minst Fahrudin Zaimovic har tackat för det ökade förtroendet och senast mot Varberg var han kanske lagets bästa spelare. Även Philip Ståhl är ett frågetecken då han hittills inte spelat något sedan vm-uppehållet. Det återstår att se när han är tillbaka.

 

Spelarna i laget har verkligen gjort sitt bästa för att glädja oss supportrar den här säsongen. Efter flera säsongers bottenstrid i elitserien har det varit skoj att få känna medgång och glädjas åt en segerrad som sällan skådats på den här nivån i Sverige. Någonstans känns det som om det börjar bli dags för oss supportrar att bjuda tillbaka. Allsvenskans bästa lag förtjänar den bästa stämmningen och det bästa stödet på läktaren.

 

Därför vill jag framhålla en uppmaning som kom i kommentarsältet på mitt förra inlägg från signaturen "Bigge", en av mina allra trognaste läsare skulle jag tro. "Bigge" uppmanar samtliga som vill klappa och tjoa, och ge laget ett härligt stöd att sätta sig på sektion A i arenan så att man tillsammans kan skapa en fin ljudkuliss och bra stämmning på läktaren. Dessvärre är jag själv förhindrad att gå på kvällens match då jag jobbar. Och just därför vill jag uppmana alla mina läsare att följa "Bigges" uppmaning. Supportrar som sitter utspridda och klappar och tjoar skapar ingen hög stämning, men tillsammans kan vi göra det riktigt bra!

 

Färs & Frosta Sparbank Arena klockan 19.00 är det som gäller. KÖR HÅRT!

H43:s herrar gjorde vad man skulle igår när man besegrade Varberg på bortaplan med 35-32. Siffror i underkant av vad som beskrivs som en stabil seger. H43 hade tidigt kontroll på händelserna och ledde bland annat med hela 20-14 i paus. Zoran Roganovic och Fahrudin Zaimovic tillhörde förgrundsfigurerna med 10 mål vardera.

 

Övriga resultat på lördagen gick dessutom verkligen H43:s väg. Såväl OV Helsingborg som Rimbo förlorade sina matcher och gav på så sätt H43 ett ännu större försprång. Och även om man kanske borde använda klyschor som vi ska fortsätta att ta en match i taget och att ingenting är klart ännu så finns det inte på kartan att H43 ska missa den där seriesegern. Om inte förr så tror jag att man säkrar seriesegern och återkomsten till elitserien i samband med hemmamatchen mot Önnered tisdagen den 26:e februari!

 

Förutom herrarnas segertåg i allsvenskan så är det oerhört glädjande att konstatera att damerna på allvar vaknat till liv i kampen om slutspel. Senast blev det en ganska övertygande derbyseger mot Team Eslöv. En i raden fina insatser på senare tid och det känns som om man nu har kopplat ett visst grepp om den sista slutspelsplatsen, främst i kamp med Bk Heid från Göteborg.

 

Och som om det inte är glädjande nog med framgångar för såväl herrar som damer så har framtiden i våra ungdomslag mycket glädjande avancerat i USM. Såväl Flickor B som Pojkar 98 avancerade till steg 4 i sin ålderskategori (14-åringar) Och likadant såg de ut för de två år äldre Flickor A och Pojkar 96. Något som är ett rejält toppbetyg för H43:s ungdomsverksamhet som under en tid bara blivit bättre och bättre. Särskilt roligt är det att vi börjar se framgångar bland de lite äldre ungdomarna. Något som det annars varit lite si och så med i H43 de senaste åren. Man har allt för lätt tappat bort de stora talangerna någonstans på vägen upp mot seniorlagen. Jag hoppas att det är slut på det nu och att vi om några år får se några av ovan nämnda lags största talanger representera H43 i elitserien!

Det blev till slut en mycket komfortabel seger för H43 mot Kroppskultur på tisdagskvällen. Men det var knappast en övertygande insats rakt igenom. Och det tog ca. 20 minuter innan H43 på allvar fick ordning på spelet.

Matchinledningen var allt annat än bra. Ringrosten från det långa upphållet man haft märktes tydligt fortfarande. Kanske är det också så att man tränat stenhårt under uppehållet och att spelarna lider lite av tunga huvuden och kroppar.

"Kos" lyckades dock taktiskt perfekt att ändra matchbilden till H43:s fördel. Efter en time-out gick man ut till ett 3-2-1 försvar som vållade Kroppskultur gigantiska problem. Samtidigt fick H43 något bättre ordning på sitt anfallspel och klasskillnade blev allt tydligare ju längre matchen led.

Nebojsa Simic var stundtals lysande i målet och av utespelarna gladde det mig mycket att se Adam Sandgrens insats idag. 5 mål och mängder med fina passningar där han satte sina medspelare i fina lägen. Lägg därtill en alldeles utmärkt insats som spets i 3-2-1 försvaret och frågan är om inte kvällens insats är Adams bästa i H43-tröjan så här långt. Härligt att se efter en höst som inte övertygat.

Till sist några ord om arrangemanget. Jag tycker alltid att det är jätteroligt att se ungdomslag som kommer för att stötta a-laget. Dem har oftast en härlig entusiasm och ibland hörs hejarramsor. Men snälla! Sätt inte en trumma i händerna på unga pojkar. Ett trummande utan någon som helst taktkänsla. Omväxlande snabbt och lugnt gör det knappast särskilt lätt för de övriga på läktarna att haka på med sina händer. Och på så sätt gagnar det knappast en starkare läktarkultur på H43:s hemmamatcher!

