Bragden i London

Jag måste givetvis skriva några rader om herrarnas os-framgångar. Allt annat vore tjänstefel för en handbollsbloggare.

Men jag inleder kort med att konstatera att H43 förlorade träningsmatchen mot HK Malmö i onsdags. Segersiffrorna skrevs till 33-23 för Malmö. Vet inte vilket lag man ställde upp med eller hur det såg ut. Men egentligen så är det ju helt i sin ordning att man förlorar mot Malmö. Ett Malmö som satsar på slutspel ska vara bättre än ett H43 som satsar på att ta sig tillbaka till elitserien.
Nästa chans att se laget och alla nyförvärv blir imorgon Lördag när man möter Lugi. Klockan 11.00 i arenan är det som gäller.

Men nu skulle detta inlägg främst beröra os-handbollen. Och jag tror inte att någon med bara ett måttligt handbollsintresse har missat att sverige ikväll ska spela os-semifinal. Man gör det efter att ha besegrat regerande europamästarna Danmark. Man gör det efter en match där de taktiska dragen gav maxiaml utdelning. Man gör det efter en match man genomför defensivt perfekt.

Svensk herrhandboll har de senaste 10 åren upplevt något av en berg och dalbana. Men bortsett från hemma-vm för dryga ett och ett halvt år sedan så har de bra prestationerna och framgångarna lyst med sin frånvaro. Och framförallt är det bara 2 månader sedan man missade vm efter en otroligt blek insats i vm-kvalet mot Montenegro.

För oss som älskar handboll känns det fantastsikt roligt att Sverige mer eller mindre drabbats av handbollsfeber igen, åtminstone för några dagar. Handbollsherrarnas framgång kunde inte kommit mer lämpligt en dag när Sverige för övrigt upplevt idel motgångar. Dagen hade nämligen inletts med två femteplatser i kanot och kanske framförallt så hade det på förhand största guldhoppet Rolf-Göran Bengtsson tvingats kasta in handduken redan innan finalhoppningen inletts.

När OS höll på att ta slut för svensk del med endast ett fåtal grenar med svenskintresse kvar och i princip utan medaljhopp så väckte de svenska handbollsherrarna nytt liv och hopp kring svenska framgångar i OS.

Nu har man förvisso inte vunnit något än. Ungern väntar i en semifinal ikväll som kan bli ack så svår. Sverige slog förvisso Ungern i os-kvalet tidigare i vår. Men det var på hemmaplan under helt andra förutsättningar. Ödmjukhet, glöd och vilja är nyckelord. Och någonstans gäller det att ta fasta på inställningen som jag tror det var Kim Andersson visade med orden "Det här är ingen framgång än".

En seger ikväll innebär en säkrad os-medalj och en möjlighet att spela om os-guldet. En förlust skulle innebära en jobbig bronsmatch mot antingen Frankrike eller Kroatien. Men oavsett vilket så är sveriges herrar åtminstone för tillfället tillbaka i handbollens finrum. Sämst fyra, och bäst i Norden.

Jag kan bara inte låta bli att avsluta det här inlägget med Magnus Grahns numer klassiska citat efter segern mot Danmark. " Vi har högre berg, snyggare drottning, vi kan åka skidor och vi är bättre på handboll...just idag"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0