Oskars handbollsblogg

För sjätte gången såg jag igår sm-finalerna på plats. Den här gången i Malmö Arena vilket givetvis rent geografiskt sätt gör det lättare för oss som är bosatta i Skåne. Det är alltid en trevligt tillställning med sm-finalernna och även om det inte var riktigt fullsatt denna gången så tog stämningen sig allteftersom upp på riktigt härliga höjder. Till och med så att atmosfären kändes elektrisk stundtals under den jämna andra halvleken av herrfinalen. Men trots det börjar jag nog alltmer hålla med dem som propagerar för att återgå till ett finalspel i bäst av fem matcher. Vi får fler nybyggda och bättre arenor runt om i landet. Dessutom har intresset ökat rejält på olika ställen i landet. Jag är tillexempel helt övertygad om att såväl Estrad Alingsås som Färs och Frosta Sparbank Arena hade fyllts vid samtliga tillfällen i en finalserie i bäst av fem mellan Alingsås och Lugi. Och sist men inte minst blir en matchserie i bäst av fem betydligt mer sportsligt rättvist av flera skäl.

 

Men här och nu är det fortfarande en enda finalmatch som gäller så låt oss njuta av det för stunden. Damerna var först ut och tyvärr så, eller hur man väljer att se på det, så är Sävehof just nu alldeles för bra för svensk damhandbolls eget bästa. Eller om övriga lag är för dåliga, det kan man ju tvista om. Hur som helst var det inte mycket till match igår. Det stod snabbt 4-0 till Sävehof och även om Johanna Westberg gjorde sitt bästa för att på egen hand hålla Skuru kvar i matchen så var Stockholmslaget aldrig riktigt nära att hota giganterna från Göteborg. Segersiffrorna kom att skrivas till hela 38-20 vilket som jag redan varit inne på nästan är förnedrande för övriga lag i damernas elitserie.

 

Herrmatchen kom att bli en betydligt mer jämn historia. Lugi som på förhand fick ses som favorit fick matchen precis dit man ville, uppställt spel och Alingsås kunde endast vid ett fåtal tillfälle utnyttja sitt starka kontringspel. Det var också Lugi som skaffade sig initiativet i matchen och tog en tidig 5-2 ledning. Inte minst genom ett briljant linjespel av Jacob Wickman-Modigh. Hans utveckling de senaste två åren har varit enorm och man måste imponeras av hans spel. Däremot hade Lugis niometersspelare en lite sämre dag, undantaget Johannes Hippe. En enda finalmatch sätter särskilda krav på hur spelarna hanterar pressen. De senaste två åren är det Kristianstads Markus Olsson som vikt ner sig när det gäller som mest. I år var det Lugis Albin Tingsvall och Anders Hallberg som inte stod att känna igen. Nu lär i och för sig en mörkad skada ha spelat roll i Hallbergs fall, men det håller inte att ha nyckelspelare som inte kommer upp i nivå när allt ska avgöras i en enda match.

 

Lugi körde långa stunder fast i sitt uppställda anfallspel och fick ta dåliga lägen som Mikael Aggefors i Alingsåsmålet inte hade några större problem att rädda. Detta gjorde att Alingsås hela tiden bet sig kvar i matchen även om det ganska tydligt var Lugi som förde den.

Med dryga kvarten kvar kom en situation som i slutändan blev matchavgörande. I samband med Lugis ledningsmål till 20-18 fick Joacim Ernstsson en smäll och blev liggande. Från min plats uppfattade jag det som en smäll i huvudet och jag var inledningsvis ganska säker på att en till synes groggy Ernstsson drabbats av en hjärnskakning. Så var inte fallet, utan Joacim Ernstsson fick istället ett hårt slag i bröstkorgen som troligen fick hjärtat att slå ett extraslag som störde hjärtrytmen. Ernstsson blev liggande bakom Lugis bänk under behandling av fyra läkare med stetoskop och där även defibrilator fanns tillgänglig vid behov. Lugis tränare Tomas Axnér ville vid flera tillfällen bryta matchen så att Ernstsson kunde föras ut ur hallen för vidare behandling med fick kalla handen av sekreteriatet. Personligen tycker jag att det är helt åt helvete att det får gå till så här. Det har varit mycket snack om en kommande proffsliga i Sverige de senaste åren. Men det snacket kan vi väl lägga ner när vi inte ens kan ta hand om en svårt skadad spelare på ett proffsigt sätt. Det är närmast pinsamt att behöva diskutera alla konstiga och tveksamma händelser som dyker upp i samband med handbollsmatcher med bekanta som istället har fotboll eller hockey som sin sport!

