13 mål framåt ger inga vinster
Lundaderby brukar innebära mer kamp än skönspel. Kvällens match var inget undantag. Två bra försvar och två riktigt bra målvakter gav en oerhört målsnål tillställning som knappast gladde särskilt många handbollsvänner runt om i landet, förutom de Lugisupportrar som fick fira segern. Matchen slutade med de osannolika siffrorna 18-13.
Det var kamp och tuffa tag redan från början. Två lag som redan från början lade fokus på försvarsspelet. Utdelningen framåt var skral och ställningen 1-1 efter sju minuters spel säger väl egentligen det mesta. Det var också i den vevan som Zoran Roganovic fick ett rött kort efter att ha gått hårt åt Joakim Bååk. Ganska hårt dömt om ni frågar mig, men samtidigt var det farligt spel och rent principiellt ska sådant beivras.
Det röda kortet ställde definitivt till det för Lugi en stund som hade svårt för att forcera H43:s försvarsspel. Och längst bak stod en för dagen fullkomligt lysande Oscar Jensen. Problemet för H43 var att man hade om möjligen ännu svårare att forcera Lugis försvar, och att Espen Christensen i Lugis mål var ännu mer lysande. Halvtidsresultatet 9-6 känns spontant som det mest målsnåla i elitserien på väldigt lång tid.
Andra halvlek såg väl i stort lika dan ut. Bra försvars och målvaktsspel, betydligt sämre anfallsspel. Den andra halvleken jämnade också ut antalet röda kort eftersom Jacob Anderberg gjorde en fullkomligt vansinnig grej när han greppade tag i Hampus Jildenbäcks ben eller fot när denne hoppade upp på ett friläge. Denna typ av tilltag vill jag verkligen inte se på handbollsplanen, och hur blå jag än må vara så borde såna här saker nog rendera åtminstone en matchs avstängning.
Att släppa in 18 mål i ett derby är riktigt bra. Försvarsspelet förtjänar givetvis beröm, och Oscar Jensen gjorde nog sin bästa insats i H43-tröjan kändes det som. Men tyvärr så kommer ju det hela lite i skuggan av att man endast mäktar med att göra 13 mål framåt. Det är verkligen inte bra. Det ska erkännas att Lugi står för en stark försvarsinsats, och Espen Christensen hade 65% räddningar vilket är helt sanslöst. Men det beror ju också lite grann på vilka skott han får på sig, och det är knappast så att H43:s skyttar satte honom på några svårare prov ikväll.
H43 har stora problem i sitt anfallspel, det har man sett hela säsongen. Det känns som att fler spelare måste gå mer rakt på mål. Och dessutom måste man få med såväl kanter som linjespelare på ett bättre sätt. Det låter kanske enkelt men det är det givetvis inte.
Någonstans får vi ändå se kvällens match som ett litet fall framåt jämfört med den senaste matchen mot Drott. Idag kämpar man hela vägen och håller ner antalet insläppta mål. Man släpper ju faktiskt in 20 mål mindre idag jämfört med hur det var mot Drott. Och det är starkt. Men samtidigt ska man vara medveten om hur det hade kunnat se ut om Oscar Jensen haft en lite sämre dag, då hade vi talat om en fullständig förnedring!
Bedrövligt
Har på nytt haft lite problem när jag försöker publicera inlägg från en app på I-pad. Vet inte vad det beror på. Men tyvärr gör det att det återigen blir ett försenat inlägg efter matchen i onsdags.
Jag jobbade igår kväll och kunde inte följa matchen mot Hk Drott i Halmstad. Och det kanske var lika bra det, för en förlust mot ett annat lag från tabellens nedre halva med tretton mål (38-25), hade troligen gjort mig ursinnig.
Eftersom jag inte såg matchen tänker jag inte ge mig på att skriva något som liknar ett matchreferat. Men slutresultatet i sig skapar ju ganska många åsikter.
H43 har inte rosat marknaden i år, inte alls. Men är det något positivt man kunnat hitta i princip i varje match så är det att man aldrig fallit igenom. Istället för att låta siffrorna rinna iväg har man kämpat hela vägen och de många förlusterna har i de flesta fallen stannat vid ett fåtal mål. Men igår kom alltså den där totala genomklappningen som brutalt trycker självförtroende och framtidshopp i botten hos alla som på något sätt engagerar sig i H43.
