Toppmöte
Jag var helt övertygad om att morgondagens möte med Önnered skulle vara en seriefinal. Men två raka förluster för Önnered gör att H43 "bara" möter serietrean när man tagit sig de cirka trettio milen till Göteborg imorgon.
Önnered var länge obesegrade, precis som H43, och kändes som den stora utmanaren om seriesegern. Men två förluster på rad, först mot Hallby hemma och sen mot Rimbo borta har givit H43 ett litet försprång. Det förändrar dock inte förutsättningarna särskilt mycket kring morgondagens möte. En bortamatch mot Önnered är den kanske absolut svåraste uppgiften som finns i allsvenskan så det gäller att vara på tårna från början.
H43 har som bekant elva raka segrar vid det här laget. Spelet blir ständigt bättre, men jag måste erkänna att det stör mig med perioder av nonchalans och övermod i varje match. Mot de flesta lag räcker det med 15-20 minuter där man går för fullt, är fokuserade och gör det man är bra på. Men mot lag som Önnered kan man bli straffade för dålig inställning. Dessutom är det hög tid att vi får se hur bra H43 kan vara om man ger järnet 60 minuter igenom en match.
Med fyra poäng ner till nye tvåan Rimbo, och fem poäng ner till Önnered har H43 faktiskt råd med en förlust. Men jag varken hoppas eller tror att man går in med den inställningen. Däremot kan det möjligen vara en fördel att man kan spela något mer avslappnat än om Önnered skuggat endast en poäng efter.
Elva raka segrar ska bli tolv. För visst kittlar tanken med en säsong som slutar med tjugosex segrar och noll förluster.
Önnered var länge obesegrade, precis som H43, och kändes som den stora utmanaren om seriesegern. Men två förluster på rad, först mot Hallby hemma och sen mot Rimbo borta har givit H43 ett litet försprång. Det förändrar dock inte förutsättningarna särskilt mycket kring morgondagens möte. En bortamatch mot Önnered är den kanske absolut svåraste uppgiften som finns i allsvenskan så det gäller att vara på tårna från början.
H43 har som bekant elva raka segrar vid det här laget. Spelet blir ständigt bättre, men jag måste erkänna att det stör mig med perioder av nonchalans och övermod i varje match. Mot de flesta lag räcker det med 15-20 minuter där man går för fullt, är fokuserade och gör det man är bra på. Men mot lag som Önnered kan man bli straffade för dålig inställning. Dessutom är det hög tid att vi får se hur bra H43 kan vara om man ger järnet 60 minuter igenom en match.
Med fyra poäng ner till nye tvåan Rimbo, och fem poäng ner till Önnered har H43 faktiskt råd med en förlust. Men jag varken hoppas eller tror att man går in med den inställningen. Däremot kan det möjligen vara en fördel att man kan spela något mer avslappnat än om Önnered skuggat endast en poäng efter.
Elva raka segrar ska bli tolv. För visst kittlar tanken med en säsong som slutar med tjugosex segrar och noll förluster.
H43 har kopplat greppet
33-23 mot IFK Ystad idag och säsongens elfte seger. Trots flera perioder av slarvigt spel så övertygade man på något sätt i dagens match. Ett IFK Ystad som överraskade positivt på mig var på intet sätt en enkel motståndare. Men när H43 fokuserade på att göra det man kan och är bra på så visade man med ganska önskvärd tydlighet att man är minst en klass bättre än Ystadlaget.
745 personer och så här långt säsongen bästa publiksiffra på hemmaplan. Stundtals trevlig stämning och jag hoppas att lundapubliken hittar till arenan framöver för att stötta laget som vägrar förlora.
Zoran Roganovic glimtade till och visade stundtals det register som år efter år gjort honom till elitseriens bäste spelare. I dagens H43, och i allsvenskan behöver han inte ta lika mycket ansvar och synas lika mycket, men det råder inget tvivel om vem som är bäst.
Men idag överglänstes han nog ändå av Martin Karlsson. Martins insats var nära nog fläckfri. Ett missat friläge i mitten på den andra halvleken är väl det ända man möjligen kan ha åsikter om. Men annars en prickfri insats såväl framåt som bakåt och i mina ögon hans bästa insats hittills i H43-tröjan. Efter en lite svajjig säsongsinledning har Martin bara blivit bättre och bättre.
H43 fick något överraskande hjälp av Hallby som slog Önnered på bortaplan i måndags. Därför har man nu kopplat ett litet grepp om serieledningen. Ett grepp som kan utökas rejält om man själv slår Önnered på bortaplan nästa lördag.