 

För att återgå till själva matchen så körde Lugi fast fullständigt de sista 10 minuterna av matchen. Man gjorde helt enkelt inte fler mål och med 9 sekunder kvar kunde Jesper Konradsson fastställa slutresultatet till 24-22 för Alingsås. Kanske inte helt rättvist sätt till hela matchen som Lugi förde, men å andra sidan räcker det ju egentligen att man leder matchen en enda gång, när den är slut!

 

En lång säsong är där med till ända. För många spelare väntar nu ett par veckors semester och vilande av sargade kroppar innan den så viktiga sommarträningen tar vid. Kontrakt ska förhandlas, spelare lämnar och nyförvärv kommer. Eftersom den här bloggen främst berör H43 är det väl på sin plats att kommentera de två nyförvärv som H43 gjorde klart med tidigare i veckan.Två Ystadprodukter i Gustav Thulin och Julius Andersson. Gustav är en talangfull högersexa som varit ganska hårt skadedrabbad de senaste åren. Får han nu vara skadefri så har han hög potential, men om jag ska vara lite kritisk har jag svårt att se att han här och nu höjer klassen på H43:s högerkant något nämnvärt. I och med Gustav Thulins intåg i klubben undrar jag om inte Pavle Karacic har gjort sitt i H43. Hörde nämligen ett rykte om att Pavle lämnar H43 i samförstånd med klubben, alltså att bägge parter inte vill förlänga. Nu är detta som sagt ett rykte, men stämmer det tycker jag att det är förbaskat tråkigt att ytterliggare en egen produkt försvinner från klubben.

 

Julius Andersson som råkar vara son till Robert "Knirr" Andersson känner jag dåligt till. Men 20 år fyllda och en duktig playmaker har han verkligen framtiden för sig. Julius lär i första hand få finna sig i att vara ett komplement till Rune Poulsen som är ytterliggare ett nyförvärv klart sedan tidigare. Frågan är hur niometerssituationen ser ut i övrigt. Det börjar bli ont om platser kvar och någon i trion Joakim Bååk, Fahrudin Zaimovic och Mikk Pinnonen ser i nuläget ut att hamna utanför laget. Dessutom har jag från vad som får anses som säkra källor hört att H43 förhandlar med ytterliggare två danska spelare. Oklart dock på vilken position.

 

Vi får se vad som händer. Det är roligt att det rör på sig och att nya spelare kommer in. Men personligen är jag minst lika nyfiken på vad som händer med befintliga spelare i truppen. Det är knäpp tyst på H43:s hemsida och själv vet jag väldigt lite. Zoran Roganovic har kontrakt även nästa säsong, men direkt efter slutförd kvalserie tvekade han något om sin framtid. Vi är nog många H43-supporters som vill veta hur laget kommer att se ut framöver, och någonstans tycker jag det är rimligt att kräva ett något bättre informationsflöde kring detta på H43: s hemsida!

H43 spelar alltså elitserien nästa säsong också. Detta efter att man till slut vann tämligen komfortabelt i dagens avslutande match mot OV Helsingborg. Det var inte vackert, det var sannerligen inte övertygande, men det räckte. Att kalla H43:s anfallspel i inledningen av den andra halvleken för krampaktigt skulle kunna vara tidernas underdrift, men med tanke på situationen är det kanske inte så konstigt att det ser ut på det sättet. Någonstans ska vi vara tacksamma för den styrka som laget ändå på nytt visar när det faktiskt gäller som mest. Dessutom är det på sin plats att skänka Önnered en tacksamhetens tanke för att man verkligen gick all in i matchen mot Skånela och vann den matchen klart. Det var aldrig riktigt nära ett oavgjort resultat som annars hade tagit båda lagen till elitserien.

 

Personligen känner jag mig ikväll väldigt lättad. Men någon riktig glädje vill inte riktigt infinna sig. Det känns nämligen som att detta borde varit klart bra mycket tidigare. H43 hade faktiskt 7 poäng redan efter 4 omgångar av kvalserien och borde ha knutit ihop säcken långt tidigare. Men den ena tveksamma insatsen efter den andra därefter hade försatt laget i en riktigt jobbig situation.

