Som H43-supporter har man de senaste sex åren vant sig ganska mycket vid att det då och då dyker upp negativa nyheter kring klubben. Det har varit interna stridigheter, kontroversiella tränarbyten, tränare som lämnar klubben trots kontrakt och marknadschefer som uttalar sig hjärndött på facebook. Men i de allra flesta fall har det handlat om ekonomiska problem. Så även om dagens besked om att klubben lämnat in en konkursansökan kom helt utan förvarning så kan jag inte påstå att jag känner mig särskilt förvånad.
Anledningen till konkursen ska kort och gott handla om att man inte får in tillräckligt mycket pengar. Jämfört med den budget man satte i juni saknas i storleksordningen 2,5 miljoner i intäkter för att driva runt verksamheten kring elitlaget. För att inte hamna i ett läge där man måste skuldsätta sig eller inte kunna betala ut löner så väljer man den här vägen. Det gör också att man har stora möjligheter att rädda övrig verksamhet i klubben, inte minst den så framgångsrika ungdomsverksamheten. Ur det perspektivet kan man faktiskt se agerandet som något ansvarsfullt mot spelare, ledare och framförallt alla ungdomar.
MEN, och i detta fallet finns det flera MEN. För mig är det en fullständig gåta hur man kan budgetar så fel. 2,5 miljoner är inte lite pengar för en klubb som jag tror omsätter i storleksordning 10 miljoner om året. Det känns som om man satt en budget som till stora delar saknar verklighetsförankring, och till stora delar tror jag personligen att man inte förstod hur mycket attraktionsvärdet kring H43 skulle påverkas negativt av det faktum att man mer eller mindre valde att skicka Zoran Roganovic bort från klubben. En billigare trupp kunde inte väga upp det faktum att såväl publik som sponsorer inte längre kände något sug kring att stödja klubben. Och mitt i alltihopa tycker jag att det känns beklämmande att styrelsen tycker att det är bristen på sportsliga framgånger som är den stora boven i dramat. I min värld borde arrangemang och marknadsföring vara så bra att sportsliga resultat endast ska innebära små skillnader i intresse kring laget och föreningen.
Vi ska givetvis inte lägga all skuld på den nuvarande styrelsen. Den negativa spiralen har pågått i sex hela år och under den tiden är det ganska många styrelsemedlemmar som varit med och lämnat tyngder i en allt tyngre ryggsäck som man släpat med sig år efter år. Men klart är att ingen styrelse på allvar lyckats vända skutan med vettiga beslut och lösningar. Och det är också så att H43 varit drabbade av att styrande personer i klubben velat så olika saker. När Zoran Roganovic fick lämna klubben föregicks det enligt vad jag har hört av en ganska hätsk konflikt mellan herrelitkommitén och styrelsen, och kanske framförallt med ordföranden Caj-Åke Andersson. Och att en klubb där alla inte drar åt samma håll inte mår bra säger sig självt.
H43 har som sagt en historia de senaste åren med negativ publicitet och mer eller mindre kontroversiella beslut. Och det mest beklämmande med allt i den här historian är att man inte verkar ha lärt sig någonting överhuvudtaget av tidigare händelser. Det är snart tre år sedan som man förra gången deklarerade att man pga. ekonomiska problem var tvungna att dra sig ur elitserien, och för knappa två år sedan drog man först sitt damlag ur elitserien, och så småningom även ur allsvenskan. Båda dessa gånger fick styrelsen massiv kritik för den bristfälliga information kring detta. Framförallt till berörda spelare och ledare. När jag nu läser om hur spelarna i laget nåddes av informationen mailledes samtidigt som pressmeddelandet gick ut blir jag på fullaste allvar riktigt förbannad. I något fall lär det ha varit så illa att någon spelare läste om det på twitter. Hur jävla svårt ska det vara. Vi pratar om människor här som dag ut och dag in tränar hårt och gör sitt yttersta för klubben. Som brinner för sin idrott och åsidosätter mycket annat i livet. Att informera dem om läget innan det går ut till media är det allra minsta man kan begära, och också det sätt det normalt brukar fungera på i övriga arbetslivet.
Exakt vad som händer nu vet jag egentligen inte. Men klart är i alla fall att H43 spelat sin sista herrelitmatch på mycket länge. Ungdomsverksamheten ska troligen försöka räddas till varje pris och detta hoppas jag verkligen lyckas. Men tyvärr tror jag att många ungdomar kan komma att lämna föreningen, framförallt de som är lite äldre och vill vidare i sina handbollskarriärer. Vårt framgångsrika P98 lag har nu inget att sikta på i H43 längre.
Det kan också vara så att detta påverkar min blogg på att sådant sätt att jag på sikt slutar med det här. Jag vet inte än, och kommer säkert att ha många åsikter ett tag till. Men frågan är bara hur mycket det kommer att finnas att skriva om på en blogg med inriktning på just H43.
Vill här också passa på att tacka alla spelare och ledare som gjort sitt yttersta för klubben och laget. Och alla ni som tillsammans med mig suttit på läktaren och gjort vårat yttersta för att ge laget sitt stöd. Vi har trots alla problem upplevt rätt många härliga ögonblick också. För oss är det förbaskat synd att en samling styrelsemedlemmar de senaste åren tagit tveksamma och direkt dåliga beslut som i slutändan har förstört VÅR förening!
