Oskars handbollsblogg

Precis som aviserat i mitt förra inlägg så spenderade jag delar av gårdagskvällen i Fof Arena för att se matchen Lugi-IFK Skövde. Jag var faktiskt lite nyfiken på att se elitseriehandboll live för första gången denna säsongen, då jag fullt naturligt inte följer elitserien lika väl sedan H43:s degradering.

Jag kan inte påstå att det var en högkvalitativ handbollsmatch jag fick se. Lugi hade en dag på jobbet, vann matchen och återtog serieledningen, men man gjorde det utan att vara på topp. Det vanligtvis så säkra försvarspelet visade upp påtagliga brister mellan varven, och framåt hade man inledningsvis lite problem med ett offensivt försvarspel som Skövde praktiserade. Men Lugi har ett imponerande lag denna säsongen. Många som kliver fram, många som vill ta initiativ och vara delaktiga. Sammarbetet mellan Jonathan Leijonberg på linjen och niometersspelarna imponerade stundtals, och gav en dimension till Lugis anfallspel som jag saknat under många år. Och när Espen Christensen i målet för första gången denna säsongen hade en lite sämre dag så gick Joakim Svensson in och blev matchens lirare.

Det som någonstans imponerar mest är att Lugi vinner utan att just imponera. Många kom inte upp på topp, men där finns hela tiden någon annan att luta sig mot. Anders Hallberg framhålls i dagens Sydsvenskan, då han blev bäste målskytt med sju mål. Men jag minns också mängder med tekniska fel från Hallbergs sida som i mina ögon drar ner hans insats.

Att elitserien är bättre än allsvenskan är ganska självklart. I vissa fall är skillnaden större, och i andra mindre. När det gäller tempot är skillnade nog faktiskt mindre än jag på förhand trott. Många allsvenskan lag kan idag vissa upp ett snabbt och kontringstarkt spel som matchar det som spelas i elitserien. Däremot är intensiteten en helt annan. Det smäller på ett helt annat sätt i försvaren, och varje aktion måste utföras till 100% för att man ska lyckas. Känslan är också att det tekniska kunnandet är högre i elitserien. Tekniska fel förekommer absolut här också, men inte i lika hög grad och på samma sätt.

Hur H43 hade stått sig i elitseriekonkurrens denna säsongen är givetvis svårt att sia om. Lugi är nog snäppet för bra, men Skövde imponerade knappast på mig, och på en bra dag hade H43 defenitivt kunnat besegra Skövde. Rent hypotetiskt, men det är roligt att leka med tanken.

1045 lundabor tyckte att det var värt entrépengen att se Lugi återta serieledningen. Den här bloggen fyllde två år för dryga veckan sedan, och under de två år som gått så vet jag inte hur många inlägg som berört de dåliga publiksiffrorna och det sviktande intresset i Lund. Jag behöver inte dra alltsammans här igen. Men om inte ett Lugi i serieledning attraherar fler personer i Lund, så har jag svårt att se vad som ska göra det. Att de 1045 som väl är där, knappast gör sitt yttersta för att skapa en god stämmning gör inte heller saken bättre.

Kände mig förmodligen som H43:s sämste supporter ett tag igår när det helt plötsligt gick upp för mig att H43 hade match mot Kroppskultur i Uddevalla. Något som jag helt missat. I och för sig förändrade det inte så mycket då jag inte hade några funderingar på att ta mig till Uddevalla ändå. Men jag skulle tro att det är första gången på fem år eller något som jag inte har stenkoll på när H43 spelar. Och som en god supporter känns det som att man bör ha koll på när favoritlaget spelar.

Med eller utan mitt supporterskap och stöd så imponerar H43 rejält i allsvenskan för tillfället. Efter en något tveksam start på matchen igår där Kroppskultur ett tag ledde med 9-7 så var det sen H43 för hela slanten. De sista 11 minuterna i första halvlek vinner H43 med 9-2, och sen har man bra kontroll på händelserna.

Med två månader kvar till jul så firade Fahrudin Zaimovic något som kan liknas vid tidig julafton. 8 mål till slut och bäste H43-målskytt. Duktig lär också Nebojsa Simic varit, som med hjälp av försvaret såg till att H43 inte släppte in mer än 21 mål.

