Oskars handbollsblogg

Efter diverse turer fram och tillbaka står det nu klart att H43:s damlag kommer att spela i division två kommande säsong. Ett troligtvis oundvikligt beslut i den uppkommna situationen. H43 har under dagen gått ut med information om damverksamheten på sin hemsida där man också förklarat vad som ligger bakom de olika besluten. En bra information som också ger vettiga förklaringar och rätar ut en del frågetecken, men som givetvis borde kommit långt tidigare.

 

Jag har flera gånger den senaste månaden kännt att jag borde delge mina läsare mina egna tankar kring damlaget. Problemet är att jag vacklat lite fram och tillbaka om vad jag ska tycka och tänka. En del av mig tycker det är förbaskat tråkigt att man tog beslutet att dra damlaget ut elitserien. Känslan är att det på något sätt borde ha gått att undvika ett beslut som skapat oerhört mycket negativ publicitet i en klubb som annars börjat må bättre än på länge.

 

En annan del av mig känner att det kanske var ett oundvikligt beslut. Att stå en bit in på försäsongen med oerhört få kontrakterade spelare, och få spelare på väg in kan få även den störste av optimister att känna hopplöshet. Att på ett tidigt stadium deklarera att man drar sig ur elitserien gav spelare under kontrakt en schyst chans att hitta nya klubbar om de så önskade innan samtliga elitserietrupper var spikade. Lek med tanken att man tagit beslutet nu, eller om ytterliggare några veckor. Spelare i H43 hade då haft avsevärt mycket mindre chans att hitta en annan klubb på elitserienivå.

 

Uppbrottet från samarbetet med Lundagård har också fått en del uppståndelse. H43 har uppmålats som stora stygga vargen i media, medans det varit väldigt synd om Lundagård. En inte helt rimlig och nyanserad bild i mina ögon. Att avbryta samarbetet med Lundagård för att istället stå på egna ben är för mig ett tydligt tecken ett långsiktigt tänk med klubbens bästa i åtanke. Jag erfar också att samarbetet med Lundagård inte fungerat helt friktionsfritt. Lundgård har leverat mängder med duktiga tjejer till laget men har enligt uppgifter jag hört inte bidragit med ett endaste dugg när det gäller ekonomi eller det organisatioriska. Däremot har man mer än gärna haft åsikter på hur saker och ting bör skötas. Även där det gäller bitar som Lundagård rimligen inte haft med att göra.

 

Det är väldigt lätt att ha starka och kritiska åsikter om obekväma beslut tagna av styrelsen. När den här bloggen var ny drog jag själv mer än gärna igång stora motorsågen så fort jag fick chansen. Men någonstans är jag tämligen säker på att H43:s samtliga styrelsemedlemmar gör så gott dem kan, och allt dem gör gör dem med övertygelsen att det är för H43:s bästa. Jag är själv glad att jag slipper sitta och fatta obekväma beslut som kan skapa mängder med åsikter och irriation hos allmänheten.

 

Är det däremot något jag vill vara kritisk mot H43:s styrelse efter den här uppkommna situationen så är det återigen brist på nyttig information. Hade delar av den information som idag gick upp på hemsidan kommit redan för en månad sedan hade vi kunnat slippa rena spekulationer och mängder med skitsnack och pajkastning. OM det dessutom är som det angavs i media att spelarna i laget fick nyheten om att man drog sig ur elitserien via sociala medier (facebook, twitter) och i något fall av journalister, så är det inget annat än bedrövligt. Då har man heller inte tagit till sig något av den kritik som uppkom i samband med kraftsamlingen förra vintern för att förbättra sig. Att vara styrelsemedlem i en relativt stor elitidrottsförening är säkert inte lätt alla gånger. Men om man tar sig an uppgifte måste man åtminstone kunna kräva att relevant kommunikation och information fungerar!

Det är bara tre veckor sedan den gångna säsongen tog slut. Försäsongsträning och en hel sommar ligger framför oss. Men redan nu kan vi så smått börja blicka framåt nästa säsong.

I gårdagens kvällposten gick att läsa att ett preliminärt spelschema just nu ligger ute hos klubbarna för att dessa ska kunna återkomma med åsikter och önskemål. Ett preliminärt spelchema ska givetvis tas med en nypa salt men mycket talar i alla fall för att H43 kommer att ha IFK Kristianstad på hemmaplan i premiären. Fredagen den 20:e september är det datum som än så länge anges.