H43 tar imorgon emot bottenplacerade Kroppskultur från Uddevalla. Ett möte som bara borde kunna sluta på ett sätt. Men som vanligt i idrottens värld så är det inte så enkelt. Kroppskultur är absolut inte nåogt strykgäng utan har stått för en del fina insatser så här långt även om poängskörden är skral.

H43 kommer givetvis till spel utan Joakim Bååk som bröt nyckelbenet senast och kommer att saknas de närmaste veckorna. Ett tungt avbräck givetvis. Bååk har varit lagets bästa målskytt så här långt och kanske lagets bästa spelare offensivt sett. Men samtidigt kommer Fahrudin Zaimovic att få tillfälle ta för sig ännu mer, och kanske finns det också möjlighet till ökad speltid för Robin Bergqvist och Adam Sandgren.

Philip Ståhl saknades senast, och det är möjligt att hans skada håller honom borta ytterliggare en tid. Har inte hört något nytt om Philips status.

För H43 riskerar en hemmamatch mot ett bottenlag att bli väldigt mycket "en dag på jobbet". Man gör det man måste, men inte så mycket mer. En inställning jag kan tycka att vi sett lite för mycket av i årets upplaga av H43. Jag vill se hur bra man kan vara med rätt inställning och skärpa över 60 minuter, men samtidigt för man har förståelse för att det inte alltid är lätt hålla samma höga motivation.

En seger imorgon innebär ytterliggare ett steg på vägen tillbaka mot elitserien. Låt oss hjälpa laget så gott vi kan på läktaren.

En och en halv månads uppehåll kunde inte få H43 ifrån vinnarspåret i den allsvenska handbollen. Seger borta mot Lindesberg med 32-27. Men det var inte utan besvär. Och vad värre är att rapporterna talar om ett brutet nyckelben på lagets hittills bäste målskytt Joakim Bååk. Vi får väl avvakta läkarutlåtande något, men klart är att Bååk inte lär spela på ett tag, kanske inte mer den här säsongen.

Efter en trevande inledning av matchen gjorde H43 tre raka mål och skaffade sig en tidig 5-2 ledning. Men Lindesberg kämpade och slet och släppte aldrig iväg H43. Den trevliga liverapporteringen på H43:s hemsida talade om ett matchtempo i den första halvleken som vi sett väldigt lite av tidigare under säsongen.

16-12 ledning för blåklockorna i paus, och en förhoppning om en växande ledning i andra halvleken. Men Lindesberg fortsatte att strete emot, och knappt halvvägs in i den andra halvleken gör Konrad Rasmussen 20-21 och Lindesberg har rejäl kontakt. Men de fyra raka H43-mål som följde därefter blev direkt matchavgörande.

Kvällens seger är kanske inte säsongens mest övertygande. Men det är likväl en meriterande seger på bortaplan mot Lindesberg. Jag tycker också att det är glädjande att H43 så många gånger under säsongen visat sig vara det starkare laget i matcher som står och väger lite grann. Däremot kan det kännas frustrerande att man inte lägger i den lite högre växel man har i sig förrän man verkligen är tvungen till det.

Zoran blir H43:s bäste målskytt i matchen med sina sju mål. Men annars ska Jacob Anderberg har varit nyttig matchen igenom, såväl framåt som bakåt.

Noterbart från matchen i övrigt var att H43:s målvakt Viktor Nilsson född -94 fick spela ett par minuter och göra sin första räddning på a-lagsnivå!

Skönt med en seger i en omstart där man inte riktigt visste var man stod. Nästa gång väntar Kroppskultur på hemmaplan om en vecka. Alle man till Arenan då!

Vm är över. Spaniens makalösa utklassning av Danmark i gårdagens final innebär att vi återgår till handbollens vardag. Elitserien startar om med full omgång på torsdag. Och för H43 är det dags för första allsvenska matchen på en och en halv månad.

En återstart efter ett längre uppehåll är alltid osäker. Trots träningsmatcher och hårda träningsperioder där allt fokus legat på att komma så väl förberedd som möjligt när det väl är dags igen är det helt omöjligt att veta var man står i skarpt läge. I just detta fall gör det knappast det lättare för H43:s del när man varit ensamma om ett långt uppehåll under tiden som konkurrenterna fortsatt spela matcher.

När man sätter sig på bussen för att ta sig de dryga 50 milen till Lindesberg så väntar ett möte med ett lag som var höstens absolut största besvikelse. Lif-Lindesberg spelade så sent som i våras kvalserien med en liten möjlighet att avancera uppåt i seriesystemet. Och för två säsonger sedan var man ett elitserielag. Då borde man, ekonomiska svårigheter till trots, vara betydligt bättre än det man presterade under hösten då man stundtals var i tabellens absoluta bottenskikt. Man har ineltt vårsäsongen något bättre och också avancerat från nedflyttningsplats. Ett Lindesberg på frammarsch väntar alltså ett H43 som inte vet vad dagsformen innebär.

