Oskars handbollsblogg

Beslutet som H43:s styrelse meddelade i måndags engagerar verkligen. Jag har de senaste två dagarna haft besökarsiffror som fullkomligt sprängt alla tidigare rekord. Givetvis roligt att folk läser min blogg, men jag önskar att omständigheterna vore trevligare.

Till att börja med skulle jag vilja påpeka att den nu sittande styrelsen inte direkt kan lastas fullt ut för den uppkommna situationen. När man tillträdde tog man också över en ryggsäck från tidigare styrelser som i längden blev oerhört tung att bära. Det man däremot kan lasta den nuvarande styrelsen för är att man kanske satte en något naiv budget inför denna säsongen. Men troligtvis grundar det sig på att man försökte satsa på att lyfta laget, och att det inte slog väl ut är ju svårt att veta på förhand.

Efter att läst allt fler reaktioner, kommentarer och till och med blivit tillrättavisad av besökare i min blogg så känns det väl som att beslutet att göra något för att en gång för alla komma till rätta med ekonomin är helt riktigt. Att infomera om hur illa det är ställt, den överhängande risken att bli av med elitlicensen och att tillåta samtliga spelare att förhandla med andra klubbar känns också helt rätt. Däremot är jag fortfarande mycket tveksam till att redan nu deklarera att herrlaget nästa år spelar i allsvenskan.

Som det blev nu har ett styrelsebeslut mer eller mindre inte givit spelare och ledare någon som helst möjlighet att påverka sin egen siutation. Beslutet togs också helt utan att fråga spelarna om deras mening. Bland annat Zoran har aviserat att han är villig att gå mycket långt för att hjälpa klubben. Och kanske finns där fler spelare som är villiga att göra detta.

Läste att Tomas Westerlund tycker att man kunde skött det hela smidigare. Att informera om den dåliga ekonomin, förklara att man inte kan garantera några löneutbetalningar och därefter låta spelarna själva välja om dem efter de premisserna vill stanna kvar och kriga utav helvete eller söka sig ifrån klubben. Och där är jag helt enig med Tomas Westerlund. Kanske finns det flera spelare som väljer att stanna och kriga för klubben, och kanske sluts man samman ännu mer som grupp och presterar då också bättre.

Lek med tanken att merparten av spelarna trots allt väljer att stanna kvar i H43 och slutföra säsongen. Låt säga att man hamnar i något som liknar en makalös formtopp. Kanske vinner man de 7-9 matcher som krävs för laget ska gå till slutspel. Ett slutspel som ger ytterliggare publikintäkter och åtminstone skulle kunna rädda delar av det ekonomiska resultatet. Givetvis inte särskilt troligt, men samtidigt har större under skett.

Tänker mig tillbaka 3 år i tiden när ishockeylaget Malmö Redhawks stod inför en liknande situation. En antal välbetalda spelare valde också att lämna laget, men de som stannade kvar skapade en hajp kring hockeyn i Malmö som man inte upplevt på 15 år. Nu är inte handbollen i Lund lika stor så att något liknande skulle hända här är kanske inte troligt. Men om spelarna hade visat hjärta för klubben tror jag nog att ett antal extra åskådare hade kunnat söka sig till matcherna för att visa sina sympatier för klubben. Det lär knappast bli en verklighet nu när matcherna inte har någon sportslig betydelse.

Någonstans känns det som om Zoran Roganovics ord i gårdagens sydnytt sammanfattar det hela bra. Det känns som om man lägger sig ner och dör istället för att kämpa hela vägen!