Oskars handbollsblogg

Endast timmar återstår av 2012 när jag skriver detta. H43:s herrar leder allsvenskan. Man gör det obesegrade efter 13 segrar och 1 oavgjord match. Allting är frid och fröjd och tillfredställelsen i att vara H43:are är troligtvis större än på många år. Då är det också lätt att glömma allt som hände under årets framförallt fyra första månader. Den ena tråkigheten efter den andra skakade H43 och ska jag gå igenom allt kan jag nog hålla på i timmar.

 

Men det hela började hur som helst den 16:e januari. Det var då beskedet kom från H43:s styrelse att man på grund av dålig ekonomi ej skulle få behålla sin elitlicens utan skulle spela allsvensk handboll säsongen 2012-2013. För det var så det var, och inget frivilligt beslut att dra sig ur elitserien. Att det sen inte framgick med all önskvärd tydlighet är något annat.

 

H43:s styrelse tog med all säkerhet ett beslut som man kände sig tvingade till. Ekonomin hade länge varit i gungning och man kan inte ge en patient konstgjord anding hur länge som helst. Däremot anser jag fortfarande att tillvägagångsättet lämnade mycket övrigt att önska. Inte minst borde man informerat personer i klubben om det dåliga läget innan man basunerade ut allt i media. Att spelarna inte hade en aning om hur dåligt ställt det var ger styrelsen ett absolut bottenbetyg i kommunikation.

 

Men säg det onda som inte för något gott med sig. Och det engagemang och intresse som följde för att rädda H43 var alldeles makalöst. Om jag inte minns fel så samlades 850 000 kronor in. Över 70 personer ansåg sig villiga att göra en ideell insats för klubben, och dryga 200 personer tecknade sig för årskort för kommande säsong. Plötsligt såg framtiden ljusare ut igen.

 

Johan Brännberg stack till Hästö, Daniel Lindqvist ville inte spela handboll om han inte visste att lönen kom den 25:e varje månad. Men övriga spelare valde att stanna kvar, med reducerad lön, och kämpa för H43:s elitserieexistens. Insatserna under våren räckte till en säkrad kvalserieplats, och förhoppningen att man skulle vara bättre än de allsvenska lagen var ganska stor.

 

Men tyvärr fortsatte tråkigheterna att komma. I samband med en lagfest hade Fredrik Creutz oprovocerat slagit Christoffer Fors i ansiktet. Creutz blev avstängd av klubben men gavs en chans att bättre sig. Christoffer Fors mådde dåligt av händelsen och när Creutz så småningsom var tillbaka i spel vägrade Christoffer Fors att spela. Interna stridigheter var knappast vad H43 behövde just där och då, och kvalserien blev inte vad man hoppats på. Den 2:e maj var degraderingen ett faktum efter förlust borta mot Lindesberg med 32-35. Efter tolv säsonger i elitserien var H43 på nytt ett allsvenskt lag.

 

I detta läget kändes det ganska osäkert vilken framtid H43 gick till mötes. Klubben hade sedan tidigare gjort klart med Veroljub "Kos" Kosovac som ny tränare. Men vilka spelare skulle han ha att tillgå. Den 10:e maj kom beskedet som alla väntat på. Zoran Roganovic stannar kvar och följer med H43 ner i allsvenskan. Ett troligtvis nödvändigt besked för det ena starka namnet efter det andra som senare presenterades som nyförvärv. Ett H43 med bättre ordning på finanserna, för man verkligen hoppas i alla fall, kunde presentera en med allsvenska mått mätt oerhört stark trupp, och en trupp som hittils svarat bra mot förväntningarna.

 

Om ett par timmar tar 2013 vid. Och förhoppningarna är goda att 2013 innebär elitseriespel på nytt för H43:s herrar. Tolv matcher återstår och mycket kan hända så vi ska väl inte ta ut något i förskott. Men ett gott slut och ett gott nytt år med förhoppning om H43-framgångar önskas alla mina läsare.

Efter ett dubbelmöte med HK Eskil och fjorton spelade omgångar av allsvenskan väntar nu ett rekordlångt speluppehåll för H43:s herrar. Då Zoran Roganovic och Nebojsa Simic ska spela vm med sitt Montenegro spelas inte nästa match förrän den 29:e januari då bortamatch mot Lindesberg väntar.

För egen del avslutar jag härmed ett lite oförutsett blogg-uppehåll. Halsont, feber, kräksjuka och förkylning har kommit och gått och avlöst varandra. Orken och lusten att blogga har inte funnits och jag hoppas att ni har överseende med detta.