Varför blir det så här? Den frågan känns som en ständig upprepning i den här bloggen. Men tyvärr är den ofta befogad. Och tyvärr måste jag sätta ett visst frågetecken för hur det står till med proffsigheten i H43:s trupp. Det är allt för många gånger nu som spelarna inte riktigt känts hundra procent förberedda för uppgiften när matcherna dragit igång.
Det yttersta ansvaret för det har tränare Robert "Knirr" Andersson och ingen annan. I tränarsysslan ingår att se till att spelarna är väl förberedda för att prestera sitt yttersta, både fysiskt och mentalt så fort det är match. Men innan vi ska såga Knirr jäms med fotknölarna så är det viktigt att poängtera att spelarna faktiskt har ett ganska stort egenansvar här också. Är du elitspelare i handboll så ska du börja förbereda dig för match redan kvällen innan. Då ska fokus ligga på att sova rätt och äta rätt och allting annat som gör att du kommer så väl förberedd som möjligt till match. Utan att veta, och med risk för att låta anklagande så är jag inte säker på att så är fallet på att händer och fötter.
det kommer många kommentarer på den här bloggen om att det är dags att ge Knirr sparken. Och visst kan man göra det. Frågan är bara vad det leder till. Nu såg jag inte matcher igår och kan därför inte uttala mig om just den coachinsatsen. Men det lustiga är att jag personligen tyckte att coachningen i den senaste matchen mot Ricoh var den bästa så här långt. Då gjorde Knirr vad han kunde, och det var knappast hans fel att vissa spelare inte kom upp i nivå den gången. Dock var det ju lite märkligt att han i den andra halvleken bytte ut 47-procentiga Oscar Jensen mot en för dagen iskall Torbjörn Jacobsson.
Oavsett vad man tycker om ett eventuellt tränarbyte så är det väl så att H43:s ledning snart måste börja fundera på om man vill göra en förändring. Jag skulle tro att man behöver tre segrar till för att vara helt säkra på en kvalserieplats framåt våren. Bättre än så är inte Önnered. Och ska en eventuell ny tränare hinna göra tillräckligt stor skillnad till en eventuell kvalserie så behöver han få tid på sig, så det gäller att inte vänta för länge.
Imorgon väntar säsongens andra lundaderby. I ett derby kan förvisso allt hända, och även om Lugi stod för en stabil insats mot Önnered senast så har man knappas visat fin form på slutet. Men jag måste väl erkänna att även jag som brukar tro på seger in i det sista inte känner mig överdryget positiv inför matchen imorgon. Å andra sidan brukar jag oftare ha fel än rätt, så det kanske är bra med min negativa inställning.
Jag jobbade igår kväll och kunde inte följa matchen mot Hk Drott i Halmstad. Och det kanske var lika bra det, för en förlust mot ett annat lag från tabellens nedre halva med tretton mål (38-25), hade troligen gjort mig ursinnig.
Eftersom jag inte såg matchen tänker jag inte ge mig på att skriva något som liknar ett matchreferat. Men slutresultatet i sig skapar ju ganska många åsikter.
H43 har inte rosat marknaden i år, inte alls. Men är det något positivt man kunnat hitta i princip i varje match så är det att man aldrig fallit igenom. Istället för att låta siffrorna rinna iväg har man kämpat hela vägen och de många förlusterna har i de flesta fallen stannat vid ett fåtal mål. Men igår kom alltså den där totala genomklappningen som brutalt trycker självförtroende och framtidshopp i botten hos alla som på något sätt engagerar sig i H43.
Varför blir det så här? Den frågan känns som en ständig upprepning i den här bloggen. Men tyvärr är den ofta befogad. Och tyvärr måste jag sätta ett visst frågetecken för hur det står till med proffsigheten i H43:s trupp. Det är allt för många gånger nu som spelarna inte riktigt känts hundra procent förberedda för uppgiften när matcherna dragit igång.
