Antiklimax
Säsongen är över, sm-finalerna spelade! Vi säger grattis till Sävehof som för tredje året i rad står som mästare både på dam och herrsidan. Hatten av för en imponerande maktfaktor i svensk handboll som kanske dessvärre håller på att bli lite besvärande för just svensk handboll.
Alla vi som hade inbillat oss att Lugis damer och Kristianstads herrar på allvar skulle ge Sävehof en match fick dessvärre ganska tidigt inse att det var just inbillning. Lugis damer stretade emot bra i en halvlek med hjälp av en stark defensiv och en duktig Sanna Åstrand i målet. Men andra halvlek bjöd på en orgie i dåligt anfallspel och missade avslut med Lugi ögon sett. Ingen i det laget som media i säsongens begynnelse döpte till Real-Lugi visade vägen och vågade kliva fram. Supertalangen Maria Adler, av många nämnd som en blivande storstjärna var en mycket blek gestalt och förmodligen som sämst när det gällde som mest. Jag har under en tid stark ifrågasatt om Maria är tillräckligt stark mentalt för att bli så bra som många säger. Jag ifrågasätter det knappast mindre efter dagens insats.
Samtidigt måste man imponeras av Sävehof. En stabil laginsats där spelare efter spelare ständigt kliver fram. Cecilia Grubbströms målvaktspel i den andra halvleken är en klart bidragande orsak till segern. Och vad ska man säga om Ida Odén som i flera år stått i skuggan av först Johanna Ahlm och sen Isabelle Gulldén. Idag är hon bästa utespelare med hela 10 mål.
Inför herrarnas final låg en darrande förväntan som en dimma över Malmö Arena. Stämningen som Kristianstads supportrar skapade minuterna innan avkast är något av det bästa jag upplevt på åskådarplats. Jag hoppas verkligen att stämmningen gick igenom tv:n så att alla ni som såg matchen i tv-soffan fick ta del av den. Tack säger jag till alla er Kristianstadsupportrar som gav oss andra en lektion i hur man stöttar sitt lag. Jag som är H43-blå i nära nog varenda del av min kropp kunde inte låta bli att ryckas med och även jag klappade och gav Kristianstad mitt stöd. Se och ler handbollsverige. Det är inte förbjudet att skrika och klappa. Det är inte förbjudet att klä sig i sitt lags färger eller måla sig med färg i ansiktet. Det är då det blir en fest att gå på idrottsevenemang.
Dessvärre mattades stämningen av ganska fort. Ty Sävehofs herrar var alltför överlägsna. Vill man vara snäll så varade spänningen i 10 minuter. Därefter stod det ganska klart att resten av matchen var en marsch mot sm-guldet för Sävehofs del.
Kristianstads spelare verkade något skärrade och handlingsförlamade av inramningen och matchens betydelse inledningsvis. Sävehofspelarna som under säsongen mött såväl Barcelona som AG Köpenhamn lät sig varken skrämmas eller imponeras utan trummade på från start, visade klassen och avslöjade på ett närmast brutalt sätt Kristianstadspelarnas brister. På i princip varje position hade Sävehof spelare med bättre individuella pestationer. Undantaget hette Lars Möller Madsen som med sina 11 mål gjorde mer en hälften av Kristiastads alla mål.
Efter matchen stod tusentals orangeklädda kvar och hyllade sina silverhjältar och tackade Jesper Larsson för lång och trogen tjänst efter hans sista match i karriären. Det kändes därför nästan löjligt i jämförelse när ca.500 tillresta Sävehofsupportrar firade sin guldhjältar. Sävehof är en riktig maktfaktor i svensk handboll, och man gör nära nog allt rätt. Men för att ta ytterliggare ett steg ut i europa och för svensk handbolls skull så måste man snart gör en ordentlig kraftansträngning för att locka Göteborgspubliken till arenorna. Att ett lag i Sävehofs storlek, med landets kanske största ungdomsverksamhet endast lyckas få med sig ett publikfölje på dryga 500 personer känns faktiskt ganska bedrövligt!
Klockan är ca 22.00 den 12:e maj. För vissa är det semester. För andra är karriären slut. För somliga har försäsongen redan börjat. Säsongen 2011-2012 kan hur som helst läggas till handlingarna!