H43 ska vara ett bättre lag än Lindesberg, och bör vinna morgondagens match med ett par mål, bortaplan till trots. Förra veckans träningsmatch mot IFK Kristianstad gav enligt rapporterna ganska många positiva besked. Man höll länge ganska jämna steg med ett förhållandevis ordinarie Kristianstad innan orken tröt och siffrorna sprang iväg. Det är inte illa mot elitserietvåan.

Vm i all ära. Men det är nu det är allvar igen!

Tidigare säsonger har jag tagit för vana att betygsätta spelarnas insatser efter såväl hösten som fullgjord säsong. Med tanke på att H43 återupptar spelandet i allsvenskan på tisdag så här jag endast några dagar på mig för att sammanfatta de individuella insatserna från hösten.

 

Tidigare har jag betygsatt spelarna utifrån en femgradig skala mellan underkänd och landslagsklass. Denna gång tänker jag inte betygsätta spelarna utan endast skriva ett ömdöme, med några rader om hur jag tycker spelarna skött sig. Anledningen till det är att jag tycker att man lätt målar in sig i ett hörn med en betygskala. Zoran har kanske inte varit lika framträdande som vanligt, men vem håller annars landslagsklass om inte han. Ja, ni förstår nog hur jag menar.

 

1. Nebojsa Simic: Ung och okänd för de flesta kom han till H43 i somras. Sin roll som andre målvakt i det Montenegrinska landslaget till trots kände jag mig väldigt osäker på målvaktsidan. Något Nebojsa visat att jag inte hade behövt göra. Något ojämn kanske där han varvar fantomräddningar med att släppa in bollar han borde ta. Hur som helst har Nebojsa gjort en bra höst, och jag hoppas han får möjligheten att stanna kvar i H43 och utvecklas än mer.

 

4. Jacob Anderberg: Ny för säsongen från VästeråsIrsta. Har sina främsta styrkor i defensiven och inledde också säsongen strålande där han var navet i H43:s försvar. Tycker dock att formen varit nedåtgående och mot slutet av hösten överglänste Martin Karlsson honom allt som oftast. Visar ibland upp lite taskig attityd och tar många onödiga utvisningar.

 

5. Måns Gerdtsson: Fick mycket speltid under säsongens första matcher då Zoran Roganovic var skadad. Har blandat och gett med en högstanivå som är av högsta elitserieklass, och en lägstanivå då han är på gränsen till usel. Är fortfarande ung och kan förhoppningsvis slipa bort sina svagheter. En skadefri Måns Gerdtsson gör att Zoran Roganovic ska känna flåset i nacken!

 

6. Simon Nyberg: Efter att ha stått i skuggan av Niklas Gudmundsson i Lugi under många år tog Simon inför den här säsongen steget över till lokalkonkurrenten. Inledde säsongen skadad men har sedan stått för mängder av stabila insatser. Duktig kontringspelare och säker avslutare som offensivt varit mycket bra. Kanske inte lika bra defensivt men alls inte dålig.

 

7. Nemanja Cvetinovic: Målades upp som en riktig supervärvning när övergången till H43 var klar. Och därmed skruvades även förväntningarna upp rejält. Förväntningar som inte alls infriats om ni frågar mig. Nemanja gör alltid ett gott dagsverke defensivt där han också är väldigt användbar på många positioner, men offensivt har han med få undantag inte lyckats särskilt bra, och i vissa matcher har han varit direkt dålig i sina avslut. Än så länge är det verkligen inte tal om någon stjärnvärvning och kanske kunde pengarna Nemanja kostat investerats bättre. Men samtidigt vill jag tro att Nemanja har behövt hösten för att acklimatisera sig i Sverige, Lund och H43 och kommer att nå sin fulla kapacitet längre fram.

 

9. Adam Sandgren: Trodde mycket på att Adam skulle ta ytterliggare kliv i sin utveckling denna säsongen. Hittills har istället hans utveckling gått i stå. Tror i första hand att det beror på att han står i skuggan av främst Christoffer Geissler och kanske att han inte heller känner fullt förtroende från "Kos" Adam är ung och har vädligt mycket handboll i sig. Jag hoppas verkligen att han lyfter under våren.

 

10. Fahrudin Zaimovic: Har verkligen hittat rätt i sin roll som vänsternia där han fått ganska mycket speltid även om han konkurrerar på postionen med Joakim Bååk. Hans försvarspel känns klasser bättre jämfört med förra säsongen. Dock är han fortfarande för ojämn. Flera gånger lagets bäste spelare, men också flera riktigt bleka insatser.

 

11. Martin Karlsson: Martin har blivit något av personlig favorit sedan han kom till H43. Är en modern typ av mittsexa. Något mindre, men oerhört stark och rörlig. Den ena kämpainsatsen efter den andra är också sådant man som supporter älskar att se. Kommer inte att glömma höstens isats mot IFK Ystad i första hand. Martin var prickfri bakåt och gjorde sju mål framåt i vad som måste ha varit en av hans karriärs bästa insatser. Men liksom en del andra spelare i laget behöver Martin lyfta sin lägstanivå.

 

13. Robin Bergqvist: Har varit lite av en hjälpgumma på nio meter. Användbar spelare som kan spela där han behövs. Duktig handbollspelare som gör det man kan förvänta sig utan att det sprakar om insatserna! Har dock stundtals lidit av för lite speltid. Och jag ställer mig något frågande till värvningen av just Robin när en sån som Adam Sandgren redan fanns i truppen.

