Svar på tal.
Efter en klart godkänd, men något trevande fösta halvlek varvade Sverige upp ordentligt, spelade ut hela registret och gav oss tvivlare svar på tal. Det här var riktigt bra! 38-22 mot Slovakien inför ett långa stunder kokande Scandinavium.
När man helt plötsligt började ana en förbättring i anfallspelet i första halvlek var det istället försvarspelet som hackade lite. Man fick inte riktigt träff på Slovakerna och Tobias Karlsson gick över gränsen vid två tillfällen och drog på sig utvisning. Detta i kombination med att Mattias Andersson var väldigt mänsklig i mål gjorde att matchen var jämn, ett mål upp eller ner hela tiden!
In kommer sen Johan Sjöstrand och ger svar på tal. Han visar att valet av honom framför Beutler var rätt. Han visar också att den något tveksamma insatsen i andra halvlek mot Chile var olycksfall i arbetet!
I samma veva börjar också Jonas Källman att ge svar på tal! Hur många gånger har vi inte sagt att han inte får ut allt han har i sig i landslaget. Att han är så mycket bättre i Ciudad Real. Inte ikväll. Ikväll var det världsstjärnan Jonas Källman på banan.
Och den som ger mest svar på tal av alla måste ju vara Mattias Gustafsson. Äntligen är han med på linjen i det offensiva spelet. Och när han i slutet av första halvlek spelar försvar också gör han det hur bra som helst. Och jag som mer eller mindre ifrågasatte hans existens i landslaget inför den här matchen!
I andra halvlek är det egentligen hela laget som ger svar på tal. Ett fantastiskt försvarspel med Magnus Jernemyr i spetsen leder till ett kontringspel med ordentligt tryck och stor utdelning. Och när det väl börjar rulla på så kommer även det uppställda anfallspelet igång på allvar.
Ett par nyckelspelare börjar visa sig redan nu, och jag vill framförallt nämna två.
Den första är Magnus Jernemyr. Folk som inte förstår handboll så bra har säkert svårt att se hans storhet eftersom han inte syns i några målprotokoll. Men vilket öga för försvarspel den här mannen har. Han står rätt,han jobbar rätt, han gör banne mig nästan allt rätt i försvaret. Och kolla in i hans ögon. Får han bestämma förlorar inte Sverige en match i detta mästerskap. I slutet av första halvlek blir han mer eller mindre nockad av Kukucka i Slovakien. I sekvensen efteråt när han går ut på bänken ser det ut som om han tänker göra upp med såväl sekreteriat som den slovakiske bänken.
Den andra nyckelspelaren är Jonas Larholm. Kim Ekdahl du Rietz gjorde det bra mot Chile, och även idag det han fick spela för all del. Men Larholm har något annat. Han har en blick och en känsla, ett passningspel som vi inte riktigt sett innan. Kim EdR har en bra stegisättning och ett bra skott, men sen inte så mycket mer. Larholm har ett helt register att spela ut!
Hur långt räcker nu det här då? Ja det gäller att hålla den nivå man visar upp i andra halvlek. För fortfarande känns man lite ojämna. En handbollsmatch varar i 60 minuter. Idag spelar man fantastiskt bra i 30. Kan man komma upp i den nivån i säg, 45-50 minuter i alla fall i varje match. Då går inget lag säkert, och då menar jag inte ens Kroatien eller Frankrike!
När man helt plötsligt började ana en förbättring i anfallspelet i första halvlek var det istället försvarspelet som hackade lite. Man fick inte riktigt träff på Slovakerna och Tobias Karlsson gick över gränsen vid två tillfällen och drog på sig utvisning. Detta i kombination med att Mattias Andersson var väldigt mänsklig i mål gjorde att matchen var jämn, ett mål upp eller ner hela tiden!
In kommer sen Johan Sjöstrand och ger svar på tal. Han visar att valet av honom framför Beutler var rätt. Han visar också att den något tveksamma insatsen i andra halvlek mot Chile var olycksfall i arbetet!
I samma veva börjar också Jonas Källman att ge svar på tal! Hur många gånger har vi inte sagt att han inte får ut allt han har i sig i landslaget. Att han är så mycket bättre i Ciudad Real. Inte ikväll. Ikväll var det världsstjärnan Jonas Källman på banan.
Och den som ger mest svar på tal av alla måste ju vara Mattias Gustafsson. Äntligen är han med på linjen i det offensiva spelet. Och när han i slutet av första halvlek spelar försvar också gör han det hur bra som helst. Och jag som mer eller mindre ifrågasatte hans existens i landslaget inför den här matchen!
I andra halvlek är det egentligen hela laget som ger svar på tal. Ett fantastiskt försvarspel med Magnus Jernemyr i spetsen leder till ett kontringspel med ordentligt tryck och stor utdelning. Och när det väl börjar rulla på så kommer även det uppställda anfallspelet igång på allvar.
Ett par nyckelspelare börjar visa sig redan nu, och jag vill framförallt nämna två.
Den första är Magnus Jernemyr. Folk som inte förstår handboll så bra har säkert svårt att se hans storhet eftersom han inte syns i några målprotokoll. Men vilket öga för försvarspel den här mannen har. Han står rätt,han jobbar rätt, han gör banne mig nästan allt rätt i försvaret. Och kolla in i hans ögon. Får han bestämma förlorar inte Sverige en match i detta mästerskap. I slutet av första halvlek blir han mer eller mindre nockad av Kukucka i Slovakien. I sekvensen efteråt när han går ut på bänken ser det ut som om han tänker göra upp med såväl sekreteriat som den slovakiske bänken.
Den andra nyckelspelaren är Jonas Larholm. Kim Ekdahl du Rietz gjorde det bra mot Chile, och även idag det han fick spela för all del. Men Larholm har något annat. Han har en blick och en känsla, ett passningspel som vi inte riktigt sett innan. Kim EdR har en bra stegisättning och ett bra skott, men sen inte så mycket mer. Larholm har ett helt register att spela ut!
Hur långt räcker nu det här då? Ja det gäller att hålla den nivå man visar upp i andra halvlek. För fortfarande känns man lite ojämna. En handbollsmatch varar i 60 minuter. Idag spelar man fantastiskt bra i 30. Kan man komma upp i den nivån i säg, 45-50 minuter i alla fall i varje match. Då går inget lag säkert, och då menar jag inte ens Kroatien eller Frankrike!
Kommentarer
Trackback