 

Dagens match kom verkligen inte att gå till historien som en av de mest välspelade. H43 fick förvisso en god start, men OV kom tillbaka och hade även ledningen vid något tillfälle i den första halvleken. Det stora problemet så långt var nog faktiskt målvaktspelet. Först Oscar Jensen och sedan Torbjörn Jacobsson läckte betänkligt i den första halvleken. Torbjörn kom dock att spela upp sig rejält, och var i slutändan en klart bidragande orsak till segern.

 

Det var inte många i H43 som övertygade. Ett undantag var dock Pavle Karacic. Resolut och beslutsamt i de lägena han fick, vilket dessutom sände bra signaler till hans medspelare. Niometerspelarna hade stundtals svårt att komma till bra läge. Joakim Bååk var väl den som försökte mest och bäst. Även Mikk Pinnonen hade ett par fina aktioner, men det blir allt mer tydligt att "Knirrs" förtroende för Mikk är lika med noll i princip. Zoran Roganovic försvann under ganska lång tid ur matchen efter en rejäl smäll mot näsan i samband med ett mål i den första halvleken. En händelse som inte ens renderade två minuter för OV Helsingborg. Ett av oerhört många tveksamma domslut av Patrick Håkansson och Maths Nilsson i vad som kan vara en av de sämsta domarinsatser jag sett på mycket länge. Men måste i alla fall ge domarna att de vara lika bedrövligt dåliga åt båda håll.

 

Nu väntar lite välbehövliga vila för spelarna. Exakt vilka som blir kvar även nästa säsong och vilka som försvinner har jag i nuläget inte riktigt koll på. Det enda jag egentligen vet är att Christoffer Geissler gjort sin sista match som spelare och nästa säsong flyttar ut på bänken som assisterande tränare. Rune Poulsen är ett klart nyförvärv och kommer förhoppningsvis att lyfta H43:s anfallspel med hans goda spelfördelar egenskaper. Men helt klart är att ytterliggare nyförvärv kommer att behövas för att H43 på allvar ska kunna lämna bottenstriden i elitserien. Jag tror inte det dröjer särskilt länge innan vi börjar få ett hum om hur nästa års trupp kommer att se ut. Ni som vet, hör rykten eller spekulationer är mer än välkommna att kommentera eller maila om dessa. Jag älskar nämligen "Silly Season"!

Någonstans får det räcka så ikväll. Jag behöver inte starta stora motorsågen och spy galla över en massa spelare. Men vi kan i alla fall konstatera att H43 nu ligger riktigt risigt till. Går övriga resultat på lördag fel väg med H43-ögon sett så kan det i princip vara kört oavsett hur bra H43 själva spelar mot OV Helsingborg!

Jag är otroligt besviken att laget hamnat i den här situationen. Men samtidigt måste vi hoppas och stötta nu in i det sista!

Ikväll är jag en stolt H43-supporter. Hur skulle jag kunna vara något annat. I ett oerhört pressat läge när kvalserien går in för ett rafflande avgörande bjuder H43 till och presterar vad som kan vara säsongens bästa insats. Detta mot ett lag som på pappret ska vara bättre, och mot ett lag man har haft oerhört svårt för tidigare på säsongen. Och lägg därtill att Ystad visat hysterisk form i de senaste matcherna.

 

Jag ska erkänna att jag hade mina tvivel om H43 verkligen hade kapacitet i dagsläget att slå Ystad. Känslan har varit allt annat än bra på slutet. Men idag hade man bestämt sig. Det var resolut och bestämt över hela banan. Fokuserat och koncentrerat. Det var ett tempo och en intensitet i matchen som väl förtjänade en högre nivå än kvalserien, kanske rent av med två lag som i sina bästa stunder är slutspelsmässiga.

 

Idag var det många som var bra, och egentligen ingen som var dålig. Men ska några nämnas speciellt så måste man börja med Oscar Jensen. Oscar var stundtals en levande vägg i H43-målet och landade på en räddningsprocent starx över 50% och var ensam en starkt bidragande orsak till den övertygande segern.

Av utespelarna lyste Sebastian Geissler allra starkast med 8 mål framåt och resolut försvarspel, men även Joakim Bååk visade vilken viktig spelare han är för H43.