 

14. Victor Bruhn: 20-årig egen produkt som står på tillväxt bakom Jacob Anderberg och Martin Karlsson. Har fått mycket sparsamt med speltid, men någon minut här och där har det blivit. Under de träningsmatcher jag såg inför säsongen fick däremot Victor mer speltid och gjorde då bra insatser. Kan mycket väl bli ett intressant namn för framtiden.

 

16. Philip Ståhl: Efter två säsonger i skuggan av Espen Christensen har Philip fått betydligt mer speltid. Tycker defenitivt att Philip har tagit ett kliv i sin utveckling och gjort ett par fina insatser. Tyvärr för Philips skull känns det allt tydligare att "Kos" ser Nebojsa Simic som nummer ett på målvaktsidan.

 

18. Hampus Olsson: Högersexa från Trelleborg. Ung och oerfaren men med fin teknik och stor möjlighet att utvecklas. Övertygade väl inte riktigt i början av säsongen, och sedan har skador hållit honom borta från handbollsplanen.

 

19. Pavle Karacic: Högersexan som gjorde a-lagsdebut redan förra året är i mina ögon självskriven på högerkanten. Pavle har stor handboll i sig och jag hoppas verkligen att han får chansen att fortsätta utvecklas i H43 ett bra tag framöver.

 

21. Joakim Bååk: Lagets bästa målskytt under hösten inledde säsongen fullkomligt strålande. Sedan har speltiden gått upp och ner till stor del beroende på skadekänningar då och då. Utgör ett hot på vänsternio som H43 skrikit efter under flera år. Har en avslutsrepertoar från nio meter som få andra.

 

22.Christoffer Geissler: Lagkaptenen som knappt vet vad dålig inställning innebär. Christoffer Geissler gör alltid jobbet med den äran, såväl framåt som bakåt. Är knappst spelaren det sprakar om, och inte heller spelaren som märks tydligast i målprotokollet. Men "Stoffe" är navet i H43:s anfallspel och jag tror knappast att det finns spelare med bättre kaptens-egenskaper!

 

23. Zoran Roganovic: Missade ett antal matcher i säsongsinledningen, och var sedan förvånansvärt ringrostig när han återkom efter skada. Zoran har inte varit lika övertygande som tidigare, kanske främst för att han inte behövt. Men under höstens sista matcher började vi se lite av den gamla Zoran igen. Den Zoran som gör mål lite som han själv vill känns det som. Jämfört med de senaste säsongerna har Zoran i år kännts ännu bättre på att göra sina lagkamrater bra.

 

Det var mina åsikter om spelarnas insat under hösten. Inser att det säkert finns många andra som har andra åsikter. Ni är i så fall varmt välkommna att kommentera!

 

 

 

 

 

Har inlett det nya året med tre veckors total bloggtorka. Knappast något jag hade för avsikt att göra, men har inte riktigt haft motivation och ork att skriva. Att H43 har uppehåll i allsvenskan är givetvis en av anledningarna men personligen känner jag att det snart får vara slut på bortförklaringar till att jag inte bloggar mer, eller också kanske bloggen börjar lida mot sitt slut. Jag kommer inte att sluta blogga mitt under pågående säsong, men sen ska jag nog ta mig en funderare hur jag ska ha det. Kan jag inte göra det bättre än vad jag gör nu så är det kanske lika bra att låta bli.

Vi befinner oss hur som helst mitt i en pågående vm-turnering. En turnering som också är anledningen till H43:s uppehåll i allsvenskan. Zoran Roganovic och Nebojsa Simic har spelat vm med sitt Montenegro, men tyvärr för de båda helt utan segrar. Tråkigt givetvis, men jag hoppas ändå att dem har kunnat njuta av att vara del av en vm-turnering. Och när de kommer hem till H43 så är det dags att hoppa på segertåget igen.

Vm har annars kännts ganska avslaget för egen del. Givetvis till stora delar på grund av att sverige inte deltar. Men kanske också lite grann för att Tv4 som har rättigheterna slaktar handbollen genom att med få undantag lägga matcherna i kanaler eller på webben där du måste betala för att se dessa. Tomas Axnér som är expert på Tv4 fösvarar kanalens beteende på twitter. Axnér som annars är mycket snabb till att framföra besk kritik mot media som inte ger handbollen det utrymme man förtjänar, kanske inte minst när det gäller sydsvenskan.. Känns som lite dubbelmoral och att sitta på två stolar.

Sidan om vm pågår faktiskt allsvenskan för fullt för alla lag utom H43. I kraft av fler spelade matcher så närmar sig de andra lagen H43. Och jag trodde nog att OV Helsingborg skulle kunna ta över serieledningen för en kort period. Men så kom en ganska oväntad förlust på hemmaplan mot Hästö igår. Och kanske innebär den förlusten att OV:s mikroskopiska chans att skaka H43 och närma sig dem försvann.

Nästa tisdag är det äntligen dags för H43:s herrar att dra på sig matchstället igen när man möter Lindesberg på bortaplan. Under uppehållet har man redan spelat en träningsmatch mot Malmö och på onsdag möter man IFK Kristianstad i Fof Arena. Hade varit roligt att se hur H43 står sig mot elitseriemotstånd men tyvärr hindrar mitt arbeta mig från att se matchen.
Matchen mot HK Malmö vann faktiskt H43, men då båda lagen enligt rapporter ska ha vilat en hel del spelare är det en seger som är svår att värdera.

