Små marginaler
Tänkte börja med att skriva att blogg.se tydligen haft en del problem ett par dagar. Jag är själv inte drabbad direkt, men det verkar som en kommentar jag fått inte blivit publicerad under själva inlägget.
När nu säsongen är helt över och H43 för tredje året i rad befunnit sig i elitseriens bottenskikt och för andra året i rad klarat sig kvar via kval så har jag gått och funderat på hur små marginaler som avgör i idrottens värld.
För fyra säsonger sedan, alltså säsongen 2007-2008 upplevde vi H43 supportrar klubbens största framgång genom tiderna då man tog sig till semifinal där Hammarby dock blev för svåra. Om vi börjar redan där så är det olyckligt att man fick just Hammarby i semifinalen då dem detta året var outstanding i Sverige. Ser man till vårformen i övrigt just den säsongen är jag tämligen övertygad om att H43 just då var näst bäst i Sverige. Hade man lyckats skrapa ihop något enstaka poäng till under grundserien hade man placerat sig på andra plats i serien och istället fått möta antingen Sävehof eller Ystads IF i semifinalen. Tuffa motstånd även det, men med den formen H43 visade upp stundtals så tror jag chansen till finalavancemang hade varit avsevärt mycket större. Och med en finalmatch kan ju allt sen hända.
Hur som helst så fick man behålla stommen i laget säsongen efter. Detta plus nyförvärv som Daniel Lindqvist, Joakim Bäckström och till viss del Johannes Sandgren gjorde att handbollsverige på allvar fick upp ögonen för H43. Det pratades om att laget var den stora utmanaren om sm-guldet till Sävehof. Det började också bra och man vann i princip allt på försäsongen. Och när serien började pulveriserade man mer eller mindre Drott i Färs och Frosta sparbank Arenas invigningsmatch. Man följde ett antal dagar senare upp detta med att besegra de regerande svenska mästarna Hammarby uppe i Stockholm och nu tänkte vi alla att H43 är precis så bra som vi alla hoppas på. Att det sen visar sig att Hammarby inte alls är vad dem har varit ville vi helst inte tänka på.
Därefter väntar Alingsås hemma och det är också här det börjar gå lite fel. H43 tar en tidig ledning med 6-1 och allt fortsätter vara frid och fröjd. Men ungefär halvvägs in i första halvlek hamnar Anton Månsson fel i en försvarssituation och skadar ledbandet i sitt ena knä. Detta blir början till ett skadeelände utan dess like. Alingsås vänder så småningom denna matchen och vinner med uddamålet. Bedrövligt tyckte vi supportrar utan att ha en aning om att Alingsås så småningom skulle bli svenska mästare denna säsong.
Några dagar senare väntar säsongens första derby mot Lugi. H43 som ska vara förhansfavorit har nu Anton Månsson borta och även Calle Tagesson saknas. Dessutom har Börje Fennhagen problem med en sargad axel även om han trots allt spelar. Lugi som har börjat säsongen strålande vinner matchen med 27-22 och det är nog någonstans här som H43:s spelare börjar tvivla på sin kompetens.
Hösten fortsätter sen på sämsta tänkbara sett för en sm-guld kandidat. Förutom redan nämnda skador på Anton Månsson och Calle Tagesson så blir Börje Fennhagen borta en tid. Nemanja saknas också i vissa matcher. Joakim Bäckström slår sin armbåge ur led och Tomas Axnér får problem med sina hälsenor. Förlusterna avlösar varandra och helt plötsligt känns nedflyttning som ett mer realistiskt alternativ än slutspel och sm-guld.
Våren blir trots allt bättre och man lyckas undvika såväl nedflyttning som kval men man missar tyvärr slutspel och en hel del publikintäkter som man tyvärr dumt nog budgeterat för.
