Stark vändning, onödig förlust
H43 fick en bedrövlig inledning på matchen mot Hammarby och låg som mest under med 12-3 efter ca. 19 minuters spel. Som vanligt vid bortamatch så följde jag matchen via heh:s online, och vad det verkade var det dåliga anfallspelet från Kristianstadmatchen kvar. Tekniska fel och mängder med missade avslut. Precis det man inför matchen önskade skulle bli bättre alltså.
En bra avslutningen på första halvlek gav i alla fall 15-9 i paus vilket är ett stort avstånd, men inte ointagligt! För i andra halvlek segar sig H43 sakta men säkert ikapp, och med ca 4 minuter kvar har man tillochmed likaläge med 23-23. Tyvärr går slutskedet till Hammarby som vinner med 25-23.
Som supporter vet jag inte riktigt vad jag ska känna efter en sådan här match. Jag är uppriktigt förbannad på den svaga inledningen. Att åka upp till Stockholm en lördag och spela en viktig kvalseriematch och hamna i tidigt underläge med 9 mål får inte lov att hända. Att man därefter kämpar sig tillbaka in i matchen och inte ger upp beundrar jag spelarna för och får mig att känna viss stolthet. För att på nytt bli besviken på att man inte klarar av att knyta ihop säcken efter den storstilade upphämtningen.
Någonstans känns det änd skönt inför fortsättningen att man troligtvis stärkte sin moral genom den fina upphämtningen. Det visar på att spelet finns där, och ger dessutom en tro på att det lönar sig att kämpa. Vad som inte känns bra är att i princip varje match innehåller en eller flera usla perioder där motståndarna skaffar sig stora ledningar.
Nu måste det stanna vid två raka förluster. Annars kan IFK Ystad ta sig förbi upp på elitserieplats. Och jag vill inte behöva sitta på kvalseriens sista match med hjärtat i halsgropen i år igen!
En bra avslutningen på första halvlek gav i alla fall 15-9 i paus vilket är ett stort avstånd, men inte ointagligt! För i andra halvlek segar sig H43 sakta men säkert ikapp, och med ca 4 minuter kvar har man tillochmed likaläge med 23-23. Tyvärr går slutskedet till Hammarby som vinner med 25-23.
Som supporter vet jag inte riktigt vad jag ska känna efter en sådan här match. Jag är uppriktigt förbannad på den svaga inledningen. Att åka upp till Stockholm en lördag och spela en viktig kvalseriematch och hamna i tidigt underläge med 9 mål får inte lov att hända. Att man därefter kämpar sig tillbaka in i matchen och inte ger upp beundrar jag spelarna för och får mig att känna viss stolthet. För att på nytt bli besviken på att man inte klarar av att knyta ihop säcken efter den storstilade upphämtningen.
Någonstans känns det änd skönt inför fortsättningen att man troligtvis stärkte sin moral genom den fina upphämtningen. Det visar på att spelet finns där, och ger dessutom en tro på att det lönar sig att kämpa. Vad som inte känns bra är att i princip varje match innehåller en eller flera usla perioder där motståndarna skaffar sig stora ledningar.
Nu måste det stanna vid två raka förluster. Annars kan IFK Ystad ta sig förbi upp på elitserieplats. Och jag vill inte behöva sitta på kvalseriens sista match med hjärtat i halsgropen i år igen!
Kommentarer
Trackback