Endast timmar återstår av 2012 när jag skriver detta. H43:s herrar leder allsvenskan. Man gör det obesegrade efter 13 segrar och 1 oavgjord match. Allting är frid och fröjd och tillfredställelsen i att vara H43:are är troligtvis större än på många år. Då är det också lätt att glömma allt som hände under årets framförallt fyra första månader. Den ena tråkigheten efter den andra skakade H43 och ska jag gå igenom allt kan jag nog hålla på i timmar.

 

Men det hela började hur som helst den 16:e januari. Det var då beskedet kom från H43:s styrelse att man på grund av dålig ekonomi ej skulle få behålla sin elitlicens utan skulle spela allsvensk handboll säsongen 2012-2013. För det var så det var, och inget frivilligt beslut att dra sig ur elitserien. Att det sen inte framgick med all önskvärd tydlighet är något annat.

 

H43:s styrelse tog med all säkerhet ett beslut som man kände sig tvingade till. Ekonomin hade länge varit i gungning och man kan inte ge en patient konstgjord anding hur länge som helst. Däremot anser jag fortfarande att tillvägagångsättet lämnade mycket övrigt att önska. Inte minst borde man informerat personer i klubben om det dåliga läget innan man basunerade ut allt i media. Att spelarna inte hade en aning om hur dåligt ställt det var ger styrelsen ett absolut bottenbetyg i kommunikation.

 

Men säg det onda som inte för något gott med sig. Och det engagemang och intresse som följde för att rädda H43 var alldeles makalöst. Om jag inte minns fel så samlades 850 000 kronor in. Över 70 personer ansåg sig villiga att göra en ideell insats för klubben, och dryga 200 personer tecknade sig för årskort för kommande säsong. Plötsligt såg framtiden ljusare ut igen.

 

Johan Brännberg stack till Hästö, Daniel Lindqvist ville inte spela handboll om han inte visste att lönen kom den 25:e varje månad. Men övriga spelare valde att stanna kvar, med reducerad lön, och kämpa för H43:s elitserieexistens. Insatserna under våren räckte till en säkrad kvalserieplats, och förhoppningen att man skulle vara bättre än de allsvenska lagen var ganska stor.

 

Men tyvärr fortsatte tråkigheterna att komma. I samband med en lagfest hade Fredrik Creutz oprovocerat slagit Christoffer Fors i ansiktet. Creutz blev avstängd av klubben men gavs en chans att bättre sig. Christoffer Fors mådde dåligt av händelsen och när Creutz så småningsom var tillbaka i spel vägrade Christoffer Fors att spela. Interna stridigheter var knappast vad H43 behövde just där och då, och kvalserien blev inte vad man hoppats på. Den 2:e maj var degraderingen ett faktum efter förlust borta mot Lindesberg med 32-35. Efter tolv säsonger i elitserien var H43 på nytt ett allsvenskt lag.

 

I detta läget kändes det ganska osäkert vilken framtid H43 gick till mötes. Klubben hade sedan tidigare gjort klart med Veroljub "Kos" Kosovac som ny tränare. Men vilka spelare skulle han ha att tillgå. Den 10:e maj kom beskedet som alla väntat på. Zoran Roganovic stannar kvar och följer med H43 ner i allsvenskan. Ett troligtvis nödvändigt besked för det ena starka namnet efter det andra som senare presenterades som nyförvärv. Ett H43 med bättre ordning på finanserna, för man verkligen hoppas i alla fall, kunde presentera en med allsvenska mått mätt oerhört stark trupp, och en trupp som hittils svarat bra mot förväntningarna.

 

Om ett par timmar tar 2013 vid. Och förhoppningarna är goda att 2013 innebär elitseriespel på nytt för H43:s herrar. Tolv matcher återstår och mycket kan hända så vi ska väl inte ta ut något i förskott. Men ett gott slut och ett gott nytt år med förhoppning om H43-framgångar önskas alla mina läsare.

Efter ett dubbelmöte med HK Eskil och fjorton spelade omgångar av allsvenskan väntar nu ett rekordlångt speluppehåll för H43:s herrar. Då Zoran Roganovic och Nebojsa Simic ska spela vm med sitt Montenegro spelas inte nästa match förrän den 29:e januari då bortamatch mot Lindesberg väntar.

För egen del avslutar jag härmed ett lite oförutsett blogg-uppehåll. Halsont, feber, kräksjuka och förkylning har kommit och gått och avlöst varandra. Orken och lusten att blogga har inte funnits och jag hoppas att ni har överseende med detta.

 

De båda mötena med Eskil innebar två planenliga segrar. Men det var knappast med någon övertygande segermarginal, och vad jag har förstått rörde det sig mer om två dagar på jobbet än två matcher där man kommer upp i nivå. Zoran Roganovic har visat lite vm-form på slutet, eller om man så vill så har vi sett lite av den gamle Zoran igen som öser in mål och som är lagets bäste spelare. Men kollektivt känns det fortfarande inte riktigt som om man får till det över sextio minuter.