745 personer och så här långt säsongen bästa publiksiffra på hemmaplan. Stundtals trevlig stämning och jag hoppas att lundapubliken hittar till arenan framöver för att stötta laget som vägrar förlora.
Zoran Roganovic glimtade till och visade stundtals det register som år efter år gjort honom till elitseriens bäste spelare. I dagens H43, och i allsvenskan behöver han inte ta lika mycket ansvar och synas lika mycket, men det råder inget tvivel om vem som är bäst.
Men idag överglänstes han nog ändå av Martin Karlsson. Martins insats var nära nog fläckfri. Ett missat friläge i mitten på den andra halvleken är väl det ända man möjligen kan ha åsikter om. Men annars en prickfri insats såväl framåt som bakåt och i mina ögon hans bästa insats hittills i H43-tröjan. Efter en lite svajjig säsongsinledning har Martin bara blivit bättre och bättre.
H43 fick något överraskande hjälp av Hallby som slog Önnered på bortaplan i måndags. Därför har man nu kopplat ett litet grepp om serieledningen. Ett grepp som kan utökas rejält om man själv slår Önnered på bortaplan nästa lördag.
En bra dag
Utan att på något sätt vara onödigt negativ kan jag nog konstatera att vi H43-supporters upplevt ganska många motgångar de senaste säsongerna. Ett herrlag som succésivt blivit allt sämre, fram till denna säsongen i alla fall, och ett damlag som förvisso tog ett snabbt och imponerande kliv upp i elitserien men som sedan har haft svårt att hävda sig trots en uttalade målsättning att avancera i tabellen.
Därför känns det fantastiskt roligt en sån här dag när herrarna tog tionde raka segern i allsvenskan och damerna samtidigt tog en härlig seger på bortaplan mot Caperiotumba. I damernas fall en direkt livsviktig sådan om man vill vara med och konkurrera på allvar om en slutspelsplats framåt vårkanten.
Herrarna begav sig idag till smålands djupaste skogar och bortamatch mot Alstermo. Ett Alstermo som inlett säsongen överraskande bra och i dagens match stod upp fantastiskt bra mot ett H43 som fick anstränga sig för att bärga segern. 29-26 vinner H43 till slut matchen med. Efter att tidigt ha skffat sig en ganska rejäl ledning får man sedan inrikta sig på att hålla ett väl kämpande Alstermo på behörigt avstånd.
Med Jacob Anderberg avstängd efter sitt andra röda kort senast, och med Nemanja Cvetinovic fortfarande på skadelistan gick H43 runt på något mindre folk än normalt. Bäste målskytt blev Fahrudin Zaimovic med sju mål. Och Martin Karlsson gjorde med sina fem mål att Jacob Anderberg inte saknades offensivt i alla fall.
En härlig dag av vara H43:are hur som helst. Låt dem gärna bli flera!
Därför känns det fantastiskt roligt en sån här dag när herrarna tog tionde raka segern i allsvenskan och damerna samtidigt tog en härlig seger på bortaplan mot Caperiotumba. I damernas fall en direkt livsviktig sådan om man vill vara med och konkurrera på allvar om en slutspelsplats framåt vårkanten.
Herrarna begav sig idag till smålands djupaste skogar och bortamatch mot Alstermo. Ett Alstermo som inlett säsongen överraskande bra och i dagens match stod upp fantastiskt bra mot ett H43 som fick anstränga sig för att bärga segern. 29-26 vinner H43 till slut matchen med. Efter att tidigt ha skffat sig en ganska rejäl ledning får man sedan inrikta sig på att hålla ett väl kämpande Alstermo på behörigt avstånd.
Med Jacob Anderberg avstängd efter sitt andra röda kort senast, och med Nemanja Cvetinovic fortfarande på skadelistan gick H43 runt på något mindre folk än normalt. Bäste målskytt blev Fahrudin Zaimovic med sju mål. Och Martin Karlsson gjorde med sina fem mål att Jacob Anderberg inte saknades offensivt i alla fall.
En härlig dag av vara H43:are hur som helst. Låt dem gärna bli flera!
Nionde raka
Två veckor spelledigt med landslagsuppehåll tog slut på söndagen. H43 besegrade Lindesberg med 33-22. En trevande första halvlek följdes upp av en bra andra halvlek och Lindesberg var egentligen aldrig nära att på allvar kunnar rubba H43.
