Att utnyttja sina stjärnor på bästa sätt
Har reflekterat lite över det faktum att H43 i onsdags slog säsongsrekord med 34 gjorda mål framåt. Man gör det det utan lagets nästbäste målskytt Daniel Lindqvist som var skadad, och dessutom var lagets stora stjärna Zoran Roganovic inte lika framträdande med målskyttet som ibland är fallet. Mot Skövde stannade han på 2 spelmål. Frågan är nu om detta är en slump, eller om det ger en fingervisning i en viss riktning.
Zoran Roganovic har inte varit lika ensam i målprotokollet i år som tidigare säsonger. Vilket kan tolkas på flera sätt men troligen framförallt på grund av att H43 försöker spela ett spel där fler ska kliva fram och avsluta. Dock har vi sett glimtar av den gamle Zoran i främst två matcher. De mot IFK Kristianstad och det senaste derbyt mot Lugi, där det blev 14 respektive 11 mål. I dessa båda matcher verkar det dessutom som om Zoran tänt till lite extra. Kan tänka mig att det är fler än jag som minns hur Zoran försvann bakom reklamskyltarna i derbyt mot Lugi i sin iver att rädda kvar en boll i spel. Där snackar vi om att visa hjärta, och det är också i dessa matcherna som Zoran är som bäst. Kanske är det så att han vid 34 års ålder ibland behöver matcher av derbykaraktär för att tända till det där lilla extra.
I sina bästa stunder anser jag fortfarande att Zoran är elitseriens bäste spelare. Man ska komma ihåg att Zoran mer eller mindre inte fått avlossa ett enda avslut ostört på flera år. Motståndarna går mer eller mindre alltid ut på en skev 5-1, eller någon form av punktmarkering. Att trots detta påfallande ofta göra tvåsiffrigt antal mål är makalöst bra. Dessutom är Zoran en framspelare av rang. Problemet i H43 är att hans medspelare inte alltid förstår hans geniala passningar och på så sätt inte är beredda när de kommer.
Zorans lite svagare sida är att han ibland vill ta för mycket ansvar, och göra allt för mycket själv. Han bryter ibland uppgjorda kombinationer och spelplaner och tar avslut eller passningar som ingen annan är med på. Blir det mål jublar vi och tycker han är en fantastisk spelare. Missar han så resulterar det tyvärr allt som oftast i ett baklängesmål på kontring.
I början på säsongen visade jag på okunskap när jag efterlyste mer från Zoran Roganovic. Laget gick bra och Zoran gjorde endast ett antal mål i varje match. Istället var Zoran den som allra hårdast höll sig till spelplanen och växte fram till en av elitseriens bästa passningspelare. Utan att ha sett matchen mot Skövde kan jag tänka mig att det var den Zoran som på nytt visade sig där.
I den bästa av världar hittar Zoran som individualist och H43 som lag ett gyllene mellanläge. Där Zoran följer spelplanen men har möjlighet att bryta den och bjuda oss på sina fantastiska prestationer. En spelare som Zoran Roganovic ska inte hållas för strikt i kollektiva regler. Då försvinner lite av hans glans.
Gällande Daniel Lindqvist har jag redan varit inne på att han i sina bästa stunder är en briljant handbollspelare men att han alltför ofta presterar för omjämnt. Daniel spelar handboll med oerhört små marginaler och succé kan väldigt hastigt och mindre lustigt förvandlas till fiasko.
Precis som Zoran vill Daniel också ta mycket ansvar och göra saker själv. Han vill gärna komma rättvänd på väg in i banan vilket gör att H43:s spel med Daniel på banan ibland grötar ihop sig i mitten. Dock är Daniel den H43-spelare med flest assist hittils och åtminstone inledningsvis på säsongen hade han ett mycket väl fungerande samarbete med Christoffer Fors på kanten.
Tomas Westerlund poängterade efter den oavgjorda matchen mot Skövde att man höll sig till spelplanen hela vägen och att det gav resultat. Christoffer Fors och Fredrik Creutz gjorde tillsammans 10 mål från kanterna och Jens Eriksson gjorde 6 mål från linjen. Nästa hälften av H43:s mål gjordes från positioner som H43 annars har svårt att få med i spel. Kan det vara så att H43:s kollektiva spel ibland blir hämmat när både Zoran och Daniel Lindqvist finns på banan samtidigt? Två spelare som gärna tar ansvar, bryter mönster och tar egna avslut. Samtidigt är det nästintill omöjligt att ifrågasätta deras roll i en startuppställning när de är lagets två bästa målskyttar.
