Oskars handbollsblogg

Till att börja med kan jag nämna att mitt senaste inlägg kommenterats ganska flitigt. Det är enbart roligt, fortsätt gärna så ni som läser min blogg. En del av kommentarerna riktar sig till mig om sådant jag inte skriver om. Och visst, kanske borde jag nämnt det faktum att Tomas Westerlund för tillfället har gjort ett alldeles utmärkt jobb med att få laget att resa sig, få spelarna att tro på sig själva och inte minst att han tillsammans med spelarna hittat ett vägvinnande spel. Kan man kritisera när det går emot ska man givetvis inte vara sen att berömma i medgång. Fortsätt så Tomas.

En annan kommentar handlar om Johan Brännbergs insats mot Alingsås. Johan gör en alldeles utmärkt insats i andra halvleken där han från sin mittnioposition styr upp H43:s anfallspel. Att jag inte nämnde honom, eller en hel del andra spelare har att göra med att jag inte tycker att jag kan nämna varje enskild spelares insats i varje match. Det skulle ta mig flera timmar att färdigställa ett sådant inlägg om det skulle vara av kvalité. Dessutom skulle inlägget vara så långt att flera av er som läser förmodligen skulle tappa intresset ungefär halvvägs. Kanske lite överdrivet, men ni förstår nog vad jag menar.

För att återknyta till gårdagen en sista gång måste jag på nytt nämna Johan Tholins målvaktsinsats i den andra halvleken. Johan hamnar på smått makalösa 60% räddningar. Det är inte många gånger per år en elitseriemålvakt kan visa upp sådana siffror. Någonstans tycker jag att det är extra roligt och känns så rättvist att just Johan Tholin får lyckas på det här sättet. Han har fått utstå vad jag skulle kalla indirekt skit då man i massmedia skrivit upp vilka problem H43 hade under tiden Espen varit skadad. Johan har haft en mycket otacksam roll att oförberedd gå in och ersätta en målvakt som Espen och har helt naturligt haft svårt att prestera max. Han har hela tiden gjort sitt absolut bästa efter förutsättningarna och det känns riktigt härligt att han fick tillbaka lite i går så att säga!

Imorgon ska H43 avsluta sin höstsäsong. Man gör det på svårast möjliga sätt när man möter serieledande Guif på bortaplan i Eskilstuna. Ytterliggare en svår bortamatch alltså. Men H43 har nu på kort tid visat att man kan överraska riktigt bra motstånd på bortaplan så varför inte ytterliggare en gång. Jag anser för övrigt att Nolhagahallen i Alingsås är en svårare "bortahall" än Eskilstuna sporthall. Dock vägs det kanske upp med råge av att motståndet imorgon är bättre.

H43 har verkligen inte ett skvatt att förlora. Man har redan överpresterat mot slutet och tagit fler poäng på de senaste matcherna än vad många kunnat drömma om. Ingen förväntar sig ännu en seger och man kan spela helt utan press. Ska man ha en chans att vinna gäller det att från början hitta sitt aggresiva och bra försvarspel och troligen måste man vinna målvaktsmatchen. Det som känns skönt nu är att Johan Tholin faktiskt visade oss att vi inte är så beroende av Espen som vi trodde.

Guif har en svit av 20 matcher där man är obesegrade på hemmaplan mot inhemskt motstånd. Till E-kuriren påpekar Tomas Westerlund att ju längre den sviten är desto närmare en förlust kommer man. Helt rätt tänkt Tomas. För Guif är det knappast heller den mest motiverande tillställningen som väntar. Att möta ett bottenlag i elitserien när det framåt våren väntar möte mot Rein-Neckar Löwen. Däremot har väl H43:s insatser mot Alingsås tagit bort alla möjligheter till underskattning från Guif-spelarnas sida!

Kan tänka mig att känslan i H43 lägret för tillfället är ganska skön. Det hade varit perfekt om man kan fortsätta ha en skön känsla med sig in i em-uppehållet. Det blir så mycket lättare att träna på och komma väl förberedda till återstarten av elitserien sen. Gör man en bra insats imorgon kan man ta med sig den sköna känslan. Och precis som jag skrev inför bortmatchen mot Alingsås innebär inte en bra insats per automatik samma sak som en seger!