Oskars handbollsblogg

Under egentligen hela hösten har det kommenterats friskt här på bloggen kring Tomas Westerlund och hans insats som tränare för H43:s herrar. Kritiken har många gånger varit stark och påpekat att Tomas saknar ledaregenskaper, kurage och att han är feg. Jag anser att jag själv varit något mer nyanserad i min kritik och inte lika ofta ifrågasatt Tomas position. Det är ju trots allt inte Tomas som spelar, han kan inte göra hela jobbet åt spelarna. Hur som helst så tänkte jag i detta inlägget sammanfatta lite av mina tankar kring Tomas Westerlund insats som H43-tränare.

Om vi går tillbaka knappt 2 år så hamnar vi i kvalserien som avgjordes 2010. H43 inledde men en storförlust borta mot Tumba. Pelle Käll som haft huvudansvaret på tränarsidan blev entledigad från sitt uppdrag och Tomas Westerlund fick ta över efter att tidigare på säsongen fungerat som assisterande tränare. I detta utsatta läge kunde jag inte annat än beundras av det mod Tomas där och då visade. I matcher där lagets elitserieexistens stod på spel lät han vid flera tillfällen unga hungriga spelare få speltid även i direkt avgörande lägen. Jag minns speciellt hemmamatchen mot IFK Kristianstad där man i slutskedet fick en dubbelpunkt mot sig. I det läget spelade Tomas Alexander Ekdahl och Måns Gerdtsson samtidigt och dessa båda tackade för förtroendet. Det är också svårt att glömma Oscar Jensens totalt orädda insats i sista och avgörande matchen mot Tumba. Blott 19 år gammal och nybliven silvermedaljör i junior-sm var han en stord del i det faktum att H43 hängde kvar i elitserien.

Där och då såg vi en coachning från Tomas Westerlund som vi inte sett röken av tidigare under säsongen då laget stod under Pelle Källs ledning. Jag gillade tidigt vad jag såg och kände att Tomas nog var helt rätt man att få H43 på rätt köl. Dessvärre har någonting hänt sedan dess. Det modet Tomas hade då, och den aktiva coachingen han visade upp ser vi väldigt lite av idag.

Tränarsysslan på den här nivån består av flera delar. Allt från planering och den dagliga träningen till coachningen på bänken när det är dags för match. Många bitar som ska fungera för att man ska nå framgång och det är väldigt få tränare på hög nivå som hanterar alla dessa på bästa sätt. Det är också därför det finns assisterande tränare i de flesta klubbar. Dock inte i H43 för tillfället där man istället valt att satsa på Thomas Sivertsson som utvecklingsansvarig.

Om vi börjar med den rena träningsbiten där Tomas dag ut och dag in nöter på med spelarna för att göra dessa till bättre handbollspelare och tillsammans med dem hitta ett bättre kollektivt spel så är jag ganska säker på att Tomas här har många bra kvalitéer. Tomas har såväl spelat som varit tränare på högsta nivå tidigare. Bland annat har han varit förbundskapten för det finländska landslaget. Låt vara att just Finland kanske inte ger något större eko i handbollsvärlden, men det är knappast så att ett nationellt förbund anställer kreti och pleti som förbundskapten till sitt landslag.

Vad jag har hört så trivs också merparten av spelarna i H43 med Tomas som tränare. Och jag vet också att Tomas efter matchen mot Ystads IF i höstas när man förlorat med 41-25 kallade till ett krismöte för att mobilisera krafterna åt rätt håll. Detta i ett läge när en viss osämja mellan visa spelare började visa sig. Något som på sikt verkar ha gett resultat och stämningen i truppen lär vara god. Ett på alla sätt bra agerande av Tomas Westerlund, och det är inte i rollen som tränare jag ibland ifrågasätter hans agerande.

Det gör jag däremot i vissa fall när det gäller hans laguttagningar och agerande på bänken under match. I mina ögon visar Tomas ibland ett alltför stort förtroende för ett fåtal spelare. Detta blir då på bekostnad av andra duktiga spelare som inte får de chanser de ibland gör sig förtjänta av. Ett flertal exempel finns men jag väljer att fokusera på vänsterniopositionen denna säsong där både Daniel Lindqvist och Johannes Sandgren finns. Att Daniel fått betydligt mer speltid än Johannes ifrågasätter jag på ett sätt inte. Daniel inledde säsongen lysande och fanns ett tag i topp i skytteligan. Samtidigt hade Johannes en del skadekänningar under försäsongen och hade oerhört svårt att övertyga under de få tillfällen han väl fick chansen. Men hur duktig Daniel Lindqvist än är så går det i mina ögon inte riktigt att blunda för det faktum att han alltid kastar bort ett par passningar varje match, gör ett par regelfel med mera. Detta verkar dock Tomas Westerlund ha hur mycket överseende som helst med. Johannes tillåts däremot inte göra särskilt många misstag innan han byts ut igen när han väl spelar.

Med blotta ögat kan man ibland se hur ett tveksamt självförtroende hämmar Johannes Sandgrens handbollspel. En rädsla för att misslyckas och på nytt bli utbytt gör att det låser sig. Och i ärlighetens namn stod inte Johannes Sandgren heller jättehögt i kurs hos mig under stora delar av höstsäsongen. Men så kom en skada på Daniel Lindqvist och i matcherna mot IFK Skövde och Guif var han inte med i truppen. Johannes Sandgren blev då förstavalet på positionen och känslan var att han kunde spela ut på ett helt annat sätt utan rädslan att bli utbytt. Johannes gör en utmärkt insats mot Skövde, och även första halvlek mot Guif innan orken tröt.

Detta är ett av exemplen jag kan se där jag tycker att Tomas Westerlund är dålig på att utnyttja spelare med den bästa dagsformen. I mina ögon ska inte ditt namn eller dina tidigare meriter spela någon roll. Har du en dålig dag ska någon annan få chansen.

Ni som läser min blogg kontinuerligt vet att jag starkt ifrågasatte Tomas agerande i hemmamatchen mot Guif. En fin start av H43 vänds så sakteliga till Guifs fördel. När det blåses till halvtid står det 8-12 på tavlan och Tomas står kvar med oanvänt time-out kort i handen. När matchen svänger över till Guifs fördel tar han alltså inte den chans han har till att försöka vända tillbaka matchbilden. Och just detta är något jag tyckt mig se en tid. Att Tomas i matcherna inte kommer till skott med förändringar som kan vara matchavgörande.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att jag tror att Tomas är en ganska bra tränare, men desto sämre coach. Men samtidigt ska frågan ställas hur mycket vi kan lasta Tomas personligen för. Mig veterligen är Tomas denna säsong den ende elitserietränare som är ensam på bänken utan någon assisterande. Då kan man inte heller begära att Tomas ska ha koll på såväl målvaktspel som försvarspel och anfallspel. Och dessutom ha stenkoll på varje enskild spelares dagsform. I synnerhet inte under hetsiga matchsituationer då det är svårt att hålla huvudet kallt!

Tomas har kontrakt med H43 i ytterliggare en säsong. För mig får han gärna vara en del av ledartrojkan även nästa säsong. Men inte ensam som han är nu. Det räcker inte att Thomas Sivertsson tittar in på träningarna en gång i veckan.