 

Med fjorton omgångar bakom oss, och tolv kvar att spela kan vi i alla fall konstatera att H43 kopplat ett rätt så klart grepp om den allsvenska serieledningen. Sex poängs marginal ner till nya tvåan OV Helsingborg ger helt klart en hel del arbetsro inför våren, och H43 har satt sig precis i den sits man vill vara. Men viss varning bör ändå utfärdas. OV Helsingborg har verkligen börjat övertyga, och efter en trög start ligger man nu tvåa, bakom H43, och med en stark vår samtidigt som H43 slarvar i någon match kan OV bli en utmanare på allvar. Sista omgången i allsvenskan spelas mellan just H43 och OV Helsingborg. En direkt avgörande match i sista omgången kittlar förvisso, men är något jag helst slipper.

 

Höstens positiva överraskning måste annars vara Rimbo. Länge låg man bara någon enstaka poäng efter H43 och radade upp flera segrar. Men några förluster på slutet gjorde att man tappade lite mark, men en tredjeplats i tabellen är ändå över förväntan. Återstår att se om man kan följa upp en stark höst på ett bättre sätt denna säsongen än vad man mäktade med förra säsongen, då man framåt vårkanten sjönk som en sten i tabellen. I sammanhanget tål kanske att nämnas att jag tycker H43:s bästa insats rent spelmässigt i år kom i hemmamatchen mot just Rimbo. Där och då var det en insats som var svår att bedömma. Men allt eftersom Rimbo bitit sig fast i serietoppen blir det allt tydligare att H43 stod för en bra match.

 

Höstens negativa överraskning är helt klart Lindesberg. Man har förvisso haft ekonomiska problem och blivit av med en hel del spelare. Men många bra spelare finns kvar, och med den trupp man förfogar över ska man inte ligga i botten av allsvenskan. Lindesberg går en jobbig vår till mötes, och får man inte till något flyt kommer degradering eller kval neråt att vara ett faktum. 2000-talets pigga nykomling i elitserien kan vara på väg att försvinna från toppen i svensk handboll.

 

Till sist får jag önska alla mina läsare en riktigt God Jul. Passa på att njuta av ledighet, god mat och trevligt sällskap. Det tänker jag göra!

 

 

En match för Lund står för dörren. På söndag när H43 tar emot HK Eskil från Eskilstuna är det den numera årliga traditionen där H43:s sponsorer bjuder på entrén. Ett trevligt inslag som brukar locka ganska mycket folk, folk som annars inte går på handboll. I år tar man dessutom tillfället i akt och bjuder på lite mingel och adventsfika dryga timmen innan avkast. Målet är att slå det allsvenska publikrekordet. Ett rekord som sattes så sent som i söndags i samband med invigningen av nya Helsingbor Arena. Då kom 2708 åskådare för att bevittna mötet mellan OV Helsingborg och Hallby.

 

H43 lockar till publikfest enligt sin hemsida. Kalla mig gärna negativ och pessimistisk nu men tillåt mig tvivla. Välfyllda läktare innebär nämligen inte per automatik publikfest om ni frågar mig. Och i en stad som Lund där handbollsintresset har sviktat betänkligt de senaste åren är det inte heller någon självklarhet att fri entré leder till just välfyllda läktare. H43 har i år ett publiksnitt okmring 500 åskådare.

 

Lundaborna har heller inte ett rykta av sig att skapa god stämning. Klappa händerna blåa och skrika sina röster hesa. Och inte heller är man speciellt benägna att klä sig i blått, eller vinrött, för att skapa en härlig inramning. I Lund tittar gemene man på handboll och klappar lite artigt åt en bra prestation. Jag ska givetvis inte dra alla över en kam. Jag vet att jag har läsare som är bänkgrannar med mig i arenan, och tillsammans brukar vi skapa ganska god stämning. Men i en arena för dryga 3000 personer går det inte att få en stark ljudkuliss om endast tiotalet personer anstränger sig.

 

Detta är knappast något unikt för Lund utan ett problem i stora delar av handbollsverige. Vid minst ett tillfälle i år har elitserieklubbarna haft krismöte kring de sviktande publiksiffrorna. Det finns dock ett lysande undantag. Något säkert de allra flesta känner till vid det här laget; IFK Kristianstad.

 

Kristianstad har i dagsläget ett publiksnitt som är i paritet med FoF Arenas maxkapacitet, men också supporterkultur som gör att hela hallen hänger med och engagerar sig i matcherna. I Kristianstad skapas en ljudkullis som kan få bortaspelare att börja darra. Kristianstad har om jag minns rätt just nu 14 raka hemmamatcher utan förlust, och hemmapubliken har med all säkerhet en stor del i detta.

 

För inte särskilt länge sedan rasade dock en liten debatt, främst på twitter, angående Kristianstadspublikens osportslighet. Det var efter mötet mot Lugi där Anders Hallberg blev utbuad varje gång han hade bollen efter en incident där han blivit golvad av hemmalagets Anton Lindskog med rött kort som följd. Hemmapubliken ansåg säkert att Hallberg filmat och ville uppmärksamma honom på detta.

 

Givetvis kan man tycka att detta beteende är osportsligt. Och jag ska på en gång erkänna att om det drabbat en H43-spelare hade jag säkert varit rejält irriterad. Men någonstans måste handbollens intensitet, passion och hjärta få lov att följa med upp på läktaren. Handbollen behöver fler hängivna supportrar, enögda supportrar som bara ser till sitt eget lags bästa. Kollar man på fotbollen och hockeyn som är landets två största publiksporter så är händelser likt den jag beskriver ovan vardagsmat.