Det yttersta ansvaret för det har tränare Robert "Knirr" Andersson och ingen annan. I tränarsysslan ingår att se till att spelarna är väl förberedda för att prestera sitt yttersta, både fysiskt och mentalt så fort det är match. Men innan vi ska såga Knirr jäms med fotknölarna så är det viktigt att poängtera att spelarna faktiskt har ett ganska stort egenansvar här också. Är du elitspelare i handboll så ska du börja förbereda dig för match redan kvällen innan. Då ska fokus ligga på att sova rätt och äta rätt och allting annat som gör att du kommer så väl förberedd som möjligt till match. Utan att veta, och med risk för att låta anklagande så är jag inte säker på att så är fallet på att händer och fötter.
det kommer många kommentarer på den här bloggen om att det är dags att ge Knirr sparken. Och visst kan man göra det. Frågan är bara vad det leder till. Nu såg jag inte matcher igår och kan därför inte uttala mig om just den coachinsatsen. Men det lustiga är att jag personligen tyckte att coachningen i den senaste matchen mot Ricoh var den bästa så här långt. Då gjorde Knirr vad han kunde, och det var knappast hans fel att vissa spelare inte kom upp i nivå den gången. Dock var det ju lite märkligt att han i den andra halvleken bytte ut 47-procentiga Oscar Jensen mot en för dagen iskall Torbjörn Jacobsson.
Oavsett vad man tycker om ett eventuellt tränarbyte så är det väl så att H43:s ledning snart måste börja fundera på om man vill göra en förändring. Jag skulle tro att man behöver tre segrar till för att vara helt säkra på en kvalserieplats framåt våren. Bättre än så är inte Önnered. Och ska en eventuell ny tränare hinna göra tillräckligt stor skillnad till en eventuell kvalserie så behöver han få tid på sig, så det gäller att inte vänta för länge.
Imorgon väntar säsongens andra lundaderby. I ett derby kan förvisso allt hända, och även om Lugi stod för en stabil insats mot Önnered senast så har man knappas visat fin form på slutet. Men jag måste väl erkänna att även jag som brukar tro på seger in i det sista inte känner mig överdryget positiv inför matchen imorgon. Å andra sidan brukar jag oftare ha fel än rätt, så det kanske är bra med min negativa inställning.
Förlust mot Ricoh
Skrev egentligen det här inlägget redan igår kväll endast någon timme efter matchen. Men av oklar anledning gick det inte att publicera då. Ni får det nu istället, men får då stå ut med att tidsaspekterna inte riktigt stämmer.
En handbollsmatch varar som bekant i 60 minuter. Då håller det inte att inleda matchen som H43 gjorde idag. Det stod 0-5 efter 6 minuter. Och efter dryga kvarten stod 4-11. Först då började H43 att spela handboll på allvar.
Den kvarvarande kvarten av den första halvleken i kvällens match kan möjligen vara det bästa H43 visat upp så här långt den här säsongen. Sex raka mål från hemmalaget på cirka tio minuter gav hastigt och lustigt 10-11, och helt plötsligt blev det match igen. Joakim Bååk visade gammal god form och var tämligen överlägset bäste spelare i H43, men även Oscar Jensen i målet var starkt bidragande till att H43 tog sig in i den här matchen igen.
Halvtidsresultatet skrevs till 12-12 vilket H43 i det läget av matchen givetvis ska vara mycket nöjda med. Hade någon kvarten tidigare sagt till mig att H43 skulle ha oavgjort i paus hade jag troligen bett vederbörande att ta kontakt med psykvården, så osannolikt kändes det faktiskt ett tag att H43 skulle kunna göra match av det här. Men handboll är en fantastisk sport där mycket kan hända, och oftast händer det fort.
I väldigt många matcher den här säsongen har känslan varit att h43 spelat som bäst när man har hamnat i underläge och haft ett par mål att plocka in. Däremot har man inte varit lika lyckosamma i att skaffa sig en ledning på ett eller ett par mål när man har haft chansen till det. Tyvärr blev fallet så även denna kväll. För trots att man hade ledningen med såväl 13-12, 14-13 och 17-16, så kunde man inte bibehålla det fina spelet från den första halvlekens sista kvart. Istället var det Ricoh som på nytt kunde koppla greppet.
Matchen slutade 23-27, men då rann det iväg lite under slutminuten när H43 chansade för att försöka komma ikapp. Annars var det en jämn match där den store matchvinnaren för Ricoh blev målvakten Tomas Forsberg. Jag har redan berömt H43:s målvakt Oscar Jensen som faktiskt landade på en räddningsprocent på 47 ikväll.. Att han med det inte blir bäste målvakt i matchen är inget annat än sjukt. Men Forsberg hade helt osannolika 54% räddningar ikväll.