Zoran Roganovic har inte varit lika ensam i målprotokollet i år som tidigare säsonger. Vilket kan tolkas på flera sätt men troligen framförallt på grund av att H43 försöker spela ett spel där fler ska kliva fram och avsluta. Dock har vi sett glimtar av den gamle Zoran i främst två matcher. De mot IFK Kristianstad och det senaste derbyt mot Lugi, där det blev 14 respektive 11 mål. I dessa båda matcher verkar det dessutom som om Zoran tänt till lite extra. Kan tänka mig att det är fler än jag som minns hur Zoran försvann bakom reklamskyltarna i derbyt mot Lugi i sin iver att rädda kvar en boll i spel. Där snackar vi om att visa hjärta, och det är också i dessa matcherna som Zoran är som bäst. Kanske är det så att han vid 34 års ålder ibland behöver matcher av derbykaraktär för att tända till det där lilla extra.
I sina bästa stunder anser jag fortfarande att Zoran är elitseriens bäste spelare. Man ska komma ihåg att Zoran mer eller mindre inte fått avlossa ett enda avslut ostört på flera år. Motståndarna går mer eller mindre alltid ut på en skev 5-1, eller någon form av punktmarkering. Att trots detta påfallande ofta göra tvåsiffrigt antal mål är makalöst bra. Dessutom är Zoran en framspelare av rang. Problemet i H43 är att hans medspelare inte alltid förstår hans geniala passningar och på så sätt inte är beredda när de kommer.
Zorans lite svagare sida är att han ibland vill ta för mycket ansvar, och göra allt för mycket själv. Han bryter ibland uppgjorda kombinationer och spelplaner och tar avslut eller passningar som ingen annan är med på. Blir det mål jublar vi och tycker han är en fantastisk spelare. Missar han så resulterar det tyvärr allt som oftast i ett baklängesmål på kontring.
I början på säsongen visade jag på okunskap när jag efterlyste mer från Zoran Roganovic. Laget gick bra och Zoran gjorde endast ett antal mål i varje match. Istället var Zoran den som allra hårdast höll sig till spelplanen och växte fram till en av elitseriens bästa passningspelare. Utan att ha sett matchen mot Skövde kan jag tänka mig att det var den Zoran som på nytt visade sig där.
I den bästa av världar hittar Zoran som individualist och H43 som lag ett gyllene mellanläge. Där Zoran följer spelplanen men har möjlighet att bryta den och bjuda oss på sina fantastiska prestationer. En spelare som Zoran Roganovic ska inte hållas för strikt i kollektiva regler. Då försvinner lite av hans glans.
Gällande Daniel Lindqvist har jag redan varit inne på att han i sina bästa stunder är en briljant handbollspelare men att han alltför ofta presterar för omjämnt. Daniel spelar handboll med oerhört små marginaler och succé kan väldigt hastigt och mindre lustigt förvandlas till fiasko.
Precis som Zoran vill Daniel också ta mycket ansvar och göra saker själv. Han vill gärna komma rättvänd på väg in i banan vilket gör att H43:s spel med Daniel på banan ibland grötar ihop sig i mitten. Dock är Daniel den H43-spelare med flest assist hittils och åtminstone inledningsvis på säsongen hade han ett mycket väl fungerande samarbete med Christoffer Fors på kanten.
Tomas Westerlund poängterade efter den oavgjorda matchen mot Skövde att man höll sig till spelplanen hela vägen och att det gav resultat. Christoffer Fors och Fredrik Creutz gjorde tillsammans 10 mål från kanterna och Jens Eriksson gjorde 6 mål från linjen. Nästa hälften av H43:s mål gjordes från positioner som H43 annars har svårt att få med i spel. Kan det vara så att H43:s kollektiva spel ibland blir hämmat när både Zoran och Daniel Lindqvist finns på banan samtidigt? Två spelare som gärna tar ansvar, bryter mönster och tar egna avslut. Samtidigt är det nästintill omöjligt att ifrågasätta deras roll i en startuppställning när de är lagets två bästa målskyttar.
Kommentarer
Trackback