Bra eller dåligt? Fantastiskt roligt om ni frågar mig. Rent sportsligt är det givetvis tuffast tänkbara motstånd direkt. Men som nykomling kan det rent av vara lättare för H43 att möta ett lag av Kristianstads kaliber inledningsvis än att ställas mot en mer likvärdig motståndare där förväntningarna är högre. Dessutom kan vi om den här premiären blir verklighet förmodligen se fram emot något som kan liknas vid en handbollsfest. Det makalösa intresset i Kristianstad är väl allmänt känt vid det här laget. Och vi kan nog räkna med att 100-tals kanske till och med runt 1000 handbollstörstande Kristianstadssupportrar tar sig till Lund för att se sitt lag premiärspela. Och inte stannar väl någon H43-supporter hemma när laget gör comeback i högsta serien, eller? Kanske kan det till och med bli lapp på luckan.

Är man nyfiken på nyförvärv och hur H43 spelar behöver man dock inte vänta så länge. Tomas Axnér säger i samma artikel i Kvällsposten att två träningsmatcher mellan Lugi och H43 redan är inbokade. 27:e juli och 14:e september är de datum som nämns. Huruvida det är helt spikat eller inte ska jag låta vara osagt. Men den 27:e juli kan alltså innebära att litet avbrott i ett eventuellt semesterfirande för att se handboll. Trevligt.

Handbollen har inte riktigt tagit sommarledigt än. Spelet pågåt i vissa europeiska ligor, final-4 återstår av champions league och en del landslagsmatcher återstår också innan handbollen tar semester på allvar. Men för oss som främst fokuserar på den inhemska handbollen är det helt klart att lågsäsongen är här.

 

Personligen har jag alltid ansett att den del av säsongen som kallas "Silly Season" är en härlig tid. Så också i år. Inte minst som H43:are har jag varit väldigt nyfiken på vilken trupp H43 kommer att mönstra när man nu gör comeback i elitserien. Men någonstans känns det som om "Silly Season" är på väg att ta slut ovanligt tidigt. Vi H43-supportrar har ju annars vant oss vid att en oviss kvalserie ska spelas färdigt innan arbetet med eventuella nyförvärv tar vid.

 

Men även i övriga handbollssverige ser vi kanske en lite annan värvningsstrategi. Kanske främst med IFK Kristianstad i spetsen som redan under pågående säsong i år gjorde klart med stora delar av kommande säsongs trupp. Silly Season blir inte längre lika isolerad till en kort period efter avslutad säsong, utan pågår mer eller mindre under årets alla månader.

 

Just nu kan det kännas lite svårt att motivera sig att fylla ut veckorna med flertalet blogginlägg. Därför blir det naturligt en lågsäsong även för den här bloggen. Men det betyder inte att intressanta nyheter kommer att passera obemärkt förbi.

 

Vi handbollsintresserade gnäller ofta och gärna om hur lite utrymme vår älskade sport får i media. Det kan röra sig om allt ifrån att den lokala tidningen skriver för lite till att rikstäckande svt sänder för få matcher. Men frågan är vad klubbarna gör själva för att försöka få så mycket utrymme i media som möjligt.

 

Om jag inte minns fel dröjde det bara en dag efter den gångna säsongens sista match innan H43 gick ut med såväl en kontraktsförlängning med Joakim Bååk som att man gjort klart med Oscar Jensen som ett första nyförvärv. Glädjande nyheter som kom med bara några timmars mellanrum. Förlängningen med Bååk hamnade lite i skymundan av nyförvärvet av Jensen. Att man lyckats förlänga kontraktet med en av klubbens viktigaste och bästa spelare vilket skapar kontinuitet för framtiden fick på tok för lite uppmärksamhet.

 

H43 har i år en försäsong som är ett halvår lång. Under den tiden måste man på något sätt försöka att hålla intresset vid liv, och försöka komma med nyheter i ett jämnt flöde. Två nyheter om truppen med några timmars mellanrum är knappast ett jämnt och bra flöde. I synnerhet inte då det därefter var väldigt tyst väldigt länge.