Det här är givetvis en oerhört sur förlust. En hemmamatch mot Ricoh är definitivt en match som H43 bör vinna. Men ikväll är där ett par spelare som inte riktigt kommer upp i nivå. Joakim Bååk gör sin bästa match för säsongen, Julius Andersson likaså. Och Oscar Jensen var som ni förstått vid det här laget stundtals formidabel i målet. Men de var lite för ensamma. Spelare som Rune Poulsen och Måns Gerdtsson kom inte riktigt upp i normal nivå ikväll, utan att för sakens skull vara dåliga. När Ricoh valde att punktmarkera Joakim Bååk var det liksom ingen annan som riktigt klev fram.
Ska vi välja att se det positiva i den här matchen så är det givetivs i första hand det faktum att man klarar av att kommat tillbaka efter den katastrofala starten, och till och med ha ledningen i matchen vid ett par tillfällen. Men jag tycker också det känns bra att antalet tekniska fel ännu en gång hölls nere på en acceptabel nivå. Det var liksom inte där det stora problemet låg idag.
Nästa vecka väntar bortamatcher mot Drott och Lugi. Med tanke på rådande form på de olika lagen tycker jag definitivt att H43 ska ha en ganska god chans i dessa båda matcher. Men då gäller det att vara med från början och spela handboll i 60 minuter. Idag förlorar man med fyra mål. Det stod 0-5 efter sex minuter. Den matematiken är inte särskilt avancerad.
En handbollsmatch varar som bekant i 60 minuter. Då håller det inte att inleda matchen som H43 gjorde idag. Det stod 0-5 efter 6 minuter. Och efter dryga kvarten stod 4-11. Först då började H43 att spela handboll på allvar.
Den kvarvarande kvarten av den första halvleken i kvällens match kan möjligen vara det bästa H43 visat upp så här långt den här säsongen. Sex raka mål från hemmalaget på cirka tio minuter gav hastigt och lustigt 10-11, och helt plötsligt blev det match igen. Joakim Bååk visade gammal god form och var tämligen överlägset bäste spelare i H43, men även Oscar Jensen i målet var starkt bidragande till att H43 tog sig in i den här matchen igen.
Halvtidsresultatet skrevs till 12-12 vilket H43 i det läget av matchen givetvis ska vara mycket nöjda med. Hade någon kvarten tidigare sagt till mig att H43 skulle ha oavgjort i paus hade jag troligen bett vederbörande att ta kontakt med psykvården, så osannolikt kändes det faktiskt ett tag att H43 skulle kunna göra match av det här. Men handboll är en fantastisk sport där mycket kan hända, och oftast händer det fort.
I väldigt många matcher den här säsongen har känslan varit att h43 spelat som bäst när man har hamnat i underläge och haft ett par mål att plocka in. Däremot har man inte varit lika lyckosamma i att skaffa sig en ledning på ett eller ett par mål när man har haft chansen till det. Tyvärr blev fallet så även denna kväll. För trots att man hade ledningen med såväl 13-12, 14-13 och 17-16, så kunde man inte bibehålla det fina spelet från den första halvlekens sista kvart. Istället var det Ricoh som på nytt kunde koppla greppet.
Matchen slutade 23-27, men då rann det iväg lite under slutminuten när H43 chansade för att försöka komma ikapp. Annars var det en jämn match där den store matchvinnaren för Ricoh blev målvakten Tomas Forsberg. Jag har redan berömt H43:s målvakt Oscar Jensen som faktiskt landade på en räddningsprocent på 47 ikväll.. Att han med det inte blir bäste målvakt i matchen är inget annat än sjukt. Men Forsberg hade helt osannolika 54% räddningar ikväll.
Det här är givetvis en oerhört sur förlust. En hemmamatch mot Ricoh är definitivt en match som H43 bör vinna. Men ikväll är där ett par spelare som inte riktigt kommer upp i nivå. Joakim Bååk gör sin bästa match för säsongen, Julius Andersson likaså. Och Oscar Jensen var som ni förstått vid det här laget stundtals formidabel i målet. Men de var lite för ensamma. Spelare som Rune Poulsen och Måns Gerdtsson kom inte riktigt upp i normal nivå ikväll, utan att för sakens skull vara dåliga. När Ricoh valde att punktmarkera Joakim Bååk var det liksom ingen annan som riktigt klev fram.
Ska vi välja att se det positiva i den här matchen så är det givetivs i första hand det faktum att man klarar av att kommat tillbaka efter den katastrofala starten, och till och med ha ledningen i matchen vid ett par tillfällen. Men jag tycker också det känns bra att antalet tekniska fel ännu en gång hölls nere på en acceptabel nivå. Det var liksom inte där det stora problemet låg idag.