Knappa tredjedelen av allsvenskan är nu spelad, och H43 vet ännu inte hur det är att förlora i allsvenskan. Känslan är dessutom att spelet sitter allt bättre och varje seger som kommer är mer övertygande än den förra. Samtidigt säger ett gammalt ordspråk inom idrotten att ju fler segrar man har, desto närmare en förlust kommer man. Och för H43:s del gäller det att inte sväva iväg och tro att varje match är vunnen på förhand.

Nu väntar ett drygt två veckor långt speluppehåll för H43 innan Lindesberg kommer på besök till Fof Arena den 11:e November. Under tiden ska Zoran Roganovic och Nebojsa Simic på em-kval med Montenegro. En landslagssamling som säkerligen är ett skönt avbrott i vardagen och som ger spelarna en möjlighet att komma in i ett lite högre tempo än det som gäller i allsvenskan. Lyckas de sedan ta med tempot hem till H43:s träningar kan H43 dra nytta av de bägges landslagsäventyr.

För egen del ska jag ikväll känna en doft av elitserien igen för första gången sedan H43 åkte ur. Lugi-Skövde gäller i Fof Arena ikväll. Ska bli intressant att se hur stor kontrasten är mellan allsvenskan och elitserien.

Utan att behöva anstränga sig allt för mycket besegrade H43 Varberg igår kväll med 35-24. En match jag dessvärre var förhindrad att se på grund av mitt arbete. En elvamålsseger utan att spela på topp är givetvis en styrka. Dessutom gjorde man det utan Nemanja Cvetinovic som uppenbarligen har probelm med skadan han ådrog sig mot Tumba, och även utan Christoffer Geissler som har problem med en skadad vad.

Av rapporterna att döma så skärpte H43 till sig periodvis och så mycket som behövdes för att gå ifrån till en klar ledning. Men att siffrorna inte blev ännu större berodde också på att "Kos" luftade i princip hela bänken och lät alla få speltid. Bland annat fick egna produkten Viktor Bruhn speltid och antecknades för ett mål.

Joakim Bååk är uppenbarligen kvitt alla skadekänningar. 9 mål från hans högerhand igår understryker att Bååk av allt att döma trivs i omgivningen han har i H43. Sidan om honom märktes Måns Gerdtsson, Simon Nyberg och Fahrudin Zaimovic som framträdande målskyttar.

Vägen tillbaka till elitserien har alltså nu inletts med sju segrar av sju möjliga. Känslan är också att H43 faktiskt imponerar allt mer. Laget som till stora delar var nytt när säsongen inleddes börjar bli allt mer samspelt. Mycket återstår av säsongen, men riktningen är utpekad.

Vill man vara lite lustig kan man faktiskt kalla kvällens möte mellan H43 och Varberg för ett nykomlingsmöte. För det är faktiskt två lag som är nya för säsongen i allsvenskan. Men det är också två lag med rejält skillda förutsättningar. H43 som närmast kommer från en 12-årig elitseriesejour, och dessutom gör en satsning på att snabbast möjligt ta sig tillbaka till högsta serien. Varberg som i våras tog klivet upp från division 1 och med förhållandevis små resurser i första hand får inrikta sig på att hålla sig kvar. En match som på förhand bara ska kunna sluta på ett sätt. Men en stor del av idrottens charm handlar om lag som överraskar, såväl positivt som negativt.

Det börjar kännas som om H43 övertygar allt mer i allsvenskan. Sex segrar och noll förluster så här långt talar sitt tydliga språk. Men inte minst övertygade man på alla plan, såväl spelmässigt som mentalt när man åkte upp till Tumba förra söndagen och vann tämligen komfortabelt med 31-24. Zoran Roganovic närmar sig formen efter handskadan, och Joakim Bååk övertygar i match efter match, så länge han är frisk och kry.

Läste att Nemanja Cvetinovic fick någon form av knäskada i mötet med Tumba. Har inte hört något om hans status så jag utgår från att det endast var en lättare skada, och att han ska vara spelklar ikväll. Annars är jag säker på att Simon Nyberg vikarierar på ett förtjänstfullt sätt.