 

De båda mötena med Eskil innebar två planenliga segrar. Men det var knappast med någon övertygande segermarginal, och vad jag har förstått rörde det sig mer om två dagar på jobbet än två matcher där man kommer upp i nivå. Zoran Roganovic har visat lite vm-form på slutet, eller om man så vill så har vi sett lite av den gamle Zoran igen som öser in mål och som är lagets bäste spelare. Men kollektivt känns det fortfarande inte riktigt som om man får till det över sextio minuter.

 

Med fjorton omgångar bakom oss, och tolv kvar att spela kan vi i alla fall konstatera att H43 kopplat ett rätt så klart grepp om den allsvenska serieledningen. Sex poängs marginal ner till nya tvåan OV Helsingborg ger helt klart en hel del arbetsro inför våren, och H43 har satt sig precis i den sits man vill vara. Men viss varning bör ändå utfärdas. OV Helsingborg har verkligen börjat övertyga, och efter en trög start ligger man nu tvåa, bakom H43, och med en stark vår samtidigt som H43 slarvar i någon match kan OV bli en utmanare på allvar. Sista omgången i allsvenskan spelas mellan just H43 och OV Helsingborg. En direkt avgörande match i sista omgången kittlar förvisso, men är något jag helst slipper.

 

Höstens positiva överraskning måste annars vara Rimbo. Länge låg man bara någon enstaka poäng efter H43 och radade upp flera segrar. Men några förluster på slutet gjorde att man tappade lite mark, men en tredjeplats i tabellen är ändå över förväntan. Återstår att se om man kan följa upp en stark höst på ett bättre sätt denna säsongen än vad man mäktade med förra säsongen, då man framåt vårkanten sjönk som en sten i tabellen. I sammanhanget tål kanske att nämnas att jag tycker H43:s bästa insats rent spelmässigt i år kom i hemmamatchen mot just Rimbo. Där och då var det en insats som var svår att bedömma. Men allt eftersom Rimbo bitit sig fast i serietoppen blir det allt tydligare att H43 stod för en bra match.

 

Höstens negativa överraskning är helt klart Lindesberg. Man har förvisso haft ekonomiska problem och blivit av med en hel del spelare. Men många bra spelare finns kvar, och med den trupp man förfogar över ska man inte ligga i botten av allsvenskan. Lindesberg går en jobbig vår till mötes, och får man inte till något flyt kommer degradering eller kval neråt att vara ett faktum. 2000-talets pigga nykomling i elitserien kan vara på väg att försvinna från toppen i svensk handboll.

 

Till sist får jag önska alla mina läsare en riktigt God Jul. Passa på att njuta av ledighet, god mat och trevligt sällskap. Det tänker jag göra!

 

 

En match för Lund står för dörren. På söndag när H43 tar emot HK Eskil från Eskilstuna är det den numera årliga traditionen där H43:s sponsorer bjuder på entrén. Ett trevligt inslag som brukar locka ganska mycket folk, folk som annars inte går på handboll. I år tar man dessutom tillfället i akt och bjuder på lite mingel och adventsfika dryga timmen innan avkast. Målet är att slå det allsvenska publikrekordet. Ett rekord som sattes så sent som i söndags i samband med invigningen av nya Helsingbor Arena. Då kom 2708 åskådare för att bevittna mötet mellan OV Helsingborg och Hallby.

 

H43 lockar till publikfest enligt sin hemsida. Kalla mig gärna negativ och pessimistisk nu men tillåt mig tvivla. Välfyllda läktare innebär nämligen inte per automatik publikfest om ni frågar mig. Och i en stad som Lund där handbollsintresset har sviktat betänkligt de senaste åren är det inte heller någon självklarhet att fri entré leder till just välfyllda läktare. H43 har i år ett publiksnitt okmring 500 åskådare.

 

Lundaborna har heller inte ett rykta av sig att skapa god stämning. Klappa händerna blåa och skrika sina röster hesa. Och inte heller är man speciellt benägna att klä sig i blått, eller vinrött, för att skapa en härlig inramning. I Lund tittar gemene man på handboll och klappar lite artigt åt en bra prestation. Jag ska givetvis inte dra alla över en kam. Jag vet att jag har läsare som är bänkgrannar med mig i arenan, och tillsammans brukar vi skapa ganska god stämning. Men i en arena för dryga 3000 personer går det inte att få en stark ljudkuliss om endast tiotalet personer anstränger sig.

 

Detta är knappast något unikt för Lund utan ett problem i stora delar av handbollsverige. Vid minst ett tillfälle i år har elitserieklubbarna haft krismöte kring de sviktande publiksiffrorna. Det finns dock ett lysande undantag. Något säkert de allra flesta känner till vid det här laget; IFK Kristianstad.

