Lite om slutspelet

Med en dryg veckas spelledigt för H43 finns det ju utrymme att skriva om lite annat. Ett os-kval som väntar runt hörnet, och ett slutspel som vi är mitt inne i och som kanske känns hetare än på ganska länge om ni frågar mig.

Slutspel är fantastiskt, och det är inte utan att jag känner en viss avund för de supportrar som nu får uppleva slutspelstämingen istället för kvalnerver som vi H43:are upplever för tredje året i rad. Serielunken är nu ett minne blott, betydelselösa matcher existerar inte, och dessutom vaknar såväl media som publik till lite extra.

Det verkar med vissa undantag kunna bli täta, jämna och spännande kvartsfinalserier. Efter två spelade matcher står det 1-1 mellan såväl Sävehof-Skövde som Ystad-Lugi. I båda dessa fall skulle jag inte bli förvånad om matchserierna går till 5 matcher, och då kan det faktiskt sluta lite hur som helst, även om Sävehof och Ystad ska vara de starkaste lagen och därmed får bära favoritskapen. Jag vill dock höja ett varningens finger främst för Lugi. Och hur blå jag än är så hade det för lundahandbollens skull faktiskt varit skoj om Lugi tog sig till semifinal. Om inte lundaborna hittar till Fof Arena då, har jag svårt att se att man någonsin ska göra det.

2-0 i matcher står det i mötena Guif-Malmö och Kristianstad-Alingsås. Guif har således planenligt kopplat greppet mot Malmö, men inte utan besvär. Ett skadedrabbat Hk Malmö var endast sekunder ifrån en praktskräll i den första matchen i Eskilstuna. Nu förlorade man efter förlängning, och då man även förlorade den följande hemmamatchen så talar absolut ingenting för Malmö just nu.

Kristianstad har kopplat ett järngrepp om Alingsås och jag kan inte tänka mig att Kristianstad missar den chans som uppstått. Man har nu tre möjligheter på sig att säkra semifinalbiljetten och om inte gör det redan i Alingsås i match 3, så får man chansen att göra det inför sin fantastiska hemmapublik. En publik som mer än någon annan förtjänar en framgång. Chanserna i en eventuell semifinal är däremot svåra att sia om. Läste någonstans att någon tyckte att chansen till sm-guld nu inte var orimlig. Men då får man lugna sig lite i mina ögon. Det är ett skadedrabbat Alingsås man mött, och utan en Jesper Larsson i makalös form hade situationen kunnat se lite annorlunda ut, det egna anfallspelet lämnar nämligen till och från en hel del övrigt att önska.

Jag hoppas att slutspelet även fortsättningsvis bjuder på täta och bra matcher, och allra helst inför en stor hängiven publik. Det är då handbollen är som bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0