Det såg annars tveksamt ut inledningsvis. Lindesberg spelade ett utgrupperat försvarspel som H43 hade svårt för. Att man dessutom drogs ner i Lindesbergs lägre tempo gjorde inte saken bättre. 0-2 och sju minuter innan Zoran Roganovic gjorde H43:s första mål talar sitt tydliga språk.
Men det blev bättre allt eftersom. Ett anfallspel där kollektivet fick segra istället för någon enskild spelare visades upp långa stunder av andra halvlek. Zoran var duktig, och personligen tycker jag även att Martin Karlsson förtjänar ett plus för hans ständiga slit, såväl framåt som bakåt.
Bäste H43:are blev dock Nebojsa Simic. Han kom in i andra halvlek i vad som måste ha varit ett förbestämt byte då Philip Ståhl var bäste H43:are i den första halvleken. Nebojsa inledde med en räddning och agerade sedan levande vägg stundtals. Såväl Nebojsa som Philip visade idag med eftertryck att H43 verkligen inte har några som helst bekymmer på målvaktsidan, något jag oroade mig för inför säsongen.
H43 leder allsvenskan, är alltjämt obesegrade och det finns inte mycket att klaga på. Ska jag hitta något så kan jag i det långa perspektivet oroa mig för att unga spelare som Adam Sandgren och Robin Bergqvist får allt mindre speltid. I dagens match kändes det ganska tydligt att Christoffer Geissler inte hade en av sina bästa dagar på jobbet, även om han spelade upp sig allt eftersom. Kos valde då att matcha en uppställning med Joakim Bååk i mitten istället för att ge Adam eller Robin chansen.
Nu är det inte tal om någon social verksamhet och så länge H43 vinner matcherna har Kos gjort sitt jobb. Men ingen eller väldigt lite speltid kan vara förödande för unga spelares utveckling, och i alla fall i fallet Adam Sandgren känns det dessvärre som att hans utveckling inte har tagit den riktning vi hoppas på.
Men säsongen är lång och chanserna lär fortsätta dyka upp. Ju bättre det går för laget, desto lättare är det att ge många spelare speltid.
Det såg annars tveksamt ut inledningsvis. Lindesberg spelade ett utgrupperat försvarspel som H43 hade svårt för. Att man dessutom drogs ner i Lindesbergs lägre tempo gjorde inte saken bättre. 0-2 och sju minuter innan Zoran Roganovic gjorde H43:s första mål talar sitt tydliga språk.
Men det blev bättre allt eftersom. Ett anfallspel där kollektivet fick segra istället för någon enskild spelare visades upp långa stunder av andra halvlek. Zoran var duktig, och personligen tycker jag även att Martin Karlsson förtjänar ett plus för hans ständiga slit, såväl framåt som bakåt.
Bäste H43:are blev dock Nebojsa Simic. Han kom in i andra halvlek i vad som måste ha varit ett förbestämt byte då Philip Ståhl var bäste H43:are i den första halvleken. Nebojsa inledde med en räddning och agerade sedan levande vägg stundtals. Såväl Nebojsa som Philip visade idag med eftertryck att H43 verkligen inte har några som helst bekymmer på målvaktsidan, något jag oroade mig för inför säsongen.
H43 leder allsvenskan, är alltjämt obesegrade och det finns inte mycket att klaga på. Ska jag hitta något så kan jag i det långa perspektivet oroa mig för att unga spelare som Adam Sandgren och Robin Bergqvist får allt mindre speltid. I dagens match kändes det ganska tydligt att Christoffer Geissler inte hade en av sina bästa dagar på jobbet, även om han spelade upp sig allt eftersom. Kos valde då att matcha en uppställning med Joakim Bååk i mitten istället för att ge Adam eller Robin chansen.
Nu är det inte tal om någon social verksamhet och så länge H43 vinner matcherna har Kos gjort sitt jobb. Men ingen eller väldigt lite speltid kan vara förödande för unga spelares utveckling, och i alla fall i fallet Adam Sandgren känns det dessvärre som att hans utveckling inte har tagit den riktning vi hoppas på.
Men säsongen är lång och chanserna lär fortsätta dyka upp. Ju bättre det går för laget, desto lättare är det att ge många spelare speltid.
Tidernas match
Persoligen anser jag att man inte ska gödsla med superlativ i onödan. Vi är annars duktiga på att måla upp förutsättningar och betydelser kring matcher som inte är riktigt sanningsenliga. Men om inte gårdagens elitseriematch mellan IFK Kristianstad och Lugi är lite av tidernas match i den svenska elitserien så vet jag inte vad som skulle vara det. I synnerhet inte om tar i beaktning att det rörde sig om "serielunk" i början av november, och inte någon het slutspelsmatch framåt vårkanten.