Till säsongen efter försvinner Calle Tagesson, Börje Fennhagen, Joakim Bäckström och Jesper Larsson. Tunga avbräck givetvis men man har trots allt en hel del duktiga spelare kvar. Lägg därtill nyförvärv som Andreas Bamberg och Johan Brännberg bland annat. Givetvis är man inte förhandsfavoriter denna säsong men på pappret har man ett lag som borde kunna vara med och slåss om slutspel.
Men på nytt vill skadeproblemen annat. Andreas Bamberg får problem med ett hopparknä redan innan säsongen startar och spelar endast ett fåtal matcher i kvalserien mot slutet av säsongen. Nemanja sliter av hälsenan en bit in på säsongen och spelar givetvis inte mer. Dessa avbräck blir alltför tunga och det slutar med spel i kvalserien där man först i sista omgången säkrar nytt kontrakt.
Inför årets säsong försvann Anton Månsson till Tyskland, Thomas Axnér slutade och Linus Persson gick till Lugi. Nyförvärven har inte hållit bästa klass och kvalserieplatsen kändes inte orimlig på förhand. Men trots allt är man fortfarande betydligt bättre än de allsvenska lagen och behöll därför elitserieplatsen utan några större bekymmer trots att spelet ofta lämnade en del övrigt att önska.
Var jag vill komma med detta är att jag undrar var H43 befunnit sig idag om man haft lite mindre otur med skador och andra saker de senaste åren. Låt säga att man tagit sig till slutspel säsong 2008-2009 och kanske med hjälp av en formtopp tagit sig till minst semifinal på nytt. Då hade ett antal slutspelsmatcher på hemmaplan gett ett rejält tillskott till budgeten och kanske hade de ekonomiska problem inte behövt bli en så stor faktor.
Hade man sluppit spel i kvalserien förra säsongen hade man på ett tidigare stadium kunnat kontakta eventuella nyförvärv för att stärka upp truppen. Nu fick man istället vänta in i det sista innan man visste vilken serie man skulle spela i kommande säsong. Detta är givetvis rena spekulationer, men i dagar när det snackas om att Lund är för litet för två elitlag och att H43 alltid är lillebror till Lugi ska vi också tänka på hur små marginalerna är. Innan vi vet ordet av är kanske H43 på nytt förbi Lugi.
När nu säsongen är helt över och H43 för tredje året i rad befunnit sig i elitseriens bottenskikt och för andra året i rad klarat sig kvar via kval så har jag gått och funderat på hur små marginaler som avgör i idrottens värld.
För fyra säsonger sedan, alltså säsongen 2007-2008 upplevde vi H43 supportrar klubbens största framgång genom tiderna då man tog sig till semifinal där Hammarby dock blev för svåra. Om vi börjar redan där så är det olyckligt att man fick just Hammarby i semifinalen då dem detta året var outstanding i Sverige. Ser man till vårformen i övrigt just den säsongen är jag tämligen övertygad om att H43 just då var näst bäst i Sverige. Hade man lyckats skrapa ihop något enstaka poäng till under grundserien hade man placerat sig på andra plats i serien och istället fått möta antingen Sävehof eller Ystads IF i semifinalen. Tuffa motstånd även det, men med den formen H43 visade upp stundtals så tror jag chansen till finalavancemang hade varit avsevärt mycket större. Och med en finalmatch kan ju allt sen hända.
Hur som helst så fick man behålla stommen i laget säsongen efter. Detta plus nyförvärv som Daniel Lindqvist, Joakim Bäckström och till viss del Johannes Sandgren gjorde att handbollsverige på allvar fick upp ögonen för H43. Det pratades om att laget var den stora utmanaren om sm-guldet till Sävehof. Det började också bra och man vann i princip allt på försäsongen. Och när serien började pulveriserade man mer eller mindre Drott i Färs och Frosta sparbank Arenas invigningsmatch. Man följde ett antal dagar senare upp detta med att besegra de regerande svenska mästarna Hammarby uppe i Stockholm och nu tänkte vi alla att H43 är precis så bra som vi alla hoppas på. Att det sen visar sig att Hammarby inte alls är vad dem har varit ville vi helst inte tänka på.