 

Jag ska inte sväva iväg för mycket nu, det återstår trots allt två matcher av kvalserien innan vi ens vet om H43 spelare i elitserien den kommande säsongen. Men med dagens seger ser framtiden mycket ljus ut. H43 har nu kvar att möta VästeråsIrsta på bortaplan och avslutar sedan på lördag med att möta OV Helsingborg hemma. Två lag som inte längre har någon chans på elitserieavancemang. Samtidigt ska Ystad och Skånela mötas, och i avslutningsomgången Önnered och Skånela. Ystad, Önnered och Skånela kan alltså inte ta full pott allihopa och därmed är det högst troligt att det räcker med ytterliggare en seger för H43 för att säkra elitseriekontraktet. Men det är dumt att chansa så det är lika bra att spela precis lika bra som man gjorde idag mot Ystad. Och i så fall kommer varken VästeråsIrsta eller OV Helsingborg att ha skuggan av en chans.

 

Ca. 60 mil från Lund pågick samtidigt en kvalseriematch. Långt från slutspelets intensitet och glans försökte H43 skaffa sig ett järngrepp om en av elitserieplatserna till kommande säsong när man mötte Skånela på bortaplan. Det gick inte alls bra. Skånela rivstartade matchen och fick en snabb 5-1 ledning. Ett underläge H43 sedan aldrig lyckades hämta in även om ett tag i den andra halvleken bara var ett mål efter.

32-27 slutade matchen i Skånela-favör. 32 insläppta mål mot ett lag som senaste säsongen spelat i allsvenska talar sitt tydliga språk om kvaliteten på H43:s försvars och målvaktspel. 27 mål framåt är väl kanske okej, men rapporten talar om en ganska trubbig offensiv med dålig skärpa i avsluten.

I och med förlusten väntar nu en riktigt jobbig avslutning av kvalserien. H43 ligger för närvarande tvåa i tabellen, men man gör det på lika många poäng som både Önnered och Skånela fast med något bättre målskillnad. Man har i tur och ordning Ystad, Västerås Irsta och OV Helsingborg kvar att möta. En inte alltför vågad gissning är att det krävs två segrar i de här tre matcherna för att säkra nytt elitseriekontrakt.

Närmast väntar ett Ystads IF som verkligen hittat storformen på nytt efter skiftningar i tränarstaben efter en fiaskobetonad säsong. Senast pulveriserade man Önnered på hemmaplan och i nuvarande form blir man en riktigt tuff nöt att knäcka för H43. Men låt oss hoppas att H43 hittar tillbaka till det spel spm gav den fina inledningen på kvalserien och redan på söndag tar ett stort kliv mot Elitseriespel även säsongen 14/15!

H43 gick genom den första halvan av kvalserien obesegrade. Men när serien vände och man mötte Önnered på bortaplan så kom den första förlusten. Och det var en riktigt sur sådan. Önnered säkrade nämligen segern vid full tid på straffkast.

Att förlora mot ett Önnered som faktiskt visat ganska god form på sistone är absolut inget att skämmas över. Men när man har ett tydligt grepp om matchen med 12 minuter kvar att spela så måste man hantera ledningen bättre. Att låta Önnered göra fyra raka mål och återta initiativet när matchen går in i sitt absoluta slutskede är inte bra, och något vi har sett allt för ofta den gångna säsongen.

Ett par spelare verkar ha gjort en alldeles utmärkt match. Inte minst hade Oscar Jensen en räddningsprocent på 48 och vann målvaktsmatchen ganska klart. Med de förutsättningarna är det faktiskt ganska dåligt att man inte lyckas vinna matchen. Framåt handlade allt för mycket om Zoran Roganovic och Fahrudin Zaimovic, som gjorde 11 respektive 7 mål men som var allt för ensamma. Såväl Joakim Bååk som Mikk Pinnonen och Måns Gerdtsson lämnade planen mållösa, och då är det lätt att anta att H43:s anfallspel blivit alltför enformigt och stereotypt.

H43 har nu tagit blott en poäng på de båda mötena med Önnered. Lite olyckligt då man tapade det fina försprånget man skaffat sig i kvalserien. Man ligger förvisso på en fin andraplats fortfarande som också innebär fortsatt elitseriespel. Men Skånela närmar sig bakifrån och är nu endast två poäng efter på sin fjärdeplats. På onsdag möter H43 just Skånela på bortaplan. Vid en eventuell förlust i den matchen så kommer Skånela upp på lika många poäng, och då har vi en mycket oviss och jobbig avslutning av kvalserien framför oss. Därför behöver jag knappast poängtera hur viktig den matchen är!