Seriefinal, skånederby, 4723 personer på läktaren, ett stort medialt intresse. Förutsättningar som knappast är vardagsmat i handbollsverge. Och när det gäller publiksiffran och det mediala intresset får det till och med ses som en utopi för merparten av handbollsverige.
Lugitränaren Tomas Axnér påpekade efter matchen att stämningen i Kristianstad Arena påminner om den i Bundesliga och är något som varje elitseriespelare måste lära sig tycka om och hantera. Spelare som i dagsläget är ovana vid den högljudda publiken uppträder ibland skärrat i matchinledningen och bjuder på enkla misstag. I detta faktum ligger en enorm hemmaplansfördel för de orangeklädda spelarna. Igår ledde det till en tidig Kristianstadledning som Lugi aldrig klarade av att hämta ikapp, även om man var nära i slutet. 22-20 slutade matchen.
För svensk handboll är givetvis det enorma intresset i Kristianstad fantastiskt roligt. Det leder till ökat intresse, ökade intäkter, och än så länge kan delar av handbollsverige åka snålskjuts på framgångarna i nordostskåne. Men på sikt måste intresset i övriga sverige närma sig. Gårdagens övriga fyra elitseriematcher hade tillsammans ett lägre åskådarantal än vad matchen Kristianstad-Lugi hade ensamt.
Som anhängare till allsvenska H43 känns det kanske lite bittert att elitserien i handboll känns lite hetare än på bra länge, i alla fall för oss i skåne. Två lag i den absoluta serietoppen, och frånsett Sydsvenskan så har media ökat sin bevakningen känns det som. Även på riksnivå där svt ger handbollen ett ökat utrymme. Matcher som den i Kristianstad igår behöver bli vanligare. Då kommer handbollen att ges ännu mer utrymme.
Seriefinal, skånederby, 4723 personer på läktaren, ett stort medialt intresse. Förutsättningar som knappast är vardagsmat i handbollsverge. Och när det gäller publiksiffran och det mediala intresset får det till och med ses som en utopi för merparten av handbollsverige.
Lugitränaren Tomas Axnér påpekade efter matchen att stämningen i Kristianstad Arena påminner om den i Bundesliga och är något som varje elitseriespelare måste lära sig tycka om och hantera. Spelare som i dagsläget är ovana vid den högljudda publiken uppträder ibland skärrat i matchinledningen och bjuder på enkla misstag. I detta faktum ligger en enorm hemmaplansfördel för de orangeklädda spelarna. Igår ledde det till en tidig Kristianstadledning som Lugi aldrig klarade av att hämta ikapp, även om man var nära i slutet. 22-20 slutade matchen.
För svensk handboll är givetvis det enorma intresset i Kristianstad fantastiskt roligt. Det leder till ökat intresse, ökade intäkter, och än så länge kan delar av handbollsverige åka snålskjuts på framgångarna i nordostskåne. Men på sikt måste intresset i övriga sverige närma sig. Gårdagens övriga fyra elitseriematcher hade tillsammans ett lägre åskådarantal än vad matchen Kristianstad-Lugi hade ensamt.
Som anhängare till allsvenska H43 känns det kanske lite bittert att elitserien i handboll känns lite hetare än på bra länge, i alla fall för oss i skåne. Två lag i den absoluta serietoppen, och frånsett Sydsvenskan så har media ökat sin bevakningen känns det som. Även på riksnivå där svt ger handbollen ett ökat utrymme. Matcher som den i Kristianstad igår behöver bli vanligare. Då kommer handbollen att ges ännu mer utrymme.
En nystart
Sveriges herrlandslag spelade igår sin första tävlingsmatch sedan OS-silvret bärgades i augusti månad. Ett lag som till vissa delar bestod av nya spelare, eller spelare som fick betydligt mer ansvar än tidigare hade inga större problem att besegra Ukraina. Men det var heller inte tal om att övertyga eller att springa ifrån Ukraina i en match som slutade med seger 27-23.
Tyvärr passade jag inte på att titta på landslagshandboll när nu Lund stod som spelplats, något jag kanske borde. Men istället bevittnade jag matchen framför teven och tycker att det stundtals var en ganska trevlig handbollsmatch. Ukraina bjöd bättre motstånd än jag väntat mig samtidigt som Sverige åtminstone inledningsvis inte var så bra som man kunnat förvänta sig. Avsaknaden av Tobias Karlsson och Magnus Jernemyr i mittförsvaret märktes främst i den första halvleken och Ukraina fick komma till lite väl enkla avslut.
