Oskars handbollsblogg

Var för några dagar sedan och såg den tredje kvartsfinalmatchen mellan Lugi och Hammarby.Efter en minst sagt svag första halvlek tog sig Lugispelarna samman och säkrade en semifinalplats på hemmaplan. Som matchen utvecklade sig hade den många härliga slutspelsingridienser och de 1424 personerna på läktarna fick se en spännande och härlig matchupplösning där hemmalaget säkrade segern först i matchens sista minut.

 

De 1424 peronerna på läktarna fick alltså se en ganska trevlig handbollsunderhållning. Det som möjligen saknades i spelkvalité kompenserades med härlig kamp och spänning. Publiken som var där skapade en ganska trevlig stämning och hjälpte defenitivt hemmalaget en bit på traven när matchen stod och vägde. Tror faktiskt att alla som var på plats kände att man fick valuta för entrépengen.

 

Men givetvis borde det ha varit betydligt fler på plats än just 1424 personer. En publiksiffra som faktiskt är den sämsta hittils i kvartsfinalspelet. En stad som Lund med över 70000 invånare i tätorten lyckas alltså inte fylla en handbollsarena lika bra som mindre städer som Ystad, Kristianstad, Halmstad, Alingsås och Eskilstuna. Varför? Denna ständiga fråga. En anledning kan vara att matchdagen bjöd på årets första riktigt härliga vårväder. En annan kan vara att matchen sändes på svt-play. Kanske sparade folk sig för att dagen efter åka till malmö och bevittna Malmö FF:s allsvenska premiär mot Halmstad BK. Eller också är det så enkelt att åskadarna inte erbjöds någon underhållning överhuvudtaget utöver den som bjöds på handbollsplanen.

 

För precis så var det. Lugi bjöd dagen till ära på en tom handbollsplan i paus. Ingen pausunderhållning således. Övriga kringaktiviteter var obefintliga. Foajén inbjöd knappast till mingel, och åtminstone en av kioskerna var stängda, vilket ledde till onödigt långa köer i pausen. Det sistnämnda ska kanske inte Lugi i första hand lastas för då jag tror det är arenan som står för kioskförsäljningen. Men Lugi betalar 12000 i arenahyra och har rätt att ställa vissa krav. Och nog borde det ligga i Lugis intresse att kunna erbjuda sin publik så god service som möjligt.

 

Återigen är jag nu snabb till att kritisera Lugi. Jag erkänner att skadeglädjen är den sanna glädjen när vi H43-supportrar så ofta för höra att Lugi är den klart proffsigare av de två lundaklubbarna. Men för att rätt ska vara rätt här så är detta snarast ett allmänt problem i svensk klubbhandboll, med vissa undantag.

 

H43 är tyvärr inte ett av dessa undantag, inte än i alla fall. I H43 som till stora delar bedrivs helt ideellt sitter många människor med ett oerhört stort sporsligt kunnande och intresse. Nödvändigt givetvis, men tyvärr har arrangemangen blivit lidande då jag fått känslan av att man många gågner tänkt att med sportsliga framgångar kommer även publken. Och till viss del är det givetvis så, men det är inte hela sanningen.

 

Jag har inte tidigare nämnt det. Men jag tycker att H43 lyckades med en fullträff av arangemanget i hemmamatchen mot Önnered, den match där elitserieavancemanget säkrades. Ett gäng trumslagare satte först färg på hemmalagets inspring redan innan avkast, för att sedan underhålla publiken på ett alldeles utmärkt sätt under pausen. Inte särskilt avancerat eller dyrt. Men stämningshöjande och uppskattat.

 

Jag drar mig också till minnes förra säsongens första hemmamatch mot IFK Kristianstad. Om jag inte missminner mig var det Theanders Bil som var matchvärd då. Redan i foajén hade man satt upp en monter där man hade någon form av tävling. Och under matchens gång fastande fyra ansikten på storbildsskärmarna. Dessa fyra personer fick sedan under en helg fritt disponera en BMW. Ett mycket trevligt tillskott som gör det där lilla extra för publiken. I detta fallet kräver det i och för sig att man har sponsorer som är med på noterna, men då det ger fin marknadsföring borde det inte vara omöjligt.

 

Ska handbollen nå målet att bli en proffsliga fullt ut måste sådana här bitar bli en naturlig del av matcharrangemangen. En större publik måste attraheras som i förlängningen bidrar till att betala spelarnas löner. Man kan inte fortsätta att göra som man alltid ha gjort, och slå sig för bröstet vid minsta framgång. En elitdrottsförening år 2013 liknar alltmer ett stort företag, och bör förmodligen drivas som ett sådant. Det kan man tycka vad man vill om, men vill man vara med på tåget så får man hoppa på!