 

Om man därefter fått detta påtalat för sig, eller helt enkelt bara tänkt om ska jag låta vara osagt. Men på senare tid har det sett bättre ut.Nyheter om Mikk Pinnonen, Rasmus Johansson, Elias Holmström och Torbjörn Jacobsson portionerades ut under en veckas tid. Att nyheten om just Mikk Pinnonen kom samma dag som sm-finalerna spelades i Götebort är troligen ingen slump. Ett intressant nyförvärv med elitseriemått mätt drar givetvis till sig uppmärksamhet i handbollsverige en dag när intresset är som allra störst!

 

Troligtvis är det så här klubbarna måste tänka framöver. Media sysslar inte med någon ideell verksamhet och har ingen skyldighet att skriva om handbollen. Vill man få utrymme gäller det att kämpa om det. Fotbollens allsvenska pågår som bäst. Och i skrivande stund spelas vm-finalen i ishockey. Handbollen "off-season" hamnar då fullt naturligt i skymundan. Då krävs det att klubbarna kommer med intressanta nyheter på "rätt" dagar med jämna mellanrum för att hålla intresset vid liv även under försäsongen!

 

 

H43 har nu gjort klart med ytterliggare ett nyförvärv. Det handlar om Elias Holmström som den gångna säsongen spelat för Vinslöv i division 1. Dessutom har han under säsongen fått känna på spel i U21-landslaget.

 

Elias beskrivs som en mycket talangfull spelare. Han ska den gångna säsongen ha varit en av Vinslövs bäste spelare, och gjort mändger med mål från sin linjeposition. Således kan man anta att han har sina främsta styrkor i offensiven och blir då ett välbehövligt tillskott på H43:s mittsexposition.

 

Under våren som har gått ska Elias vid upprepade tillfällen ha tränat med IFK Kristianstad då det saknats folk. Enligt uppgift ska också Kristianstad ha varit intresserade av att kontraktera Elias men han insåg där risken att fastna på bänken bakom Anton Lindskog och nyförvärvet Fredric Petterson. I H43 finns förutsättningarna för mer speltid. Och även om Elias kanske inte är flygfärdig redan under hösten så visar klubben att man tror på honom framöver då kontraktet är skrivet på hela tre år.

 

Ska man nämna något negativt i sammanhanget så är det kanske just det att man knappast kan förvänta sig att Elias redan i höst går in och dominerar i elitserien. Steget från division 1 är ganska stort och Elias behöver få tid på sig att spelas in i elitserien. I den bästa av världar hade det varit bra om klubben också kunde presentera en mer etablerad linjespelare

 

Men helt klart är att H43 fortsätter presentera intressanta nyförvärv. Om "Knirr" och övriga i ledarstaben kan få ihop det här på ett bra sätt ska det bli förbaskat skoj att se vad H43 går för den kommande säsongen!

.

 

Det har börjat röra på sig när det gäller H43:s herrar. I torsdags kom nyheten om ett mycket intressant nyförvärv i form av Mikk Pinnonen. Mikk är 22 år gammal och har de tre senaste säsongerna spelat för Århus i den danska ligan. Dessutom har han erfarenhet av landslagsspel med Estland. Under sina år i danska ligan har Mikk dagligen tränat och mött spelare av mycket hög klass, och det ska bli väldigt intressant att se honom i H43:s tröja till hösten. Mikk är en mittnia med god speluppfattning, men också med ett härligt rörelsemönster och fint fotarbete, enligt uppgift kanske man kan jämföra honom något med Anders Hallberg. Med Mikk får H43 en spelartyp man saknat sedan Calle Tagesson lämnade klubben för fyra år sedan.

 

I fredags presenterades sedan nästa nyförvärv i Rasmus Johansson som närmast kommer från Caperiotumba. Rasmus öste verkligen in mål från sin vänsterkant i allsvenskan den gångna säsongen och kom tvåa i skytteligan. Det ska bli skoj att se honom ta nästa steg i sin utveckling när det nu blir elitseriespel med H43 nästa säsong. Och jag känner mig ganska säker på att han tillsammans med Simon Nyberg kommer han att ta hand om H43:s vänsterkant på ett alldeles utmärkt sätt.

 

Dessutom har jag från säkra källor fått höra att målvakten Torbjörn Jacobsson är klar och bara väntar på att bli presenterad som nästa nyförvärv. Torbjörn kommer ju närmast från IFK Ystad där han hade "Knirr" som tränare och fungerade som andremålvakt bakom talangfulle Niklas Kraft. Jag tror att Torbjörn även i H43 kommer att vara uttalad andremålvakt bakom Oscar Jensen och att han accepterar den rollen då han haft den i IFK Ystad den gångna säsongen. Och att kunna presentera en andremålvakt med rutin från både elitserien och spel i tyskland känns verkligen bra.