Nästa vecka väntar bortamatcher mot Drott och Lugi. Med tanke på rådande form på de olika lagen tycker jag definitivt att H43 ska ha en ganska god chans i dessa båda matcher. Men då gäller det att vara med från början och spela handboll i 60 minuter. Idag förlorar man med fyra mål. Det stod 0-5 efter sex minuter. Den matematiken är inte särskilt avancerad.
En härlig seger
Så kom den äntligen, H43:s första seger på hemmaplan den här säsongen. Och kanske kom den något oväntat mot tabellfyran Guif. Ett lag som av många experter tippats vara med och slåss om seriesegern i år. Således var det en ganska bra skalp som H43 tog ikväll även om Guif kanske inte stod för en av sina allra bästa insatser. Oavsett vilket så ska H43-spelarna ha en stor eloge för sin insats idag där man kämpade och slet hela vägen. Dessutom höll man huvudet kallt, spelade tålmodigt och fokuserat. Att man för andra matchen i rad kunde hålla nere antalet tekniska fel i anfallsspelet blev en direkt nyckel till segern.
Det var långa stunder en mycket jämn och spännande tillställning. Dessutom var det en målrik tillställning vilket slutresultatet 35-33 verkligen skvallrar om. Ingen av målvakterna i respektive lag hade sin bästa dag. Jag ska inte på något sätt vara kritisk mot vare sig Oscar Jensen eller Torbjörn Jacobsson, men faktum är att med ett bättre målvaktsspel hade H43 troligen avgjort denna matchen långt tidigare. Samtidigt är det inte helt enkelt att vara målvakt mot ett lag som Guif där väldigt många av avsluten kommer från sex meter.
H43 kopplade greppet om matchen när man i mitten på den första halvleken gjorde sex raka mål och gick från 6-7 till 12-7. På något sätt fick Guif i det här skedet smaka lite på sin egen medicin när H43 med ett riktigt bra försvarsspel såg till att utnyttja Guifs misstag och straffa dessa med ett effektivt kontringsspel. Att Guif på bara en och en halv minut utnyttjade två av sina time-outer säger väl lite om hur spelet såg ut under den här perioden.
Men Guif kom tillbaka, och de sista tolv minuterna av den första halvleken är väl de enda man kan vara ganska kritisk om mot H43:s spel idag. Guif bytte in Herdeiro Lucau i målet, och dessutom ändrade man sitt försvarsspel vilket ställde till det för H43. Man fick plötsligt stora problem i sitt anfallsspel och lyckades bara göra två mål på dessa tolv minuter. Nu ska jag kanske inte vara alltför kritisk när det i slutändan blev seger av detta, men återigen var coachningen i detta skede inte klockren. Bååk, Poulsen och Gedtsson som annars var mycket bra idag alla tre, hann slänga bort ganska många anfall innan Knirr gjorde någon förändring i anfallspelet. Den handlingsförlamningen kunde kostat segern idag, men tack och lov gjorde den inte det.
Andra halvleken blev något av en nervpärs för en prövad H43-supporter. Det var oerhört jämnt hela vägen och skiljde egentligen inte mer än ett mål mellan lagen förrän H43 med fyra minuter kvar kunde koppla ett klart grepp om den här matchen när Simon Nyberg med sitt sjunde mål för kvällen gjorde 33-30 till hemmalaget. Men avslutningen blev ändå gastkramande efter en hårt, men riktigt dömd utvisning på Joakim Bååk med tre minuter kvar gav Guif ett utmärkt tillfälle att komma tillbaka. Man hann också göra både 33-31 och 33-32 innan Gustav Thulin gjorde förlösande 34-32 med minuten kvar. Lättnad, glädje och på gränsen till eufori var nog känslor som samtliga H43:are kände när segern till slut kunde bärgas.
Många var bra idag och ingen ska egentligen kritiseras. Simon Nyberg blev bäste målskytt och fick också förtjänstfullt pris som hemmalagets bäste spelare. Men jag tycker att hela niometers uppställningen med Joakim Bååk, Rune Poulsen och Måns Gedtsson förtjänar beröm idag. Man visade upp ett tålamod i sitt anfallspel matchen igenom som vi inte sett tidigare. I Rune Poulsens fall var det nog den bästa matchen vi sett i H43-tröjan hittills. Och dessutom var det roligt att se en bra insats från Måns Gerdtsson efter ett par lite sämre matcher från hans sida.
