H43 förlorade tidigare ikväll matchen mot Ystad med 31-37. Knappast det jag på förhand hade hoppats på. Efter insatserna mot Kristianstad och Lugi trodde jag på allvar att H43 nu skulle kunna ta sin första seger.
Om vi börjar med några positiva bitar så är det bland annat att man gör 31 mål. Och att 17 av dessa kommer från kanter och linje. Knappast positioner där H43 annars är som starkast, och det var roligt att se såväl Simon Nyberg som Hampus Olsson på kanterna. Stundtals spelar man riktigt fin anfallshandboll och det var nog länge sedan jag såg Christoffer Geissler så het offensivt.
Problemet är att det som var bra stannar där. Gör man 31 mål framåt i en hemmamatch så ska man vinna. Så till vida man inte helt har glömt bort hur man spelar försvarspel. För att släppa in 37 mål mot Ystad på hemmaplan är nästintill skamligt.
Oscar Jensen har väl inte riktigt levt upp till förväntningarna som jag hade på honom när han kom till H43. Men låt oss innan jag kritiserar honom fastslå att han ikväll hade handbollsveriges med otacksamma uppgift. Försvaret framför honom lät gång på gång Ystads skyttar komma in och skjuta från åtta meter. Och i det läget spelar det mindre roll vem som står i mål. På den här nivån innebär det att bollen hamnar i nätmaskorna nio gånger av tio.
Det här är något man måste få ordning på fort. Måns Gerdtsson och Kristian Olesen i mitten har inte känts klockrena i någon match och det går inte att blunda för att det skapas en del luckor kring dem. Men idag tyckte jag att i princip alla spelare förtjänar att underbetyg i defensiven.
Frågan hur den mentala inställningen till matchen var känns också befogad. Det kändes inte som om man i alla lägen gav allt för att inte släppa motståndare förbi sig. Och även om offensiven var okej, så tappade man stundtals lite av det tålamod som var så bra i de två inledande matcherna.
Jag hoppas man tar det här som en väckarklocka och inser vad som måste bli bättre. Nästa match spelas på måndag mot ett Malmö i hysterisk form. En inte helt lätt uppgift på förhand.
