Oskars handbollsblogg

Nej, min rubrik syftar inte på den tv-serie som gick i Tv4 för tiotalet år sedan. Istället ska detta inlägget handla om det pågående slutspelet. För fjärran från nervösa kvalmatcher, degraderingar och andra tråkigheter så har ett sm-slutspel pågått samtidigt. I torsdags blev Sävehof klara för sin tredje raka sm-final. Efter en med sävehofmått mätt lite sämre säsong så har man under slutspelet visat lite av sin potential. När man förra helgen bortaslog Ystads IF med ett enormt effektivt målvakt, försvar och kontringspel så öppnade man också upp en vidöppen väg till finalen.

Sävehof har varit ojämna under den gångna säsongen. Tidigare har man vant sig vid att Sävehof varit mer eller mindre outstanding i serien, möjligen med någon enstaka utmanare, men i år med ett till vissa delar nytt lag så har det tagit lite mer tid att hitta rätt. Kombinerat med ett lyckat champions league spel och vissa skadeproblem så har man haft svårt att hålla en jämn nivå. Dock är man om man har dagen fortfarande sveriges bästa lag. Och jag vill här och nu påstå att om man träffar rätt i Malmö Arena den 12:e maj så spelar det ingen roll vilket lag som står på andra sidan, då vinner Sävehof sitt tredje raka sm-guld.

Vem som står som motståndare till Sävehof är ännu inte klart. Kristianstad tvingade fram en femte och avgörande match mot Guif efter en makalös match inför nära 5000 fanatiska hemmafans. Att se slutspelshandboll från Kristianstad gör en lundabo som mestadels upplevt bottenstrid och kvalserie de senaste åren inte så lite avundsjuk. Jag hoppas av hela mitt hjärta att övriga handbollsverige följer efter, att intresset i och kring Kristianstad kan sprida sig. Då, och enbart då, kan en proffsliga på allvar bli verklighet.

Matchserien mellan Guif och Kristianstad känns som den hetaste på mycket länge. Även om det finns ett flertal kandidater i slutspelshistorien så kan jag inte på rak arm komma på en slutspelsserie som känns mer intensiv, och med ett större publikt och medialt intresse. Just i Eskilstuna och Kristianstad skrivs det allra mest i de lokala medierna och dessutom stödjer publiken i dessa städer sina lag på bästa sätt.

Matchserien var endast 10 minuter lång i den första matchen när Mathias Zachrisson nockades till golvet efter en armbåge av Claus Kjeldgaard. Det hela såg mycket otäckt ut och det kändes därför mycket skönt att se Mathias tillbaka på planen redan i match tre, men hur som helst så byggde det upp en hatstämning kring mötet lagen emellan. Kjeldgaard fick tre matchers avstängning för händelsen, och även om jag vill poängtera att jag tror det hela var en ren olyckshändelse tycker jag att det är bra att slag mot ansiktet beivras med flera matchers avstängning. Man är alltid ansvarig för sina egna armar och händer oavsett avsikt. Och någonstans känns det oavsett oavsiktlighet inte helt överraskande att just Claus Kjeldgaard var inblandad då han har den spelstilen. Då är det betydligt kortare väg att kliva över gränsen.

Att hålla på ett lag i ett möte mellan Guif och Kristianstad är inte helt lätt för mig. Jag gillar inte den spelstilen Kristianstad kör med i sitt försvarspel, bland annat just som jag nämnar ovan om Claus Kjeldgaard är så nära gränsen hela tiden. Oftast ihärdigt påhejad av sin hemmapublik som mer än gärna applåderar en riktigt "propp". Men å andra sidan har jag fruktansvärt svårt även för Guif. I takt med att man blivit något att räkna med i svensk handboll har man också blivit kaxiga på ett nästintill outhärdligt sätt. Det är väl känt att Mathias Zachrisson snackar massor med skit på planen. Och Mathias Tholin lyckas med konststycket att vara en diva och retsticka på en och samma gång. Lägg därtil Richard Blanks hånflin som vi ibland får bevittna så vill man inte unna Guif den minsta framgång.

Av flera anledningar håller jag trots allt på Kristianstad. En av dem är så enkel att jag ju faktiskt är skåning. En annan att jag kommer att finnas på plats i Malmö Arena den 12:e maj, och att det då hade varit fullständigt fantastsikt att få ta del av den inramning som tusentals Kristianstadsupportrar skulle kunna skapa. Och jag tror att chanserna att få uppleva det är ganska stora. I en femte och avgörande match har Guif precis allt att förlora, och risken finns såklart att spelet låser sig. Kristianstad kan istället spela med känslan av att ha allt att vinna.

Imorgon avslutas också H43:s säsong. En helt betydelselös och ointressant match ska spelas i Fof Arena. Inget av lagen har något att spela för och upplevelsen kommer säkerligen att bli därefter. En träningsmatch i augusti där man är nyfiken på hur laget ser ut känns het i jämförelse.

Betydligt intressantare är då kvalserieavslutningen uppe i Stockholm. En direkt avgörande match mellan Hammarby och OV Helsingborg om den sista elitserieplatsen. Fördel Hammarby inför matchen då man har en poäng till godo på Helsingborg. Jag både hoppas och tror att Hammarby kniper elitserieplatsen. Hoppas jag gör då Hammarby är ett lag som bidrar till ett ökat riksintresse för handbollen. Och dessutom är det ju inte fel med fler skånederbyn i allsvenskan nästa säsong.