 

Personligen händer det nästan i varje match att jag skriker svordomar eller andra känsloyttringar. Gärna mot domarna om dessa har blåst ett tveksamt domslut mot H43. Och det händer inte allt för sällan att folk vänder sig om, blänger surt på mig och ger mig en känsla av att jag bara är till besvär. För mig känns det tråkigt då spontana känsloyttringar är en del av supporterskapet för mig.

 

Rykten gör gällande att Lugis sportchef Emme Adébo vid upprepade tillfällen bett Lugis hejaklack om ett korrekt agerande. Vilket inneburit färre hata-ramsor bland annat. Idag ser vi inte mycket till Lugi-klack på matcherna och kanske kan detta vara en bidragande orsak. Människor som vill höras, stötta sitt eget lag, och göra allt för att få motståndarna i obalans vill oftast inte ha för mycket pekpinnar, och för att handbollen ska bli en starkare publiksport är detta troligtvis det sista som behövs, även om jag verkligen hoppas att handbollen även i framtiden kan behålla sin lite mer familjära anda och inte närma sig fotbollens och hockeyns problem med läktaroroligheter.

 

Elva segrar i rad fick räcka den här gången. Önnered blev en tuff nöt att knäcka för H43 som fick nöja sig med oavgjort, 24-24 i toppmötet. Tolfte raka segern infann sig alltså inte, men man har fortfarande inte förlorat i allsvenskan.

H43 kopplade snabbt ett litet grepp om matchen och ledde med ett par mål under den första halvlekens första hälft. I detta skede av matchen borde man också ha skaffat sig en större ledning. Men dubbla straffmissar av Joakim Bååk och andra missade frilägen gjorde att Önnered istället kunde gå ikapp och förbi i slutet av halvleken.

En jämn andra halvlek följde där lagen turades om att ha ledningen. H43 hade chansen att avgöra på slutet men lyckades inte, och kanske var det rättvist att lagen fick dela på poängen till slut.

Enligt rapporterna ska Önnered ha koncentrerat sitt försvar för att störa H43:s niometersspel så mycket som möjligt, bland annat med en punktmarkering på Zoran Roganovic. Något man också lyckades med då ingen av H43:s spelare på nio meter fick den utdelning man är van vid. Istället öppnade det upp för Nemanja Cvetinovic på kanten som äntligen var tillbaka från skada. 6 mål och bäste H43-målskytt. Även Pavle Karacic på andra kanten ska ha varit duktig liksom Nebojsa Simic i målet.

Önnered hade en mycket duktig målvakt i Adam Krantz som ställde till besvär för H43:s skyttar matchen igenom. Och i Andreas Ungesson har man en tvåvägsspelare av rang. Andreas med elitserierutin från både Sävehof och Aranäs blev Göteborgslagets bäste målskytt, men är också en erkänt duktig försvarare.

Lite synd är det givetvis att segersviten är bruten, men kanske är det någonstans bra för allsvenskan att H43 inte går loss för stort för tidigt och dödar all spänning med alltför många omgångar kvar. Man är fortfarande i förarsätet med Önnered fem poäng efter. Rimbo kan vid vinst mot Eskil imorgon vara tre poäng efter. Så länge H43 är i topp är det roligt med en serie som lever!

Jag var helt övertygad om att morgondagens möte med Önnered skulle vara en seriefinal. Men två raka förluster för Önnered gör att H43 "bara" möter serietrean när man tagit sig de cirka trettio milen till Göteborg imorgon.

Önnered var länge obesegrade, precis som H43, och kändes som den stora utmanaren om seriesegern. Men två förluster på rad, först mot Hallby hemma och sen mot Rimbo borta har givit H43 ett litet försprång. Det förändrar dock inte förutsättningarna särskilt mycket kring morgondagens möte. En bortamatch mot Önnered är den kanske absolut svåraste uppgiften som finns i allsvenskan så det gäller att vara på tårna från början.

H43 har som bekant elva raka segrar vid det här laget. Spelet blir ständigt bättre, men jag måste erkänna att det stör mig med perioder av nonchalans och övermod i varje match. Mot de flesta lag räcker det med 15-20 minuter där man går för fullt, är fokuserade och gör det man är bra på. Men mot lag som Önnered kan man bli straffade för dålig inställning. Dessutom är det hög tid att vi får se hur bra H43 kan vara om man ger järnet 60 minuter igenom en match.

Med fyra poäng ner till nye tvåan Rimbo, och fem poäng ner till Önnered har H43 faktiskt råd med en förlust. Men jag varken hoppas eller tror att man går in med den inställningen. Däremot kan det möjligen vara en fördel att man kan spela något mer avslappnat än om Önnered skuggat endast en poäng efter.

Elva raka segrar ska bli tolv. För visst kittlar tanken med en säsong som slutar med tjugosex segrar och noll förluster.

33-23 mot IFK Ystad idag och säsongens elfte seger. Trots flera perioder av slarvigt spel så övertygade man på något sätt i dagens match. Ett IFK Ystad som överraskade positivt på mig var på intet sätt en enkel motståndare. Men när H43 fokuserade på att göra det man kan och är bra på så visade man med ganska önskvärd tydlighet att man är minst en klass bättre än Ystadlaget.