Annars finns det många som förtjänar ett plus. Jonas Källman och Jonas Larholm drar upp åldersnittet i ett lag som annars till stora delar består av spelare i dryga 20-års åldern, spelare som har framtiden för sig och som ska leda Sverige till nya framgångar. Givetvis saknades Kim Andersson som tackat för sig, men Johan Jakobsson förtjänar beröm för att han gör det han är bra på. Och Albin Tingsvall gjorde det med beröm godkänt under de 10 minuter han fick spela.
Spelare som Kim Ekdahl Du Rietz, Andreas Nilsson och Niclas Ekberg var framstående och tog också mycket ansvar i det svenska laget. Unga spelare som redan nu visar att dem både kan och vill fylla luckan efter spelare som redan har eller kommer att falla för åldersstrecket.
En fyramålsseger mot Ukraina imponerar kanske inte. Men ett generationsskifte är aldrig enkelt, och någonstans är det viktigare nu att vinna matcherna och kvala in till mästerskapen oavsett hur det ser ut, än att göra det på ett imponerande sätt.
Dryga 2800 personer kom till Fof Arena och skapade en trevlig inramning. Detta bevisar också att det finns ett handbollsintresse i Lund med omnejd, vilket gör det än mer förvånande att lundaborna är så motvilliga att gå på handboll när det är H43 eller Lugi som spelar. Lundaklubbarna har en rejäl utmaning i att få de personer som mer än gärna tittar på landslaget att också komma och titta på elitserie och allsvensk handboll.
Från igår tål också att nämnas att Zoran Roganovic och Nebojsa Simic vann em-kval matchen borta mot Tyskland med sitt Montenegro. Oerhört kul för dem, och samtidigt sätter det kanske Sveriges förlust mot Montenegro i vm-kvalet i ett lite annat perspektiv. Kanske är det så att Montenegro börjar bli att räkna med i handbollseuropa!
Tyvärr passade jag inte på att titta på landslagshandboll när nu Lund stod som spelplats, något jag kanske borde. Men istället bevittnade jag matchen framför teven och tycker att det stundtals var en ganska trevlig handbollsmatch. Ukraina bjöd bättre motstånd än jag väntat mig samtidigt som Sverige åtminstone inledningsvis inte var så bra som man kunnat förvänta sig. Avsaknaden av Tobias Karlsson och Magnus Jernemyr i mittförsvaret märktes främst i den första halvleken och Ukraina fick komma till lite väl enkla avslut.
Annars finns det många som förtjänar ett plus. Jonas Källman och Jonas Larholm drar upp åldersnittet i ett lag som annars till stora delar består av spelare i dryga 20-års åldern, spelare som har framtiden för sig och som ska leda Sverige till nya framgångar. Givetvis saknades Kim Andersson som tackat för sig, men Johan Jakobsson förtjänar beröm för att han gör det han är bra på. Och Albin Tingsvall gjorde det med beröm godkänt under de 10 minuter han fick spela.
Spelare som Kim Ekdahl Du Rietz, Andreas Nilsson och Niclas Ekberg var framstående och tog också mycket ansvar i det svenska laget. Unga spelare som redan nu visar att dem både kan och vill fylla luckan efter spelare som redan har eller kommer att falla för åldersstrecket.
En fyramålsseger mot Ukraina imponerar kanske inte. Men ett generationsskifte är aldrig enkelt, och någonstans är det viktigare nu att vinna matcherna och kvala in till mästerskapen oavsett hur det ser ut, än att göra det på ett imponerande sätt.
Dryga 2800 personer kom till Fof Arena och skapade en trevlig inramning. Detta bevisar också att det finns ett handbollsintresse i Lund med omnejd, vilket gör det än mer förvånande att lundaborna är så motvilliga att gå på handboll när det är H43 eller Lugi som spelar. Lundaklubbarna har en rejäl utmaning i att få de personer som mer än gärna tittar på landslaget att också komma och titta på elitserie och allsvensk handboll.
Från igår tål också att nämnas att Zoran Roganovic och Nebojsa Simic vann em-kval matchen borta mot Tyskland med sitt Montenegro. Oerhört kul för dem, och samtidigt sätter det kanske Sveriges förlust mot Montenegro i vm-kvalet i ett lite annat perspektiv. Kanske är det så att Montenegro börjar bli att räkna med i handbollseuropa!