 

I och med dessa spelare på plats så känns det väl som om vi bara väntar på en ny mittsexa också. Men redan nu kan vi leka med en tänkt förstauppställning. Vad sägs om följande:

Målvakt: Oscar Jensen

Mittsex: Jacob Anderberg

Högersex: Pavle Karacic

Vänsternio: Joakim Bååk

Mittnio: Mikk Pinnonen

Högernio: Zoran Roganovic:

 

Inte så pjåkigt va? I mina ögon en förstauppställning som kan skaka om alla lag i elitserien, och om man slipper problem med skador och annat så känns den uttalade målsättningen att gå till slutspel på intet sätt orimlig!

Säsongen är över. Sävehof höll för favortitrycket på damsidan även om det satt hårt åt innan man kunde kalla sig svenska mästare. Och på herrsidan säkrade Drott sm-guldet i den allra sista sekunden. Säsongsavslutningen visade verkligen upp handbollen från sin bästa sida. För låt vara att vi säkert kan se spelmässigt bättre handboll från flera håll i världen. Men produkten handboll är så mycket mer. Spänning, dramatik och inramning bland annat. Och jag tror ingen av oss som var i Scandinavium igår gick därifrån besvikna.

 

Sävehofs damer har haft en makalös säsong. Kanske har svensk damhandbolls stora dominant aldrig varit bättre. Idel segrar på sin väg fram till finalen, och snacket inför matchen handlade om hur Sävehof mer eller mindre skulle kunna jogga hem finalen mot Lugi. Experterna talade om mer än 90% vinstchans för Sävehof, och många mindes nog Lugidamernas kollaps i förra årets final som slutade med förkrossande 27-14 i Sävehof favör.

 

Men Lugi hade gjort sin läxa. Bad i år inte om ursäkt för sin existens. Man mötte Sävehofs anfallspel med ett högt och rörligt försvarspel och det var tydligt något som besvärade Sävehof ordentligt. Halvtidsresultatet 15-16 (Sävehofs siffror först) var verkligen inte något man behövde be om ursäkt för.

 

Sävehof tog tillbaka kommandot i andra halvlek och såg länge ut som svenska mästarinnor. Men främst Maria Adler ville annorlunda och tog trots en svårt ömmande axel mer eller mindre sitt lag på egen hand till en förlängning. Väl där var Sävehof allt för starka, men nog kändes det som om Lugi stod för den starkare prestationen i finalen. Hade en spelare som Anna Olsson kunnat prestera mer i närheten av sitt bästa när det gällde som mest, är jag tämligen övertygad om att Lugi kunnat stå där med guldmedaljerna runt halsen.

 

Med damfinalerna över började en smått magisk stämning att byggas upp i Scandinavium. Jag har varit på mängder av matcher i både handboll, fotboll och hockey. Men frågan är om jag någonsin varit med om en sådan stämning som den igår. 5000 tillresta Kristianstadsupportrar, och någonstans omkring 1000 Drottsupportrar skapade en ljudkuliss som jag inte tror att många idrottsevenemang i sverige någonsin varit i närheten av.

 

IFK Kristianstad inledde finalen klart bäst. I 12 minuter gjorde man mer eller mindre allt rätt över hela banan och hade en fantom i Herdeiro Lucau i målet. Då trodde nog ingen att Philip Stenmalms skott i friläge skulle förändra förutsättningarna för matchen så totalt. Stenmalm träffar Lucau rakt i huvudet, eller i ögat närmare bestämt. Och det tar så illa att Lucau måste avbryta matchen och uppsöka ögonläkare. Mycket olyckligt för Kristianstad men inte minst Lucau själv!

 

Henrik Nordlander får den otacksamma uppgiften att ersätta Lucau i det här läget, men under den första halvlekens återstod gör han det med den äran. Kristianstad går till halvtidsvila med en ledning på 14-9. En ledning som kunde varit ännu större.