Varberg har inlett allsvenskan helt okej. Bland annat spelade man oavgjort mot topptippade OV Helsingborg i den tredje omgången. Men formen känns nedåtgående. Man kommer till Lund med två raka förluster i bagaget och en tiondeplats i tabellen.

H43 är givetvis jättestora favoriter till seger i kvällens drabbning. Men som vanligt gäller ödmjukhet och rätt inställning. Det tål att nämnas att Varberg i nuläget har en bättre tabellplacering än Hästö som var senaste lag på besök i Fof Arena. Och jag tror nog att vi alla kommer ihåg vad som höll på att hända mot Hästö!

H43 tog en fin skalp igår, borta mot Caperiotumba. Seger med 31-24 mot den tippade toppkonkurrenten är ett styrkebesked. Inte bara genom sjumålssegern i sig, utan också för sättet att genomföra en bortamatch en söndagseftermiddag med en sex timmar lång bussresa i kroppen som började redan 06.00 på söndagsmorgonen.

Frånsett matchens inledning så var det här H43:s match. En tidig tumbaledning på 7-4 vändes genom sju raka H43 mål till 11-7, då med H43:s siffror först. En viss Zoran Roganovic visade att han nu är tillbaka på allvar efter handskadan när han gjorde fem av de sju raka målen. Sju mål blev det totalt för Zoran och med det blev han näst bäste H43-målskytt efter Joakim Bååk som gjorde nio.

15-11 ledning i paus för H43 som sedan kontrollerade matchen i andra halvlek, och även om Tumba vid något tillfälle var så nära som två mål ska segern aldrig ha kännts hotad. En mycket nöjd "Kos" konstaterade också till Skånska Dagbladet att laget visade en härlig bredd igår. Såväl de äldre rutinerade som de yngre presterade helt i linje med hans krav och förhoppningar.

Gårdagens seger var nog ett prov på när H43 är som bäst. De på pappret största stjärnorna levererade i Joakim Bååk och Zoran Roganovic. Men då inga enskilda spelare gör ett helt lag är det ack så viktigt att deras lagkamrater gör sitt, vilket var fallet igår.

I och med segern är H43 fortfarande obesegrade i allsvenskan. Man ligger nu i ensam serietopp på maxiamla tolv poäng. Det enda negativa att rapportera från gårdagens match är att Nemanja Cvetinovic ska ha utgått med en befarad knäskada redan tidigt i matchen. Vi får hoppas att det inte var något allvarligt. Lämpligt då att Simon Nyberg passade på att göra comeback efter skadeproblem.

Till att börja med vill jag beklaga att den här bloggen nuförtiden inte alls uppdateras i samma takt som förr. Jag är väl medveten om det och hade önskat att jag kunde lova bättring här på rak arm. Men i dagsläget sätter såväl jobb som livet som småbarnsförälder käppar i hjulet. Det är helt enkelt svårt att få tiden att räcka till. Jag hoppas dock att ni även i fortsättningen finner det jag skriver läsvärt, och att bloggen har en framtid i H43, och handbollskretsar.

För H43 väntar imorgon söndag resa till Tumba för ett toppmöte. Serieledande H43 ska möta tredjeplacerade Caperiotumba. Två lag som förra året spelade i elitserien och som inför årets allsvenska båda två fanns med i toppdiskusionerna har alltså så här långt motsvarat förväntningarna, kanske inte utan problem men i alla fall.

H43 kommer obesegrade till morgondagens match. Man leder allsvenskan på maximala 10 poäng. Men senaste matchen mot Hästö gav en tydlig indikation på att det inte finns några lätta matcher i allsvenskan. Ett Hästö som än så länge krigar i botten på tabellen ledde länge och väl matchen och var nog i ärlighetens namn värda åtminstone en poäng mot ett H43 som för dagen underpresterade åtminstone anfallsmässigt.

Caperiotumba mötte senast Norrtäljelaget Rimbo och åkte något överraskande på sin första förlust. Rimbo som veckan före släppt in 37 mål mot H43 fick ordning på sitt försvar och tog en meriterande seger.
Tumba har ganska stora delar kvar av sin trupp från fjolårets elitseriesatsning, och således finns mycket handbollskunnande i laget. Duktige skytten Viktor Skillhammar bör hållas ett extra öga på.