 

Kristianstad har i dagsläget ett publiksnitt som är i paritet med FoF Arenas maxkapacitet, men också supporterkultur som gör att hela hallen hänger med och engagerar sig i matcherna. I Kristianstad skapas en ljudkullis som kan få bortaspelare att börja darra. Kristianstad har om jag minns rätt just nu 14 raka hemmamatcher utan förlust, och hemmapubliken har med all säkerhet en stor del i detta.

 

För inte särskilt länge sedan rasade dock en liten debatt, främst på twitter, angående Kristianstadspublikens osportslighet. Det var efter mötet mot Lugi där Anders Hallberg blev utbuad varje gång han hade bollen efter en incident där han blivit golvad av hemmalagets Anton Lindskog med rött kort som följd. Hemmapubliken ansåg säkert att Hallberg filmat och ville uppmärksamma honom på detta.

 

Givetvis kan man tycka att detta beteende är osportsligt. Och jag ska på en gång erkänna att om det drabbat en H43-spelare hade jag säkert varit rejält irriterad. Men någonstans måste handbollens intensitet, passion och hjärta få lov att följa med upp på läktaren. Handbollen behöver fler hängivna supportrar, enögda supportrar som bara ser till sitt eget lags bästa. Kollar man på fotbollen och hockeyn som är landets två största publiksporter så är händelser likt den jag beskriver ovan vardagsmat.

 

Personligen händer det nästan i varje match att jag skriker svordomar eller andra känsloyttringar. Gärna mot domarna om dessa har blåst ett tveksamt domslut mot H43. Och det händer inte allt för sällan att folk vänder sig om, blänger surt på mig och ger mig en känsla av att jag bara är till besvär. För mig känns det tråkigt då spontana känsloyttringar är en del av supporterskapet för mig.

 

Rykten gör gällande att Lugis sportchef Emme Adébo vid upprepade tillfällen bett Lugis hejaklack om ett korrekt agerande. Vilket inneburit färre hata-ramsor bland annat. Idag ser vi inte mycket till Lugi-klack på matcherna och kanske kan detta vara en bidragande orsak. Människor som vill höras, stötta sitt eget lag, och göra allt för att få motståndarna i obalans vill oftast inte ha för mycket pekpinnar, och för att handbollen ska bli en starkare publiksport är detta troligtvis det sista som behövs, även om jag verkligen hoppas att handbollen även i framtiden kan behålla sin lite mer familjära anda och inte närma sig fotbollens och hockeyns problem med läktaroroligheter.

 

Elva segrar i rad fick räcka den här gången. Önnered blev en tuff nöt att knäcka för H43 som fick nöja sig med oavgjort, 24-24 i toppmötet. Tolfte raka segern infann sig alltså inte, men man har fortfarande inte förlorat i allsvenskan.

H43 kopplade snabbt ett litet grepp om matchen och ledde med ett par mål under den första halvlekens första hälft. I detta skede av matchen borde man också ha skaffat sig en större ledning. Men dubbla straffmissar av Joakim Bååk och andra missade frilägen gjorde att Önnered istället kunde gå ikapp och förbi i slutet av halvleken.

En jämn andra halvlek följde där lagen turades om att ha ledningen. H43 hade chansen att avgöra på slutet men lyckades inte, och kanske var det rättvist att lagen fick dela på poängen till slut.

Enligt rapporterna ska Önnered ha koncentrerat sitt försvar för att störa H43:s niometersspel så mycket som möjligt, bland annat med en punktmarkering på Zoran Roganovic. Något man också lyckades med då ingen av H43:s spelare på nio meter fick den utdelning man är van vid. Istället öppnade det upp för Nemanja Cvetinovic på kanten som äntligen var tillbaka från skada. 6 mål och bäste H43-målskytt. Även Pavle Karacic på andra kanten ska ha varit duktig liksom Nebojsa Simic i målet.

Önnered hade en mycket duktig målvakt i Adam Krantz som ställde till besvär för H43:s skyttar matchen igenom. Och i Andreas Ungesson har man en tvåvägsspelare av rang. Andreas med elitserierutin från både Sävehof och Aranäs blev Göteborgslagets bäste målskytt, men är också en erkänt duktig försvarare.

Lite synd är det givetvis att segersviten är bruten, men kanske är det någonstans bra för allsvenskan att H43 inte går loss för stort för tidigt och dödar all spänning med alltför många omgångar kvar. Man är fortfarande i förarsätet med Önnered fem poäng efter. Rimbo kan vid vinst mot Eskil imorgon vara tre poäng efter. Så länge H43 är i topp är det roligt med en serie som lever!