 

Avslutningen av herrarnas final 2013 kommer förmodligen att bli klassisk. Rollerna kändess plötsligt omvända när Drott börjar göra allt rätt samtidigt som Kristianstad får allt svårare att komma till bra avslut. Robert Bladh växer ut till en jätte i Drott målet och det dröjer inte så himla länge innan Drott är ikapp i målprotokollet. Att matchen sen inte avgörs förräns i sista sekunden av Magnus Persson känns ganska typiskt för handbollsäsongen 2012-2013.

 

Min egen känsla är Drott vågade vinna samtidigt som Kristianstad var livrädda för att förlora. Henrik Nordlander och Johan Koch har fått en del kritik från de egna supporterleden. Men faktum är att Kristianstad den sista kvarten till stor del bestod av en enda spelare som vågade. Nämligen Lars Möller Madsen. En spelare som Markus Olsson gjorde däremot en mycket blek figur. En av säsongen absolut bästa spelare i elitserien måste kunna prestera bättre när det gäller som mest. Men Markus har nu underpresterat i två raka sm-finaler, och frågan är om en av svensk handbolls största talanger just nu behöver jobba lite med sin mentala styrka.

 

Drott ska dock inte be om ursäkt för sitt sm-guld. Man har hela säsongen överraskat, jobbat på med sitt spel, trott på sig själva och inte minst varit som bäst när det gällt som mest. Många unga spelare har tagit ett enormt ansvar och tagit stora kliv i utvecklingen. Men inte minst har man Ulf Sivertsson som troligen är elitseriens bästa tränare. Han bevisar år efter år hur han lyckas få ut det mesta möjliga av det spelarmaterial han har.

 

Jag hoppas verkligen att nästa säsong kan ta vid lite som den här slutade. Med intresset, publikuppslutningen och den massmediala bevakningen. Kanske inte fullt ut med tanke på att serielunk är något annat än ett slutspel. Men nog känns den inhemska handbollen hetare än på mycket länge. Man har en fantastisk produkt som behöver nå ut till fler. Och det bästa av allt är att H43 är med i finrummet igen nästa år.

Den gångna säsongen hann knappt sluta innan H43 presenterade sitt första nyförvärv i målvakten Oscar Jensen. Ungefär samtidigt presenterades kontraktsförlängningar av både Joakim Bååk och Fahrudin Zaimovic. Men sedan dess har det varit tyst på spelarfronten. "Kos" avhopp från tränarposten innebar givetvis ett tillfälligt avbrott i förhandlingar med spelare då istället all kraft lades på att lösa tränarfrågan. Men även efter att "Knirr" presenterats som ny tränare har det varit stiltje.

 

Fram till nu. Jag har fått en del indikationer på att saker kommer att hända inom kort. Förvisso har jag fått det förr utan att det visat sig stämma. Men enligt vad jag erfar är H43 nu nära att kunna presentera ytterliggare en målvakt, en mittnia och minst en mittsexa. Dessutom läste jag på twitter nyligen att Caperiotumbas vasse vänstersexa Rasmus Johansson skulle vara högaktuell för klubben.

 

Exakt vilka namn det annars rör sig om känner jag inte till. Men på målvaktsidan har jag den senaste tiden själv lekt med tanken på att Torbjörn Jacobsson skulle kunna vara ett intressant namn. Torbjörn kommer senast från IFK Ystad där han har haft en viss Robert "Knirr" Andersson som tränare. Och därmed finns också en geografisk koppling som jag så ofta och gärna tjatar om. Torbjörn Jacobsson har erfarenhet från såväl elitseriespel som spel i tyskland, och i mina ögon hade han utgjort att alldeles utmärkt komplement till Oscar Jensen. Till skillnad mot den gångna säsongen hade vi då haft ett väldigt rutinerat målvaktspar.

 

På mittsex är jag ständigt nyfiken på Andreas Folkstrand. Andreas fullkomligt öste in mål i allsvenskan när han spelade för Stavsten för två år sedan. Därefter har han spelat i Danmark två säsonger och bör rimligen ha vuxit med den uppgiften. Det hade varit intressant att se hur Andreas hade gjort sig i elitserien.

 

Oavsett namn och position så hade varit väldigt skoj med flera nyförvärv den närmaste framtiden. Vi får väl se om indikationer stämmer denna gången!

Kanske såg vi igår slutet på den Sävehof-dominans som vi vant oss vid det senaste decenniet. Klart är i alla fall att vi efter tre raka dubbla sm-guld nu får en ny svensk mästare på herrsidan. IFK Kristianstad visade en imponerande styrka i den femte och avgörande matchen i semifinalserien mot just Sävehof och gav egentligen inte Partillelaget någon riktig chans.