H43 har de senaste matcherna saknat kantspelarna Simon Nyberg och Hampus Olsson. I bägge fallen rör det sig om skadeproblem utan att kunna vara mer specifik än så. Men jag erfar också att comebacken närmar sig för de båda.

För första gången denna säsongen är kanske inte favoritskapet jättestort för H43. Ett Caperiotumba som inlett allsvenskan ganska förtroendeingivande ska kanske till och med ses som favoriter på sin hemmaplan. Men om H43 rättar till det som var mindre bra senast mot Hästö, och åker upp med rätt inställning så ska en seger vara klart möjlig!

Låt mig börja med att fastslå att det inte var så mycket makalöst över H43:s insats över 60 minuter idag. Vore det inte för de sista 10 minuterna där man vänder ett underläge på fyra mål till seger med 26-25, så hade jag till och med påstått att H43 stod för en dålig insats. Men en seger är alltid en seger, och en vändning på det här sättet ett tecken på styrka och god moral.

För första gången denna säsongen hamnade H43 i underläge tidigt i matchen. Och med få undantag var det Hästö som var i förarsätet. H43 fick jaga i stort sett hela matchen, och med ca. 10 minuter kvar trodde jag verkligen inte på seger.

Ska erkänna att Hästö överraskade positivt på mig. Man praktiserar ett offensivt 3-2-1 försvar, och man gör det med den äran. H43 hade oerhört svårt i sitt anfallspel, mycket på grund av att Hästö störde lagets speluppbyggnad. Dock är det oroväckande att H43 inte löste detta bättre. Ska man vinna allsvenskan och gå upp i elitserien igen, måste man klara av att hantera alla försvarsspel man ställs emot.

Det egna försvarsspelet var inte heller prickfritt. Johan Brännberg hade stundtals väl stora ytor i H43:s mittförsvar och blev Hästös bästa målskytt med 8 mål mot sin gamla klubb.

Bäste H43:are var utan tvekan Måns Gerdtsson. Även han gjorde 8 mål och en oerhört gedigen insats. Inte bara framåt, utan även i försvarspelet. Måns insats gjorde att Zoran Roganovic mest fick speltid på högerkanten i sin comeback. Men vi fick se glimtar av en spelsugen men lite ringrostig Zoran även på högernio, och två mål blev det till slut från Zorans vänsterhand. Kos har framöver ett angenämnt problem här. Det går i princip inte att hålla en frisk Zoran Roganovic i full form utanför laget. Men samtidigt har Måns Gerdtsson under säsongens inledning varit en av lagets absolut bästa spelare.

Att vinna utan att spela på topp är alltid en styrka. Och Jacob Anderbergs mål i slutminuten var ju i alla fall att bjuda hemmapubliken på ett nervpiller med lycklig utgång.

Andra raka hemmamatchen väntar H43 imorgon när Hästö från Karlskrona kommer på besök. Då Önnered spännde musklerna tidigare idag mot IFK Ystad och nu har fem raka segrar och är obesegrade så här långt, så är det seger som räknas om H43 vill ta tillbaka serieledningen.

H43 gjorde något av en styrkedemonstration senast mot Rimbo. Då utan att vare sig Zoran Roganovic eller Joakim Bååk lämnade bänken. Båda lär vara högaktuella för spel imorgon, och då lär knappast H43 tappa i slagstyrka.

Karlskronalaget Hästö har blandat och gett så här långt och känns ganska ojämna. Lagets främste spelare får nog en viss Johan Brännberg anses vara. Johan var den förste att lämna H43 i samband med klubbens kraftsamling i vintras vilket man givetvis kan ha åsikter om. Men oavsett vilket kan det konstateras att Johan verkligen har visat framfötterna i Hästö sedan han kom dit, och ofta är lagets bäste målskytt.

Sidan om Johan Brännberg ska väl ett extra öga hållas på Gustaf Samuelsson. En jättetalang i unga år som sedan varit rejält skadedrabbad.

Om H43 fortsätter på den inslagna vägen med rätt inställning och ödmjukhet, så ska man också vinna morgondagens match mot Hästö. Men några riktigt lätta matcher finns inte i allsvenskan om nu någon skulle tro det. Vi ses väl i arenan 16.15 imorgon och hejar fram di blåe till seger.