I och med segern utökas avståndet till jumboplacerade Önnered ännu mer. Och även om om inte riktigt är där än så är det inte så långt borta från att man får kontakt med lagen ovanför kvalseriestrecket i första hand. Och närmast väntar matcher mot Richo och Drott. Två andra lag från seriens nedre del. Två segrar där så har man helt plötsligt gett sig själv chansen igen att slåss om att undvika kvalserien framåt vårkanten. Det trodde jag inte skulle bli verklighet för ett par veckor sen. Nu återstår ju mycket innan vi är där, men kan man hålla den här nivån framöver så ser det inte alls illa ut.
Ser vi början på en förbättring?
H43 spelade som bekant oavgjort mot Malmö i tisdags och bärgade ytterliggare ett poäng. Jag är medveten om att detta inlägget kommer väldigt sent, men jag har helt enkelt varit sjuk med feber i veckan och inte riktigt känt att orkan att blogga har funnits där. Det gjorde ju också att jag inte såg matchen i tisdags, men jag har ändå snappat upp en del information kring den.
Om vi börjar med att se på det positiva så är det ju givetvis bra att H43 nu har tagit tre poäng på de tre senaste matcherna. Man kan givetvis välja och se det där på olika sätt och med olika utgångsvinkel. Men hur man än väljer att se på det så är trenden nu vansinnigt mycket bättre än den varit under början på säsongen. Det är också starkt att man kommer tillbaka efter ett halvtidsunderläge med 11-14. Med tanke på hur det har sätt ut under stora delar av säsongen hade det inte varit helt orimligt om H43 i det läget hade vikit ner sig än en gång.
Men spelarna ville annat. Och framförallt Torbjörn Jacobsson och Simon Nyberg såg till att en poäng stannade i Lund. Det verkar som om Hk Malmö blivit lite av en önskemotståndare för just Torbjörn Jacobsson som såväl denna säsongen som den föregående haft flera direkt matchavgörande insatser. Kul för Torbjörn som annars har haft en lite småmotig säsongsinledning i mina ögon.
Dessutom verkar det som om Joakim Bååk äntligen börjar komma igång på allvar och visar lite gammal god form. Jag har förstått att Joakim var outstanding bland H43-spelarna i den första halvleken och det behöver H43 sannerligen idag. Kanske kan det också innebära att tränarna inte behöver famla lika mycket om en fungerande startuppställning framöver.
Ska jag trots den inspelade poängen vara lite negativ så kan jag väl känna att en poäng är helt okej. Det kunde varit noll men borde kanske ha varit två. Även om man visade moral och kom tillbaka i den andra halvleken så kunde man återigen inte knyta ihop säcken även om man hade chansen. Jag har förvisso förstått att Nebojsa Simic gjorde en bra insats i Malmömålet, men jag har också förstått att H43 hade flertalet chanser att avgöra och vinna den här matchen. Här måste man bli skarpare när det gäller som mest.
Dessutom ska jag gnälla lite över Måns Gerdtssons personliga formkurva som för tillfället pekar rakt ner i källaren. Måns brukar vara ojämn och kommer ibland undan med sämre prestationer genom att balansera upp dem med bättre. Men för tillfället känns det inte som om Måns är i närheten av att spela jämnt med sig själv. De tekniska felen och dåliga avsluten är allt för många för att kunna balanserar upp av hans bra prestationer. Detta är extra synd om nu Joakim Bååk börjar komma igång för då hade vi kunnat ha flera hot från nio meter. Samtidigt vet vi hur bra Måns kan vara när han kommer in i rätt flyt, så jag hoppas att Måns trummar på och försöker utnyttja det han är bra på, då kommer det förr eller senare att lossna igen.
Nu närmast väntar hemmamatch mot Guif på söndag. Ett lag som är tippat i den absoluta toppen i år och som i skrivande stund ligger på fjärde plats i tabellen. Det är med andra ord ingen enkel match som väntar H43 och alla poäng för nog ses som en bonus. Samtidigt har inte Guif imponerat i alla sina matcher och för H43 till en fullträff så har man visst en segerchans. Men då måste man hålla nere antalet tekniska fel i sitt spel. Annars kommer man att bli fullständigt sönderkontrade av Guif.
