Tomhet
Så var sveriges vm över. Man slutar på en fjärde plats som mycket väl godkänd. Att Sverige på förhand skulle spela semifinal mot Frankrike, och sedan förlora en bronsmatch mot Spanien var det inte många som trodde. Ända känns det just nu ganska tomt, och lite surt!
Under två och en halv veckas tid har svensk handboll på allvar tagit klivet tillbaka in i världstoppen. Man har slagit lag som Polen och Kroatien. Lag som under en lång tid näst intill prenumrerat på medaljer. Nya stjärnor har tänts. Dem gamla har fått tillfälle att visa hur bra dem är. Detta skulle idag krönas med en bronsmedalj. Tyvärr blev det inte så!
Att komma fyra i ett vm kan knappast leda till ett bragdduld, ska inte göra det heller. Men Oscar Carlén och till viss del Jonas Källman förtjänar sitt eget lilla bragdguld efter dagens match. Jag tror att Oscar Carlén imorgon har lättare att svara på frågan var han inte har ont, än var han har ont. Under långa deler av dagens match såg det som om han knappt kunde gå. For han i golvet kom han knappt upp igen. Och likförbaskat är han långa stunder en av sveriges bästa spelare!
Jonas Källman har äntligen fått ut det han kan i landslaget. Idag fick han också visa hur mycket han brinner för att spela i den svenska landslagströjan. Med ca 10 minuter kvar får han någon form av skada i ljumsken som troligtvis kan hålla honom borta från handbollen ett tag framöver. Jonas biter ihop och spelar vidare, han ska ha det där bronset. Det håller ända tills han hoppar in och gör sitt sjätte mål. Då får han en ny smäll och det går helt enkelt inte att spela vidare.
Det du Marcus Ahlm är att brinna för sitt land och sitt landslag!
Dessa båda herrar visar också att det är skillnad på idrottsmän och idrottsmän. Då fotbollspelare ligger ner i parti och minut efter minsta lilla smäll för att sen spelare vidare så gnälls det inte här i önödan. Har biter man istället ihop och kör på, till och med i lägen där man inte borde!
Sverige saknar den där bredden som behövs för att hålla en hel turnering. Vi har en 8-9 spelare som håller yppersta världsklass. Men när deras ork tar slut, och vissa dessutom stapplar runt med skadekänningar, då finns det inga riktiga alternativ kvar. I vissa fall lyste också orutin igenom idag!
Vi kommer aldrig igen att få se era lik den med Bengan boys. Men jag hoppas att denna vm turnering var början på något nytt. Där en del av våra unga spelare med hjälp av äldre rutinerad på nytt visade svenska folket hur roligt handboll är, och att vi ska vara med där det är som roligast!
Nu återstår finalen. Ska blir skoj och se om Danmark kan rå på Frankrike!
Under två och en halv veckas tid har svensk handboll på allvar tagit klivet tillbaka in i världstoppen. Man har slagit lag som Polen och Kroatien. Lag som under en lång tid näst intill prenumrerat på medaljer. Nya stjärnor har tänts. Dem gamla har fått tillfälle att visa hur bra dem är. Detta skulle idag krönas med en bronsmedalj. Tyvärr blev det inte så!
Att komma fyra i ett vm kan knappast leda till ett bragdduld, ska inte göra det heller. Men Oscar Carlén och till viss del Jonas Källman förtjänar sitt eget lilla bragdguld efter dagens match. Jag tror att Oscar Carlén imorgon har lättare att svara på frågan var han inte har ont, än var han har ont. Under långa deler av dagens match såg det som om han knappt kunde gå. For han i golvet kom han knappt upp igen. Och likförbaskat är han långa stunder en av sveriges bästa spelare!
Jonas Källman har äntligen fått ut det han kan i landslaget. Idag fick han också visa hur mycket han brinner för att spela i den svenska landslagströjan. Med ca 10 minuter kvar får han någon form av skada i ljumsken som troligtvis kan hålla honom borta från handbollen ett tag framöver. Jonas biter ihop och spelar vidare, han ska ha det där bronset. Det håller ända tills han hoppar in och gör sitt sjätte mål. Då får han en ny smäll och det går helt enkelt inte att spela vidare.
Det du Marcus Ahlm är att brinna för sitt land och sitt landslag!
Dessa båda herrar visar också att det är skillnad på idrottsmän och idrottsmän. Då fotbollspelare ligger ner i parti och minut efter minsta lilla smäll för att sen spelare vidare så gnälls det inte här i önödan. Har biter man istället ihop och kör på, till och med i lägen där man inte borde!
Sverige saknar den där bredden som behövs för att hålla en hel turnering. Vi har en 8-9 spelare som håller yppersta världsklass. Men när deras ork tar slut, och vissa dessutom stapplar runt med skadekänningar, då finns det inga riktiga alternativ kvar. I vissa fall lyste också orutin igenom idag!
Vi kommer aldrig igen att få se era lik den med Bengan boys. Men jag hoppas att denna vm turnering var början på något nytt. Där en del av våra unga spelare med hjälp av äldre rutinerad på nytt visade svenska folket hur roligt handboll är, och att vi ska vara med där det är som roligast!
Nu återstår finalen. Ska blir skoj och se om Danmark kan rå på Frankrike!
Kommentarer
Postat av: Skåningen
Den viljan och styrkan som Sverige hade med sig i detta VM hade inget lag under VM behåller vi den och slipper skadorna så är vi bäst i världen. Tråkigt nog så blev Kim Andersson skadad och Dalibor Doder, Jonas Källman och Oscar Carlén spelade skadade under större delen av matchen vilket visar hur starka Sverige var. Spanien var ett klart sämre lag än Sverige men skadorna blev det tyngre. Vi var värdiga en bronspeng inte Spanien.
Trackback
