Lite om våra landslag
I samband med föregående säsongs em och vm turneringar för damer respektive herrar skrev jag många, och ibland långa inlägg. Efter att två veckors vm för damer tog slut igår har jag hittils inte skrivit så mycket som en stavelse om detta. Den enskilt största anledningen till det är att jag inte riktigt har samma tid att blogga längre och därför fokuserar jag på H43:s framfart i elitserien då det är detta som ligger mig varmast om hjärtat.
För damerna slutar en dålig vm-turnering lik förbaskat i dur. Norge var fullkomligt överlägsna Frankrike i gårdagens vm-final och därmed är svenskorna os-biljett säkrad då Sverige är bästa europeiska land efter Norge. Känns givetvis bra att en os-plats är säkrad, men nog hade det känts ännu bättre att spela den till sig med goda prestationer.
Sverige hade en strulig väg in i denna vm-turnering. Skadeproblem på flertalet nyckelspelare gjorde det nästintill omöjligt att spela ihop sig till en väloljad enhet. Såväl Linnea Torstensson som Isabelle Gulddén glimtade till lite och visade sin höga nivå, men enbart vid enstaka tillfällen. När desstuom försvarsdrottningen Johanna Wiberg gick sönder två veckor innan vm var skadeeländet fullbordat.
Kanske tycker jag att sveriges chanser i vm skrevs upp på ett orimligt sätt. Inte bara på grund av skadeproblemen som fanns utan även av det faktum att sverige före em 2010 knappast varit en toppnation i världen. En enstaka turnerings framgång gör inte sverige per automatik till en stormakt. Därmed inte sagt att man inte kan bli det i framtiden.
Om nyckelspelare håller sig frika och hela och fler prickar formen samtidigt så finns det fog för stora förhoppningar inför sommarens OS i london.
När det gäller herrarnas em-trupp som tog ut för några dagar sedan tycker jag mig inte se några större överraskningar. Även här störs man till viss del av skador. Kim Ekdahl Du Rietz är uttagen som vänsternia men är i skrivande stund osäker till spel på grund av en stressfaktur i ena foten.
Niclas Barud tog den ena platsen på mittsex bredvid Andreas Nilsson. Två unga spelare som får axla den offensiva manteln på linjeposition. Helt rätt om ni frågar mig. Just denna positionen har varit något av en akilleshäl för de svenska herrarna sedan Marcus Ahlm började tacka nej. Här får man nu chansen att bygga upp något nytt.
En viss föryngring märks även på andra platser. Jonathan Stenbäcken tar en plats som vänsternia. Och Mattias Zachrisson ersätter Jan Lennartsson som högersexa bakom Niklas Ekberg. Även om jag inte gillat uttrycket känns det kanske som om förbundskaptenerna "offrar" em lite för att få en chans att spela in nya spelare i landslaget med tanke på en eventuell os-turnering i sommar. Rätt eller fel i så fall? Både och. Ett mästerskap är alltid ett mästerskap och då är det bästa möjliga prestation som gäller. Men samtidigt har man fått återbud från Jonas Källman som ska hjärtopereras och Oscar Carlén som är korsbandskadad. Och kan man ändå inte mönstra bästa tänkbara manskap så är det inte fel att bygga för framtiden och ge fler unga spelare chansen att samla på sig mästerskapsrutin!
För damerna slutar en dålig vm-turnering lik förbaskat i dur. Norge var fullkomligt överlägsna Frankrike i gårdagens vm-final och därmed är svenskorna os-biljett säkrad då Sverige är bästa europeiska land efter Norge. Känns givetvis bra att en os-plats är säkrad, men nog hade det känts ännu bättre att spela den till sig med goda prestationer.
Sverige hade en strulig väg in i denna vm-turnering. Skadeproblem på flertalet nyckelspelare gjorde det nästintill omöjligt att spela ihop sig till en väloljad enhet. Såväl Linnea Torstensson som Isabelle Gulddén glimtade till lite och visade sin höga nivå, men enbart vid enstaka tillfällen. När desstuom försvarsdrottningen Johanna Wiberg gick sönder två veckor innan vm var skadeeländet fullbordat.
Kanske tycker jag att sveriges chanser i vm skrevs upp på ett orimligt sätt. Inte bara på grund av skadeproblemen som fanns utan även av det faktum att sverige före em 2010 knappast varit en toppnation i världen. En enstaka turnerings framgång gör inte sverige per automatik till en stormakt. Därmed inte sagt att man inte kan bli det i framtiden.
Om nyckelspelare håller sig frika och hela och fler prickar formen samtidigt så finns det fog för stora förhoppningar inför sommarens OS i london.
När det gäller herrarnas em-trupp som tog ut för några dagar sedan tycker jag mig inte se några större överraskningar. Även här störs man till viss del av skador. Kim Ekdahl Du Rietz är uttagen som vänsternia men är i skrivande stund osäker till spel på grund av en stressfaktur i ena foten.
Niclas Barud tog den ena platsen på mittsex bredvid Andreas Nilsson. Två unga spelare som får axla den offensiva manteln på linjeposition. Helt rätt om ni frågar mig. Just denna positionen har varit något av en akilleshäl för de svenska herrarna sedan Marcus Ahlm började tacka nej. Här får man nu chansen att bygga upp något nytt.
En viss föryngring märks även på andra platser. Jonathan Stenbäcken tar en plats som vänsternia. Och Mattias Zachrisson ersätter Jan Lennartsson som högersexa bakom Niklas Ekberg. Även om jag inte gillat uttrycket känns det kanske som om förbundskaptenerna "offrar" em lite för att få en chans att spela in nya spelare i landslaget med tanke på en eventuell os-turnering i sommar. Rätt eller fel i så fall? Både och. Ett mästerskap är alltid ett mästerskap och då är det bästa möjliga prestation som gäller. Men samtidigt har man fått återbud från Jonas Källman som ska hjärtopereras och Oscar Carlén som är korsbandskadad. Och kan man ändå inte mönstra bästa tänkbara manskap så är det inte fel att bygga för framtiden och ge fler unga spelare chansen att samla på sig mästerskapsrutin!
Kommentarer
Trackback