Lugi gick upp i elitserieledning igår. Inför 2500 på läktarna i Fof Arena visade man prov på fantastiskt fint spel och förnedrade Kristianstad med siffrorna 30-19. Med Lugi i elitseriens topp, H43 i allsvenskans dito, och dessutom representation i damernas elitserie för båda klubbarna känns det som om handbollen äntligen fått en positiv skjuts i lund, åtminstone för stunden.

Född och uppvuxen i Lund som jag är har jag vant mig vid att handbollen alltid funnits som en del av stadens själ. I gamla Idrottshallen var det inte alltid lätt att få tag i en biljett när Lugi spelade elitseriehandboll i slutet på 80-talet och början av 90-talet. Och i dåvarande division 1 drog H43 publikskaror i paritet med klubbarnas publiksnitt idag. Ända in på 2000-talets första hälft var Lund verkligen en handbollstad, och jag drar mig till minnes derbyn mellan de båda lundaklubbarna när folk fyllde trapporna i Idrottshallen, något som fick brandkåren att surna till. Det pratades till och med om att flytta derbyna till Baltiska hallen på grund av den stora publiktillströmmningen som var.

Vad som hände sedan vet jag inte riktigt. Intresset avtog och inte ens lundaderbyna fyllde gamla Idrottshallen som har en publikkapacitet på 2000 personer. H43 höll med undantag för säsongen 2007-2008 oftast till i seriens nedre del, och inte heller Lugi nådde de framgångar som många hoppades på. En bra grundserie följdes ofta upp av ett ganska bedrövligt slutspel.

Många med mig trodde nog att byggandet av Färs och Frosta sparbank Arena per automatik skulle leda till en bättre publiktillströmmning. Sköna vadderade stolar istället för träbänkar. Bättre kiosker, resturang med bar, fräscha toaletter med mera med mera. Men frånsett de första matcherna för de båda klubbarna så uteblev rusningen till elithandbollen totalt. Och i mina ögon blev Fof Arena till och från en belastning istället för det lyft vi alla hoppats på. Stämningen från Idrotthallen ville aldrig infinna sig i den modernare arenan med större rymd. Feststämmningen infann sig sällan, och marginalåskådaren lockades därmed inte till handbollen.

Att ingen av klubbarna nått några särskilda framgångar på herrsidan spelar givetvis in. I H43:s fall har man de senaste fyra säsongerna tillhört elitseriens botten med avsevärt många fler förluster än segrar på hemmaplan. Att det knappast lockar publik behöver man inte var Einstein för att förstå. Men vi hittar knappast hela sanningen här, och personligen vet jag inte riktigt varför lundaborna har så svårt att hitta till Fof Arena.

Publiksiffrorna har knappast imponerat heller inledningsvis denna säsongen. H43 har haft omkring 500 personer i sina båda hemmamatcher hittils denna säsong. Men man ska beakta att det har varit mot lag som Ricoh och Rimbo som inte många känner till, och desstuom är det fullt naturligt att allsvenskan inte lockar lika mycket publik som elitserien. På sikt tror jag att en allsvensk framgångsaga kan locka tillbaka publiken till H43. Publik som tröttnade på det eviga stridandet i botten av elitserien.

Lugi inledde årets hemmasäsongen med smått skamliga 712 personer som kom att bevittna hemmamatchen mot Redbergslid. Må så vara en lördagseftermiddag, och må så vara en delvis tv-sänd match. I en stad av Lunds dignitet ska det alltid gå att hitta fler än 712 personer som vill titta på den bästa handboll som kan erbjudas i sverige. Därför kändes det som en befrielse att det kom så mycket som 2500 personer till matchen mot Kristianstad igår, och då spelar det mindre roll att minst 500 av dem var orangeklädda supportrar som rest ner från nordostskåne.

Med framgångar kommer publiken. Men det gäller också att klubbarna tar vara på eventuella möjligheter man får. När intresset får en tillfällig topp gäller det att med näbbar och klor hålla fast vid de som hittar till arenan. Det måste bli kultur i Lund att gå på handboll. Är vi på väg dit igen?