 

Nu ska man kanske inte dra för stora växlar på gårdagens resultat. Sävehof är en av landets absolut bästa handbollsklubbar, sett till både topp och bredd. Man kommer alldeles säkert att finnas med bland topplagen i herrarnas elitserie även de kommande säsongerna men jag tror inte att man kommer att vara superfavoriter på ett sådant sätt som man ofta varit de senaste 10 åren.

 

Vad det innebär för svensk klubblagshandboll på sikt återstår att se. Sävehof hade byggt upp nödvändig erfarenhet från bland annat Champions Leauge spel och drivs mycket proffsigt såväl på plan som utanför den. Men kortsiktigt tycker åtminstone jag att det enbart känns positivt att fler lag är med och slåss i toppen av svensk handboll.

 

Ett annat lag som garanterat kommer att tillhöra toppen av herrarnas elitserie för ganska lång tid framöver är IFK Kristianstad. Gårdagens seger innebär att man på torsdag kommer att spela spela sin andra raka sm-final. Den andra av vad som troligen blir många framöver. Kristianstad har förutsättningar som många andra klubbar saknar, och sköter man bara sina kort rätt så lär faktorer som publikintresse, stöd från näringslivet med mera att även ge stora sportsliga fördelar.

 

Årets upplaga av IFK Kristianstad har visat upp höga berg och djupa dalar. Laget som blev fullkomligt utklassat av Aranäs i grundseriens slutskede hade aldrig slagit ut Sävehof i en semifinalserie. Men laget har vuxit under slutspelets gång. Man har haft en imponerande förmåga att vinna jämna matcher och att vara som bäst när det gäller. Kanske såg vi först igår lite av lagets fulla potential, och nu ser jag IFK Kristianstad som klara favoriter i en finalmatch mot Drott!

 

Jag har precis bevittnat avslutningen av den femte och avgörande semifinalen mellan Lugi och Drott. Drott tog en på många sätt välförtjänt seger och spelar sm-final mot antingen Sävehof eller Kristianstad på torsdag. Tyvärr kommer efterspelet till matchen i stort att handla om huruvuda Lugi hade en kvitteringsboll inne eller inte innan tiden gått ut.

Drott ledde matchen länge och väl. Lugi hade en ganska miserabel första halvlek och halvtidsställningen var 8-15. Men Lugi segade sig ikapp och hade flera chanser att kvittera i slutsekunderna. Men framförallt fick man ett frikast med fyra sekunder kvar. Ett frikast som Albin Tingsvall skjuter i Drotts försvarsblock, för att därefter själv fånga upp returen och göra mål.

Domare Göran Jonsson som står närmast signalerar för mål. Men matchdelegat Peter Hansson dömer bort målet då han hävdar att tiden gått ut. Matchdelegatens huvuduppgift i sådana här situationer är att ha koll på klockan. Man att samtidigt ha koll på när en eventuell boll går i mål är nästan omöjligt. Om någon frågar Peter Hansson i efterhand tror jag knappast att han är övertygad själv om att tiden verkligen gått ut.

Då ja sett matchen på svt-play roade jag mig efter slutsignalen med att spela sekvensen om och om igen och klocka tiden från domarns signal tills dess att bollen är i mål. På tio försök hamnar jag mellan 3,3 skunder och 3,7 sekunder. Alltså inte en enda gång över 4 sekunder. Således måste målet enligt mitt sett att se det har varit godkänt. Sen vet jag i och för sig inte hur precisa moderna matchklockar är. Kanske var det inte 4 fulla sekunder kvar när frikastet skulle läggas.

Att detta är tredje gången denna säsongen som en liknande situation uppstår gör knappast saken bättre. Någon förändring måste till och vi läser faktiskt år 2013 i våra kalendrar med allt vad det innebär av modern teknik. Ishockeyn har sedan länge haft ett system med målkameror där man förutom att kunna avgöra om pucken varit inne eller inte även kunnat titta på exakt matchtid och även andra diskutabla bedömningar i målområdet. Exakt hur man skulle kunna anpassa ett liknande system till handbollen kan säkert diskuteras, men det är hög tid att börja göra det. Mycket pengar står på spel i modern idrott och då kan inte en ensam matchdelegats uppfattning få avgöra vilket lag som går till sm-final!