Därefter väntar Alingsås hemma och det är också här det börjar gå lite fel. H43 tar en tidig ledning med 6-1 och allt fortsätter vara frid och fröjd. Men ungefär halvvägs in i första halvlek hamnar Anton Månsson fel i en försvarssituation och skadar ledbandet i sitt ena knä. Detta blir början till ett skadeelände utan dess like. Alingsås vänder så småningom denna matchen och vinner med uddamålet. Bedrövligt tyckte vi supportrar utan att ha en aning om att Alingsås så småningom skulle bli svenska mästare denna säsong.
Några dagar senare väntar säsongens första derby mot Lugi. H43 som ska vara förhansfavorit har nu Anton Månsson borta och även Calle Tagesson saknas. Dessutom har Börje Fennhagen problem med en sargad axel även om han trots allt spelar. Lugi som har börjat säsongen strålande vinner matchen med 27-22 och det är nog någonstans här som H43:s spelare börjar tvivla på sin kompetens.
Hösten fortsätter sen på sämsta tänkbara sett för en sm-guld kandidat. Förutom redan nämnda skador på Anton Månsson och Calle Tagesson så blir Börje Fennhagen borta en tid. Nemanja saknas också i vissa matcher. Joakim Bäckström slår sin armbåge ur led och Tomas Axnér får problem med sina hälsenor. Förlusterna avlösar varandra och helt plötsligt känns nedflyttning som ett mer realistiskt alternativ än slutspel och sm-guld.
Våren blir trots allt bättre och man lyckas undvika såväl nedflyttning som kval men man missar tyvärr slutspel och en hel del publikintäkter som man tyvärr dumt nog budgeterat för.
Till säsongen efter försvinner Calle Tagesson, Börje Fennhagen, Joakim Bäckström och Jesper Larsson. Tunga avbräck givetvis men man har trots allt en hel del duktiga spelare kvar. Lägg därtill nyförvärv som Andreas Bamberg och Johan Brännberg bland annat. Givetvis är man inte förhandsfavoriter denna säsong men på pappret har man ett lag som borde kunna vara med och slåss om slutspel.
Men på nytt vill skadeproblemen annat. Andreas Bamberg får problem med ett hopparknä redan innan säsongen startar och spelar endast ett fåtal matcher i kvalserien mot slutet av säsongen. Nemanja sliter av hälsenan en bit in på säsongen och spelar givetvis inte mer. Dessa avbräck blir alltför tunga och det slutar med spel i kvalserien där man först i sista omgången säkrar nytt kontrakt.
Inför årets säsong försvann Anton Månsson till Tyskland, Thomas Axnér slutade och Linus Persson gick till Lugi. Nyförvärven har inte hållit bästa klass och kvalserieplatsen kändes inte orimlig på förhand. Men trots allt är man fortfarande betydligt bättre än de allsvenska lagen och behöll därför elitserieplatsen utan några större bekymmer trots att spelet ofta lämnade en del övrigt att önska.
Var jag vill komma med detta är att jag undrar var H43 befunnit sig idag om man haft lite mindre otur med skador och andra saker de senaste åren. Låt säga att man tagit sig till slutspel säsong 2008-2009 och kanske med hjälp av en formtopp tagit sig till minst semifinal på nytt. Då hade ett antal slutspelsmatcher på hemmaplan gett ett rejält tillskott till budgeten och kanske hade de ekonomiska problem inte behövt bli en så stor faktor.
Hade man sluppit spel i kvalserien förra säsongen hade man på ett tidigare stadium kunnat kontakta eventuella nyförvärv för att stärka upp truppen. Nu fick man istället vänta in i det sista innan man visste vilken serie man skulle spela i kommande säsong. Detta är givetvis rena spekulationer, men i dagar när det snackas om att Lund är för litet för två elitlag och att H43 alltid är lillebror till Lugi ska vi också tänka på hur små marginalerna är. Innan vi vet ordet av är kanske H43 på nytt förbi Lugi.
Kommentarer
Trackback