745 personer och så här långt säsongen bästa publiksiffra på hemmaplan. Stundtals trevlig stämning och jag hoppas att lundapubliken hittar till arenan framöver för att stötta laget som vägrar förlora.

Zoran Roganovic glimtade till och visade stundtals det register som år efter år gjort honom till elitseriens bäste spelare. I dagens H43, och i allsvenskan behöver han inte ta lika mycket ansvar och synas lika mycket, men det råder inget tvivel om vem som är bäst.

Men idag överglänstes han nog ändå av Martin Karlsson. Martins insats var nära nog fläckfri. Ett missat friläge i mitten på den andra halvleken är väl det ända man möjligen kan ha åsikter om. Men annars en prickfri insats såväl framåt som bakåt och i mina ögon hans bästa insats hittills i H43-tröjan. Efter en lite svajjig säsongsinledning har Martin bara blivit bättre och bättre.

H43 fick något överraskande hjälp av Hallby som slog Önnered på bortaplan i måndags. Därför har man nu kopplat ett litet grepp om serieledningen. Ett grepp som kan utökas rejält om man själv slår Önnered på bortaplan nästa lördag.

Utan att på något sätt vara onödigt negativ kan jag nog konstatera att vi H43-supporters upplevt ganska många motgångar de senaste säsongerna. Ett herrlag som succésivt blivit allt sämre, fram till denna säsongen i alla fall, och ett damlag som förvisso tog ett snabbt och imponerande kliv upp i elitserien men som sedan har haft svårt att hävda sig trots en uttalade målsättning att avancera i tabellen.

Därför känns det fantastiskt roligt en sån här dag när herrarna tog tionde raka segern i allsvenskan och damerna samtidigt tog en härlig seger på bortaplan mot Caperiotumba. I damernas fall en direkt livsviktig sådan om man vill vara med och konkurrera på allvar om en slutspelsplats framåt vårkanten.

Herrarna begav sig idag till smålands djupaste skogar och bortamatch mot Alstermo. Ett Alstermo som inlett säsongen överraskande bra och i dagens match stod upp fantastiskt bra mot ett H43 som fick anstränga sig för att bärga segern. 29-26 vinner H43 till slut matchen med. Efter att tidigt ha skffat sig en ganska rejäl ledning får man sedan inrikta sig på att hålla ett väl kämpande Alstermo på behörigt avstånd.

Med Jacob Anderberg avstängd efter sitt andra röda kort senast, och med Nemanja Cvetinovic fortfarande på skadelistan gick H43 runt på något mindre folk än normalt. Bäste målskytt blev Fahrudin Zaimovic med sju mål. Och Martin Karlsson gjorde med sina fem mål att Jacob Anderberg inte saknades offensivt i alla fall.

En härlig dag av vara H43:are hur som helst. Låt dem gärna bli flera!

Två veckor spelledigt med landslagsuppehåll tog slut på söndagen. H43 besegrade Lindesberg med 33-22. En trevande första halvlek följdes upp av en bra andra halvlek och Lindesberg var egentligen aldrig nära att på allvar kunnar rubba H43.

Det såg annars tveksamt ut inledningsvis. Lindesberg spelade ett utgrupperat försvarspel som H43 hade svårt för. Att man dessutom drogs ner i Lindesbergs lägre tempo gjorde inte saken bättre. 0-2 och sju minuter innan Zoran Roganovic gjorde H43:s första mål talar sitt tydliga språk.

Men det blev bättre allt eftersom. Ett anfallspel där kollektivet fick segra istället för någon enskild spelare visades upp långa stunder av andra halvlek. Zoran var duktig, och personligen tycker jag även att Martin Karlsson förtjänar ett plus för hans ständiga slit, såväl framåt som bakåt.

Bäste H43:are blev dock Nebojsa Simic. Han kom in i andra halvlek i vad som måste ha varit ett förbestämt byte då Philip Ståhl var bäste H43:are i den första halvleken. Nebojsa inledde med en räddning och agerade sedan levande vägg stundtals. Såväl Nebojsa som Philip visade idag med eftertryck att H43 verkligen inte har några som helst bekymmer på målvaktsidan, något jag oroade mig för inför säsongen.

H43 leder allsvenskan, är alltjämt obesegrade och det finns inte mycket att klaga på. Ska jag hitta något så kan jag i det långa perspektivet oroa mig för att unga spelare som Adam Sandgren och Robin Bergqvist får allt mindre speltid. I dagens match kändes det ganska tydligt att Christoffer Geissler inte hade en av sina bästa dagar på jobbet, även om han spelade upp sig allt eftersom. Kos valde då att matcha en uppställning med Joakim Bååk i mitten istället för att ge Adam eller Robin chansen.

Nu är det inte tal om någon social verksamhet och så länge H43 vinner matcherna har Kos gjort sitt jobb. Men ingen eller väldigt lite speltid kan vara förödande för unga spelares utveckling, och i alla fall i fallet Adam Sandgren känns det dessvärre som att hans utveckling inte har tagit den riktning vi hoppas på.

Men säsongen är lång och chanserna lär fortsätta dyka upp. Ju bättre det går för laget, desto lättare är det att ge många spelare speltid.